Internationellt råder helt nya strukturella
förutsättningar för sjöfartsnäringen som generellt är
gynnsamma för den svenska sjöfartsnäringen.
Medlemskap i EU i kombination med ett förändrat
svenskt synsätt på infrastrukturinvesteringar inom
sjöfartsområdet är också viktiga förutsättningar för att den
svenska ''hemmerelaterade'' Europasjöfarten skall kunna
utvecklas positivt i framtiden.
Gör den det kommer det också att innebära att övriga
verksamheter inom näringen får en betydelsefull hemmabas
för sin rekrytering, produkt- och marknadsutveckling.
Den nuvarande osäkerheten kring den framtida
sjöfartspolitiken inom EU i kombination med de
gynnsamma internationella ramförutsättningarna
understryker snarare behovet av att från svensk sida forma
en egen politik, men med ett europeiskt perspektiv, i syfte
att kunna påverka den framtida sjöfartspolitiken inom EU
och den internationella utvecklingen. Denna sjöfartspolitik
skall självklart även gynna en svensk handelsflotta under
svensk flagg.
Det är i dessa perspektiv som utformningen av en svensk
näringspolitik för sjöfarten och behovet av infrastrukturella
satsningar inom sjöfartsområdet bör ses.
Det betyder att det finns skäl att se på de svenska
sjövägarna och hemmasjöfarten i ett framtida europeiskt
kommunikationsperspektiv. Det finns också skäl att se på
integrationen mellan land- och sjötransporter, forskningen
beträffande sjöfartens infrastruktur och anslag till detta,
utbildningen som exempel på områden för ökade svenska
investeringar i sjöfartens infrastruktur. Man bör studera den
svenska hamn- och stuveriverksamheten i ett totalsvenskt
perspektiv. Återbetalningssystemet av sjömansskatten och
budgetanslagen till de sociala avgifterna för
ombordanställda bör ses över.
I en öppen värld och ett öppet Europa måste Sverige
främst se till sina egna intressen. Det måste bli en nationell
samling kring sjöfartsnäringens problematik. Svensk
sjöfartspolitik är inte bara en fråga om de ombordanställda,
det är en bransch på 60 000 personer.
Låt oss inte tappa dessa arbetstillfällen till andra
länder.
Vi har märkt ett krismedvetande hos alla inblandade
parter och en ökad vilja att lösa svensk sjöfartspolitik
långsiktigt för den svenska nationens bästa. Regeringen
borde snarast tillsätta en bred sammansatt parlamentarisk
kommitté med inkallade experter från t ex rederier, hamnar,
stuverier, mäklare, varv, utrustningsleverantörer,
sjöfartsjurister, catering, sjöfartskonsulter,
sjöfartsutbildare, berörda fackföreningar. Kommittén skall
utreda och lägga fram förslag på hur den långsiktiga svenska
sjöfartsnäringen bör se ut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast tillsätta en bred
parlamentarisk sjöfartskommitté -- med inbjudna
representanter från näringen som experter -- som skall
utreda och lägga fram förslag om hur sjöfartspolitiken skall
lösas så att den blir hållbar och långsiktig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphöra med bidrag till
rederierna av de sociala avgifterna och i stället ge en fast
reduktion av socialavgiften för ombordanställda i fjärrfart
med 18
%,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett nettolönesystem så
att återbetalningsförfarandet upphör.
Stockholm den 24 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Max Montalvo (nyd)