I Luleå påbörjas under 1994 investeringen i en ny
malmhamn för ca 500 miljoner kronor. LKAB kommer
därmed att öka utskeppningen av kulsinter över Luleå.
SSAB och OVAKO är andra stora industriföretag med ökad
export och därmed behov av sjöfartstransporter.
Skogsindustrierna har investerat i egna nya fartyg som
innebär ökade sjöfartstransporter från övre Norrland.
Goda transportmöjligheter är en avgörande
konkurrensfaktor för dessa industrier. För att klara detta
måste sjöfarten upprätthållas året runt. Därför krävs en
isbrytarflotta både i Bottenviken och i Bottenhavet.
Den svenska isbrytarflottan -- som tidigare i sin helhet
varit lokaliserad till Stockholm -- har under senare år, till
vissa delar, förlagts till Göteborg och Karlskrona. Kvar i
Stockholm är isbrytarna av Atle-klassen.
Motiven att hålla isbrytarflottan samlad föreligger inte
längre. Därför bör isbrytarna, som nu ligger i Stockholm,
lokaliseras till Luleå eftersom det är i detta område
isbrytarna har sin huvudsakliga sysselsättning från oktober
till maj.
Förutom dessa skäl borde det för marinen finnas goda
skäl för en omstationering till Luleå. Med isbrytarnas roll
för marinen, både fredsmässigt och inom
krigsorganisationen, innebär den numera förändrade
hotbilden ytterligare skäl för flyttning. Mycket talar i dag
för att hotbilden mot Sverige har förskjutits från södra till
norra delen av landet. Det innebär att Bottenhavet och
Bottenviken fått ökad strategisk betydelse.
Samordningsfördelar med Kustbevakningen och
Sjöräddningen borde vara möjliga, vilket leder till lägre
totala kostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en flyttning av de i Stockholm
stationerade statsisbrytarna till Luleå.