Sveriges flygplatser är utan undantag belägna i regioner med stora behov av goda kommunikationer. Regionernas näringsliv är beroende av samspel med andra regioner såväl inom landet som utanför dess gränser. Ett framtida svenskt medlemskap i EU understryker detta samspelsbehov.
För näringslivets konkurrenskraft är en väl utvecklad infrastruktur av utomordentligt stort värde. Flygplatserna är därvid betydelsefulla länkar och erbjuder de ändamålsenliga kommunikationer, som näringslivet ställer berättigade krav på.
De flesta av Sveriges flygplatser drivs med ekonomiska underskott. Under 1992 redovisade 14 statliga och 23 kommunala driftunderskott med 107 respektive 132 miljoner kronor.
Endast fem av de statliga flygplatserna uppvisade positiva rörelseresultat. Överskotten användes till resultatutjämning mellan de statliga flygplatserna och bidrag till några kommunala. Ändå kunde luftfartsverket för 1992 redovisa ett överskott (=vinst) med 268 miljoner kronor.
Luftfartsverkets prognos för 1993 visar, att fyra av de statliga flygplatserna skapar ett överskott av 530 miljoner kronor, medan de övriga 14 ger ett sammanlagt underskott av 80 miljoner kronor. Detta innebär att överskottet efter resultatutjämning på de statliga flyplatserna kommer att uppgå till c:a 440 miljoner kronor för 1993.
För de kommunala flygplatserna bedöms underskottet för 1993 bli ungefär lika stort som 1992, dvs c:a 130 miljoner kronor.
Trafiken på de kommunala flygplatserna beräknas ge intäkter från undervägs-, handlings- och flygplatsavgifter etc till luftfartsverket motsvarande c:a 125 miljoner kronor per år. Förutom inrikestrafik har några av de kommunala flygplatserna även betydande utrikestrafik. Denna genererar visserligen inte intäkter från landningsavgifter till luftfartsverket men ger bland annat en behövlig avlastning av Arlanda med dess trängsel och kapacitetsproblem. Den medför inbesparingar av tids- och kostnadskrävande marktransporter till Arlanda, Landvetter eller Sturup och skapar därmed möjligheter för ett väsentligt effektivare resande.
De samlade effekterna av verksamheten på kommunala flygplatser är därmed betydande.
Luftfartsverket fastställer avgiftsnivåer och driftkrav etc, som påverkar de kommunala flygplatsernas ekonomi. Kraven är praktiskt taget oberoende av flygplatsernas storlek, vilket ofta leder till att kostnaderna inte står i rimlig proportion till verksamhetens omfattning. Denna omständighet bör rimligen bidra till en rättvisare fördelning av det totala överskott som flyget som kollektivtrafiksystem skapar. En ekonomisk integrering av de kommunala flygplatserna i landets gemensamma flygsystem bör därför komma till stånd, åtminstone för de flygplatser som har mera omfattande verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvisare fördelning av det totala överskott som flyget som kollektivtrafiksystem skapar.
Stockholm den 18 januari 1994 Hugo Bergdahl (fp) Birger Andersson (c)