Riksdagen beslutade 1992/93 att tillsätta en parlamentarisk utredning gällande färjetrafiken till Gotland. Utredningen fick i uppdrag att lämna förslag till en långsiktig lösning av färjetrafiken i god tid innan nuvarande koncession upphör. Det påpekades också särskilt att inte bara trafikpolitiska mål skulle beaktas utan att också främjandet av turism och övrigt näringsliv på Gotland var önskvärt.
Vi från Västerviks kommun har sedan sommartrafiken mellan Västervik och Gotland lades ned strävat efter att ny trafik ska tillskapas. Vi har gjort detta själva men också tillsammans med Gotlands och Borgholms kommuner. Det huvudargument mot trafik som vi mött är det avtal och de koncessioner som finns i dag. Vi är därför glada att riksdagen tagit detta initiativ. Det ger nämligen oss möjlighet att framföra både nya och gamla synpunkter på varför en färjetrafik mellan Västervik och Gotland är ett mycket bra alternativ.
Mellan åren 1963 och 1988 fanns sommartid en färjeförbindelse mellan Västervik och Gotland. Under alla år utom det sista trafikerades linjen med båtar som kunde frakta både personer och fordon. Det sista året ersattes dessa båtar med en katamaran för persontrafik, vilket innebar dödsstöten för trafiken. Antalet passagerare var under 1980-talet i genomsnitt ca 60 000 per år exkl 1988. 1987, det sista året med bilfärja, reste närmare 85 000 människor med linjen. Antalet fraktade personbilar låg under 1980-talet i genomsnitt på ca 12 500 bilar per år med en topp 1987 på 20 000 bilar. Färjelinjen hade också betydelse för lastbilsfrakter.
Sommartrafiken var skräddarsydd för turisttrafik. Västervik och Gotland är två stora turistområden som genom färjetrafiken hade en välgörande samverkan. Genom färjetrafikens nedläggning rycktes en viktig del av Gotlandsturismens bas bort. Detta avspeglade sig bl.a. i vikande turism på Gotland. Turismen i Västervik med omnejd har under de senaste åren haft en mycket positiv utveckling. Bl.a. kan det förklaras av investeringar i campingplatsen Lysingbadet i Västervik och turistanläggningen ''Astrid Lindgrens Värld'' i Vimmerby.
Det finns all anledning att tro att en ny sommarförbindelse mellan Västervik och Visby skulle få gynnsamma effekter både på fastlandet och Gotland. I Sjöfartsverkets utredning av färjetrafiken på Gotland som gjordes för några år sedan såg man bastrafiken som en flytande broförbindelse. Det är då konstigt, tycker vi, att man inte i det här fallet ser var den kortaste vägen är. Vid sjötransporter mellan Visby och Västervik är tidsbesparingen 1,5--2 timmar tur och retur jämfört med varje annat alternativ.
Besparingarna med Västervik som hamn var redan för åtta år sedan 2--3 miljoner kronor årligen. Därtill kommer tidsbesparingen för resenärerna samt näringslivets kostnader och tidsvinster.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen och utredningen till känna vad i motionen anförts om ny färjelinje mellan Västervik och Gotland.
Stockholm den 21 januari 1994 Krister Örnfjäder (s)