med anledning av prop. 1993/94:169 Överenskommelse om investeringar i trafikens infrastruktur i Göteborgsregionen
När regeringen våren 1990 uppdrog åt statliga
förhandlare att träffa uppgörelser om trafikinvesteringar
med kommunerna i Stockholms-, Malmö- respektive
Göteborgsregionen var läget för ekonomin i allmänhet,
sysselsättningen och de offentliga finanserna ett helt annat
än i dag.
Också tendenserna i storstadsområdenas
trafikutveckling var annorlunda. Det bedömdes då allmänt,
att 1980-talets trafikutveckling skulle bestå och att riskerna
för trafikstockning och för svåra miljöstörningar därför var
så överhängande att regionernas ekonomiska växtkraft
liksom deras levnadsbetingelser skulle hämmas, om inte
särskilda, snabba infrastruktursatsningar kunde göras.
Som vi alla vet är ekonomin och arbetsmarknadsläget nu
betydligt svagare.
Den ekonomiska recessionen har bidragit till trendbrott
på trafikområdet. Resandet i Göteborgsregionen har totalt
sett gått ned.
1990--1993 minskade biltrafikens dygnsmedelvärde med
sex procent i Göteborg. Minskningen beror på en nedgång
både av antalet bilar i trafik och av den körda färdsträckan
per fordon. Under åttiotalet som helhet var den
genomsnittliga trafikförändringen + 2 1/2 procent per år.
Om 1980-talstrenden hade bestått, så skulle Göteborgs
biltrafik ha varit mer än 25 procent större än den faktiskt är
i dag.
Ser man i stället till kollektivtrafiken, har resandet ökat.
I Göteborgs stadstrafik har antalet betalande resenärer
blivit drygt 5 procent fler 1990--1993, trots att kommunen
tvingats höja taxorna i storleksordningen 40 procent.
Motsvarande resandeminskning under åttiotalets senare
hälft uppgick till 3 procent per år. Också i den kollektiva
regiontrafiken har skett en markant resandeökning.
Kollektivreseandelen av den totala dagliga
arbetspendlingen in till Göteborg ökade 1990--1993 från 15
till 22 procent. Störst var resandetillskottet på länstrafikens
(GLAB:s) expressbusslinjer.
Mot denna bakgrund ser jag självfallet mycket positivt
på, att regeringen föreslår riksdagen ett statligt bidrag för
de stora kollektivtrafiksatsningarna i
Göteborgsöverenskommelsen på 1 610 miljoner kronor.
Det torde starkt bidra till att ett av överenskommelsens
huvudsyften nås, nämligen att kollektivtrafiksystemet skall
''bli mer konkurrenskraftigt i förhållande till
biltrafiksystemet'' både lokalt och regionalt. Jag tillstyrker
alltså propositionen vad gäller
kollektivtrafikinvesteringarna.
I rådande läge vad gäller Göteborgsregionens ekonomi,
sysselsättning, disponibla hushållsinkomster och
trafiksituation bör riksdagen avvakta med beslut om de
väginvesteringar som enligt Göteborgsöverenskommelsen
förutsätts finansieras med vägtullar.
Den dämpade biltrafiken medger nu ytterligare rådrum.
Dessutom skulle i en situation där många familjer redan har
en pressad ekonomi ytterligare pålagor bli mycket kännbara
för dem som av olika skäl måste använda bil för sitt resande.
Härtill kommer att den kommunala ekonomin inte minst i
Göteborgs stad är så dålig att det vore till klar fördel om de
följdinvesteringar som enligt överenskommelsen skall
finansieras kommunalt kan ställas på framtiden under några
år.
Om väginvesteringarna i Göteborgsöverenskommelsen
genomförs i en lugnare takt, så kan effekterna av varje
utbyggnadssteg avläsas och analyseras innan nästa projekt
dras igång. Detta minskar risken för felsatsningar. Regering
och riksdag kan då också successivt pröva i vilken
utsträckning den statliga investeringsfinansieringen kan ske
inom ramen för ordinarie anslag till väginvesteringar, hur
stor en kompletterande avgiftsfinansiering måste bli liksom
om en sådan kompletterande avgiftsfinansiering kan ske på
annat sätt än med biltullar enligt
Göteborgsöverenskommelsen. Enligt min uppfattning
drabbar den föreslagna konstruktionen för tullar regionens
bilburna invånare mycket orättvist.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen, att i
tilläggsdirektiv till den särskilde utredaren vidga dennes
uppdrag till att omfatta en utvärdering av såväl lägre nivåer
för en avgiftsfinansiering som andra finansieringsalternativ
än biltullar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de väginvesteringar som enligt
Göteborgsöverenskommelsen skall finansieras med
biltullar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den utredare
som tillkallas för att lämna förslag till utformning av
vägtullar m.m.