med anledning av skr. 1993/94:170 Investeringsplaner för infrastrukturen
Bakgrund
Riksdagen fattade i juni 1993 beslut om investeringar i
trafikens infrastruktur fram till år 2003. Beslutet innebär
bl.a. att investeringar skall göras i stomjärnvägar för 32
miljarder kronor, i riksvägar för 40 miljarder
kronor och i länstrafikanläggningar för 9 miljarder
kronor.
Det socialdemokratiska förslaget, som avvisades av
riksdagens borgerliga majoritet, hade inneburit ytterligare
investeringar som hade kunnat ge högre kvalitet på flera
viktiga vägstråk genom Sverige och dessutom fler
arbetstillfällen. När det gäller järnvägarna hade de stora
stråken för gods- och persontrafik i stort sett kunnat
färdigställas.
På grundval av riksdagens beslut har Banverket och
Vägverket till regeringen redovisat slutliga förslag till
investeringsplaner. I föreliggande skrivelse får riksdagen
kännedom om de fastlagda investeringsplanerna samt
regeringens ställningstagande.
Vår syn
Vi konstaterar att regeringens skrivelse till riksdagen om
de viktiga och omfattande investeringar i trafikens
infrastruktur som kommer att ske under den kommande
tioårsperioden är mycket bristfällig. Det är svårt, för att inte
säga omöjligt, att utläsa vilka väg- respektive
järnvägsinvesteringar som kommer att fullföljas och vilka
som endast kommer att påbörjas under planperioden.
Någon redovisning av de överväganden som ligger till grund
för regeringens ställningstaganden finns inte heller.
Detta är naturligtvis allvarligt eftersom investeringarna
i vägar och järnvägar har stor betydelse för hela landets
utveckling men också i hög grad för utvecklingen i de olika
regionerna. Standarden på väg- och järnvägsnätet samt
möjligheterna till bekväma, snabba och effektiva
transporter för såväl personer som gods är i hög grad
styrande för såväl samhällets som näringslivets planering.
Det är därför angeläget att regeringens ställningstagande
inte lämnar utrymme för tolkningar och tveksamheter.
Den otydliga och knapphändiga redovisning av
investeringsplanerna som regeringen nu redovisar kommer
att ge upphov till fler frågor än svar inom näringslivet och
på de olika myndigheterna. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med en mera omfattande och
tydligare redovisning om investeringsplanerna för trafikens
infrastruktur under perioden 1994-- 2003. Detta bör
riksdagen ge regeringen tillkänna.
Regeringen säger i skrivelsen att investeringsplanerna är
framtagna inom ramen för en gemensam och samlad
investeringsplaneringsprocess. Vi kan bara beklaga att
regeringen inte har lyckats ta tillvara de möjligheter att
presentera en nationell plan för trafikens infrastruktur som
detta har medfört, tillsammans med redovisningar av
regeringens överväganden och motiveringar för besluten.
Av den del av skrivelsen som behandlar stamvägarna
framgår dock att regeringen har frångått riksdagens beslut
på ett par punkter. Det gäller väg E 20
mellan Göteborg och Örebro, väg E 4
mellan Gävle och Sundsvall samt väg E 22 mellan
Malmö och Karlskrona. Regeringen föreslår här 13 m väg i
stället för att ta tillvara den möjlighet att uppnå
effektivitetsvinster genom motorvägsstandard som
riksdagsbeslutet innebär. I trafikutskottets betänkande,
1992/93:TU35, sägs uttryckligen: ''-- -- -- Sådana vinster
(effektivitetsvinster) synes kunna nås t.ex. på E 20 sträckan
Göteborg--Örebro och på E 4, sträckan Gävle--
Sundsvall -- -- --. När det gäller E 20 är det utskottets
uppfattning att inga åtgärder bör vidtas som hindrar att
även sträckan Göteborg--Örebro på sikt kan uppnå
motorvägsstandard.''
Väg E 22 Malmö--Karlskrona rustas nu upp på vissa
sträckor, t.ex. vid Sölvesborg. Trots detta är standarden på
vissa vägavsnitt fortfarande mycket dålig och några större
insatser för att förbättra situationen föreslås inte under
investeringsperioden. På grund av de stora trafikmängderna
och för att få mesta möjliga utbyte av de investeringar som
nu görs på E 22 borde ytterligare investeringar som innebär
att Vägverkets förslag till målstandard för väg E 22 uppfylls
under planperioden.
Regeringen borde ha följt riksdagens beslut som är
mycket tydligt. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en tydligare redovisning av
investeringsplanerna för trafikens infrastruktur för
perioden 1994--2003,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens hantering av
riksdagens beslut avseende målstandarden på vägarna E 20,
E 22 och E 4.
Stockholm den 18 april 1994
Sven-Gösta Signell (s)
Håkan Strömberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bo Nilsson (s)
Anita Jönsson (s)
Jarl Lander (s)
Ines Uusmann (s)
Ulrica Messing (s)
Christer Skoog (s)
Sten Östlund (s)
Lisbet Calner (s)
Georg Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Krister Örnfjäder (s)