Riksdagen beslutade 1992/93 att tillsätta en
parlamentarisk utredning gällande färjetrafiken till
Gotland. Utredningen fick i uppdrag att lämna förslag till
en långsiktig lösning av färjetrafiken i god tid innan
nuvarande koncession upphör. Det påpekades också
särskilt att inte bara trafikpolitiska mål skulle beaktas utan
att också främjandet av turism och övrigt näringsliv på
Gotland var önskvärt.
Vi från Västerviks kommun har sedan sommartrafiken
mellan Västervik och Gotland lades ned strävat efter att ny
trafik ska tillskapas. Vi har gjort detta själva men också
tillsammans med Gotlands och Borgholms kommuner. Det
huvudargument mot trafik som vi mött är det avtal och de
koncessioner som finns i dag. Vi är därför glada att
riksdagen tagit detta initiativ. Det ger nämligen oss
möjlighet att framföra både nya och gamla synpunkter på
varför en färjetrafik mellan Västervik och Gotland är ett
mycket bra alternativ.
Mellan åren 1963 och 1988 fanns sommartid en
färjeförbindelse mellan Västervik och Gotland. Under alla
år utom det sista trafikerades linjen med båtar som kunde
frakta både personer och fordon. Det sista året ersattes
dessa båtar med en katamaran för persontrafik, vilket
innebar dödsstöten för trafiken. Antalet passagerare var
under 1980-talet i genomsnitt ca 60 000 per år exkl 1988.
1987, det sista året med bilfärja, reste närmare 85 000
människor med linjen. Antalet fraktade personbilar låg
under 1980-talet i genomsnitt på ca 12 500 bilar per år med
en topp 1987 på 20 000 bilar. Färjelinjen hade också
betydelse för lastbilsfrakter.
Sommartrafiken var skräddarsydd för turisttrafik.
Västervik och Gotland är två stora turistområden som
genom färjetrafiken hade en välgörande samverkan.
Genom färjetrafikens nedläggning rycktes en viktig del av
Gotlandsturismens bas bort. Detta avspeglade sig bl.a. i
vikande turism på Gotland. Turismen i Västervik med
omnejd har under de senaste åren haft en mycket positiv
utveckling. Bl.a. kan det förklaras av investeringar i
campingplatsen Lysingbadet i Västervik och
turistanläggningen ''Astrid Lindgrens Värld'' i Vimmerby.
Det finns all anledning att tro att en ny
sommarförbindelse mellan Västervik och Visby skulle få
gynnsamma effekter både på fastlandet och Gotland. I
Sjöfartsverkets utredning av färjetrafiken på Gotland som
gjordes för några år sedan såg man bastrafiken som en
flytande broförbindelse. Det är då konstigt, tycker vi, att
man inte i det här fallet ser var den kortaste vägen är. Vid
sjötransporter mellan Visby och Västervik är
tidsbesparingen 1,5--2 timmar tur och retur jämfört med
varje annat alternativ.
Besparingarna med Västervik som hamn var redan för
åtta år sedan 2--3 miljoner kronor årligen. Därtill kommer
tidsbesparingen för resenärerna samt näringslivets
kostnader och tidsvinster.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen och
utredningen till känna vad i motionen anförts om ny
färjelinje mellan Västervik och Gotland.
Stockholm den 21 januari 1994
Krister Örnfjäder (s)