Den utveckling som har skett sedan flygtrafiken avreglerades har visat att linjen Visby--Arlanda inte har fått den utveckling som bland annat Konkurrenskommittén 1990 väntade när man antog att den fria konkurrensen skulle pressa ner priserna.
Den 17 januari i år höjdes normalpriset på SAS från 1 900 kronor till 2 400 kronor, en höjning med 28 procent. Denna höjning är den största i landet och har väckt nationell uppmärksamhet. Antalet avgångar har minskat avsevärt under de senaste åren. Enligt stationschefen i Visby gick trafiken med förlust under hela 1993 och är därför nedläggningshotad.
Trafiken till och från Gotland uppvisar en speciell struktur i jämförelse med flygtrafiken i landet i övrigt. En betydligt större andel är privatresenärer än på flertalet andra linjer. Detta medför en relativt stor resandeström på helgerna. Dessutom infaller högsäsongen under sommaren när andra flyglinjer har lågsäsong. Detta borde kunna medföra fördelar men har snarast bidragit till ytterligare svårigheter för Visbylinjen.
De många privatresenärerna utgör självfallet ett bevis på den speciella kommunikationssituation som över huvud taget råder för Gotland. Det enda alternativ till flyg som erbjuds för utomlänsresor är transport med färja, vilket stora delar av året måste ske nattetid och med endast en avgång åt vartdera hållet per dygn.
De frågor som vi tagit upp i motionen behöver en grundlig genomgång. För närvarande utreds färjetrafiken till Gotland av en statlig utredning, Kommittén (K1993:07) om färjetrafiken till och från Gotland. Flygtrafiken borde ingå som ett självklart inslag i denna utredning då de båda trafikslagen så klart är beroende av varandra och inga andra alternativ finns. Frågan har också aktualiserats inom utredningen där man anser att en helhetssyn på trafiken kräver att både flyg- och färjetrafik finns med.
I frågedebatter i riksdagen har vi båda aktualiserat möjligheterna till tillläggsdirektiv till färjeutredningen, innebärande att även frågor rörande Gotlandsflyget kan behandlas av kommittén. Vi har inte fått annat besked än att kommunikationsministern har för avsikt att bereda frågan. Om kommittén trots den klara inriktningen på färjetrafiken i namn och direktiv tar upp frågor som rör flyget har vi inga garantier för att regeringen inte avvisar dessa.
En sådan situation måste undvikas, vilket lämpligen sker genom tilläggsdirektiv till den pågående utredningen. Regeringen bör snarast utfärda sådana tilläggsdirektiv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att tilläggsdirektiv ges till utredningen om färjetrafiken till och från Gotland.
Stockholm den 25 januari 1994 Ulla Pettersson (s) Gunhild Bolander (c)