En av de grundläggande principerna med 1988 års
trafikpolitiska beslut var att varje trafikslag skulle bära sina
egna kostnader.
Som ett led i denna anpassning har Sjöfartsverket
numera blivit ett affärsverk. Sjöfartens kostnader betalas
med avgifter och Sjöfartsverket skall även betala avkastning
på beräknat eget kapital.
Sjöfarten får på detta sätt betala kostnader som inte
belastar landtransportörerna. Vägverket och Banverket
finansieras med budgetmedel och inget avkastningskrav
finns på dessa investeringar. För SJ finns heller inget
avkastningskrav och SJ betalar heller inte
avskrivningskostnader för sina anläggningar och rullande
materiel.
Sjöfartsverket har dessutom kostnadsansvar för en lång
rad uppgifter som endast delvis kan relateras till
trafikmässiga behov:
Sjösäkerheten är viktig för fiske och fritidsbåtar
och även för andra länders sjöfart. Motsvarande kostnader
för räddningstjänst på land belastar ej trafikverken utan
betalas huvudsakligen av kommunerna. Sjöfarten bör heller
inte åläggas betalningsansvar för sådan
helikopterberedskap som har många andra funktioner i
samhället.
Regeringen föreslår också att Sjöfartsverket skall lämna
konsultinsatser till u-länder i sjösäkerhetsfrågor med en
miljon kr per år. En sådan kostnad bör bäras inom
biståndsbudgeten.
Kultur- och Fritidsrådet betalas genom en
avräkning från Fyravgiften. Kostnaden uppgår till cirka 20
miljoner per år och är närmast en kulturkostnad som
sjöfarten på svenska hamnar inte har någon nytta av.
Fyravgiften räknas på detta sätt upp med 5,5 procent;
motsvarande kostnad drabbar ej andra transportmedel.
Pensionsskulden har i sin helhet överförts till
Sjöfartsverkets balansräkning. Motsvarande kostnad
saknas för övriga trafikverk.
Den totala avgiftsnivån är nu så hög att direktanlöp av
svensk hamn förhindras och att rederierna istället väljer
andra alternativ.
Merkostnaden i Sverige för ett större ro/ro -- skepp blir
över 100 000 kronor jämfört med Norge och över 50 000
kronor jämfört med Antwerpen.
Alternativet till svenskt direktanlöp blir då antingen
färjetransport eller landtransport av godset till utländsk
hamn. I båda alternativen förlorar Sjöfartsverket hela
inkomsten. Landtransport från Norrland får dessutom ett
direkt transportstöd och järnvägstransport till
kontinenthamn innebär ytterligare skattemässig
subvention.
De svenska sjöfartsavgifterna har nu blivit så höga att de
leder till sänkta inkomster för statsverket, snedvrider
konkurrensen mellan transportslagen och motverkar den
mest energieffektiva transportformen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar justera avkastningskraven på
Sjöfartsverket med hänsyn till verksamheter som ej är
trafikanknutna,
2. att riksdagen beslutar ersätta kostnaderna för
konsultinsatser i u-länderna över biståndsbudgeten,
3. att riksdagen beslutar utforma taxesättningen mellan
trafikverken på ett konkurrensneutralt sätt.
Stockholm den 19 januari 1994
Tom Heyman (m)
Lars Björkman (m)