De regeringsförslag som lagts inom kommunikationssektorn har i grunden motiverats med ideologiska skäl. Uppsplittring och bolagisering har varit ideologiska hörnstenar för regeringen. Samtidigt har man försummat samhällsekonomiska överväganden och åtgärder för samordning av de olika transportslagen som bestämdes vid 1988 års trafikpolitiska beslut.
De förslag som förs fram i propositionen kommer också att leda till ökad byråkrati. Vänsterpartiet anser att en förutsättning för samhällsekonomisk effektivitet och rationalitet är minskad byråkrati.
Infrastrukturens utbyggnad måste bygga på en samhällsekonomisk helhetssyn. Några sådana hänsyn tas inte i ett renodlat marknadsstyrt system; där beräknas bara lönsamheten på varje enskild verksamhet utan hänsyn till dess effekter på systemet som helhet.
Det har tidigare funnits en samsyn om att infrastrukturen, vilken Vägverket är en del av, är av så grundläggande betydelse för välfärden och sysselsättningen att dess tillgänglighet inte skall styras av marknadskrafterna. Detta synsätt förändras nu i grunden, vilket medför att samsynen inte längre finns. De långsiktiga effekterna av det systemskifte som nu genomförs kommer att bli omfattande.
Vänsterpartiet avvisar alla förslag som syftar till att försvaga det politiska inflytandet över infrastrukturhållning och -satsningar.
Vi kan inte acceptera att marknadskrafterna skall avgöra tillgången till den infrastruktur vi alla bidragit till att bygga upp genom skatter och politiska beslut.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:180 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision.
Stockholm den 14 april 1994 Karl-Erik Persson (v) Bengt Hurtig (v) Jan Jennehag (v)