Det nuvarande rederistödet utgår till fartyg i s.k. fjärrfart vilket innebär att de bedriver sin huvudsakliga verksamhet utanför Skagen eller Kielkanalen. Avsikten med rederistödet är att svenska rederier skall kunna konkurrera med utländska sådana, främst då de med ''låglönebesättningar''.
Enligt uppgift finns det emellertid redare vilka erhåller stöd, trots att de inte borde haft sådant. Fartyg som i huvudsak bedriver sin verksamhet mellan svenska hamnar, men som någon gång passerar Skagen eller Kielkanalen kan erhålla rederistöd. Detta innebär en svår konkurrens mot de rederier som endast trafikerar svenska hamnar och som av det skälet, helt korrekt, inte anser sig kunna begära rederistöd.
Rederistödet borde rimligtvis endast utgå för de resor som kan härföras till s.k. fjärrfart!
Dessutom finns det svenska rederier vilka utsätts för en mycket hård konkurrens från Balticum, Polen, Ryssland och i viss mån även Tyskland. Driftskostnaderna för fartyg som är registrerade i framför allt de tre förstnämnda länderna ligger på en nivå som gör det i stort omöjligt för ett svenskt rederi att kunna konkurrera! Inte heller är det med dessa förutsättningar möjligt för ett svenskt rederi att starta linjer mellan Sverige och Balticum, Ryssland eller Polen.
En noggrannare kontroll och en bättre uppföljning av det nuvarande utbetalningssystemet borde innebära, att inom ramen för rederistödet även dessa svenska redare bör kunna erhålla stöd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av rederistödet.
Stockholm den 24 januari 1994 Sten Andersson (m) i Malmö