Inledning
Regeringens förslag om förändringar av formerna för fordonskontrollen är i praktiskt taget alla delar bra. Regeringsförslaget är väl utformat för att tillfredsställa högt ställda krav på kompetens och oväld hos dem som utför kontrollbesiktningarna samtidigt som det reformerade systemet bidrar till en rationell och kostnadseffektiv besiktning, vilket kan leda till lägre avgifter samt förbättringar av serviceutbudet för bilägarna.
Det är viktigt att understryka att förslaget i motsats till vad som framskymtat i en del debattinlägg inte ökar risken för godtycke eller fusk -- utan tvärtom. Regeringens förslag bör således i sina huvuddrag bifallas av riksdagen.
Vi finner emellertid vid en närmare granskning av regeringens förslag att det på några punkter ger upphov till en del praktiska problem. Utan att ge avkall på kravet att trafiksäkerheten skall främjas och att miljön måste skyddas bör det enligt vår mening vara möjligt att införa en del förenklingar som undanröjer en del av dessa praktiska problem.
Denna motion avser därför regeringens förslag att behålla visst monopol för den nuvarande riksprovplatsen AB Svensk Bilprovning (ASB) vad gäller typbesiktning och registreringsbesiktning (avsnitt 4.1 och 4.2 i propositionen).
Nuvarande ordning
Enligt nuvarande besiktningsordning har ASB som riksprovplats monopol på typbesiktning av motorfordon och fordonskomponenter, med undantag för belysning, däck och vissa andra komponenter där Statens provnings- och forskningsinstitut (SP) respektive Statens väg- och trafikforskningsinstitut (VTI) som riksprovplatser har motsvarande monopol. För vissa specialbesiktningar enligt internationella konventioner gäller särskilda bestämmelser.
Beslut om typgodkännande av fordonskomponenter fattas av Vägverket på basis av provningar från ASB och övriga riksprovplatser. Beslut om typgodkännande av ett fordon i sin helhet är delegerat till ASB.
Registreringsbesiktning av nya motordrivna fordon och släpfordon är ett alternativ till typbesiktning. ASB har i dag som riksprovplats monopol på all registreringsbesiktning.
EES-avtalet
EES-avtalet innebär att man i Sverige från den 1 januari 1995 utan ytterligare teknisk provning och godkännande får marknadsföra bilar som fått ett s.k. helbilsgodkännande enligt EG:s direktiv 92/53/EEC av en godkännandemyndighet inom EES. Motsvarande gäller även fordonskomponenter som omfattas av EG:s direktiv.
Enligt direktivet 92/53/EEC skall beslut om godkännande fattas av en ansvarig nationell myndighet, som skall anmälas till EG. Direktivet öppnar dock möjlighet att låta provningen utföras av en eller flera så kallade ''technical services'', som då också skall anmälas. Av dessa krävs att de skall uppfylla tillämplig europeisk standard för provningslaboratorier, vilket kan visas bland annat med ackreditering.
Riksdagens beslut om öppna system
Riksdagen beslöt i december 1992 med anledning av den så kallade EES-propositionen (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18) att avskaffa riksprovplatssystemet och så långt möjligt införa öppna system i enlighet med EG:s policy på området. Med öppna system avses att alla tekniskt kompetenta organ som så önskar skall kunna medverka i systemet. Den tekniska kompetensen kan visas t.ex. med ackreditering. I lagen (1992:1119) om teknisk kontroll kommer detta till uttryck i bestämmelserna om anmälda organ, som har denna innebörd. Kontrollen av kompetensen handhas av Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC).
I avsnitt 3.1.1 i prop. 1993/94:167 lämnas en beskrivning av de principer för bedömning av överensstämmelse som tillämpas i EG-direktiv enligt den nya metoden utan myndighetsgodkännanden och med särskilda roller för anmälda organ. Av avsnitt 3.1.3 framgår att EG-direktiven inom fordonsområdet i huvudsak är av ett annat slag, så kallade äldre direktiv. Riksdagens beslut om öppna system innebar dock uttryckligen att principen skall tillämpas inte bara på direktiv enligt den nya metoden utan också på äldre direktiv när så är möjligt.
Avskaffandet av riksprovplatserna innebar att områden med kontroll av riksprovplats på motsvarande sätt skulle ersättas med öppna system, där kompetensen styrktes med ackreditering av SWEDAC enligt bestämmelserna om detta i lagen om teknisk kontroll. Ackreditering är ett i princip frivilligt förfarande, där det ackrediterade organets kompetens i visst hänseende prövas av ett ackrediteringsorgan enligt särskilda regler. Syftet med ackrediteringen av provningslaboratorier är att säkerställa förtroende för laboratoriets provningsresultat. Ackreditering är öppen för de organ som begär ackreditering.
En successiv övergång från riksprovplatser till öppna system pågår för närvarande. Förslaget i proposition 1993/94:167 innebär att ASB upphör som riksprovplats. Problem uppkommer dock då regeringen samtidigt föreslår att ASB skall behålla sitt monopol i vissa delar och styrka sin kompetens med ackreditering.
Regeringens förslag i prop. 1993/94:167
Regeringen föreslår i avsnitt 4.1 att nuvarande besiktningsordning behålls oförändrad för typbesiktningar av motorfordon enligt EG:s direktiv, typprovning av komponenter och system för sådana fordon samt för vissa specialbesiktningar. Formella godkännandebeslut överförs från ASB till Vägverket den 1 januari 1995.
Som skäl anges (s. 21) att det i Sverige sannolikt inte finns utrymme för mer än ett provningslaboratorium för de tekniska undersökningar som skall ligga till grund för Vägverkets godkännandeprövning och att man bör slå vakt om den kompetens som provningsorganen förvärvat. Enligt propositionen bör därför området inte nu öppnas för konkurrens och endast de organ som för närvarande utför typprovning ackrediteras.
På denna punkt är det risk att det uppstår en onödig begreppsförvirring eftersom, som ovan beskrivits, ackrediteringsförfarandet inte är förenligt med en monopolställning.
Regeringens förslag kan tolkas så att även det monopol som finns för SP och VTI skall bibehållas.
Regeringen föreslår vidare i avsnitt 4.2 beträffande registreringsbesiktning att sådan besiktning delas upp på två moment, dels ett provningsförfarande, dels ett godkännandeförfarande med beslut av Vägverket, vars resultat skall ligga till grund för Vägverkets beslut. Huvuddelen av sådan provning skall utföras av organ som ackrediteras av SWEDAC inom ett öppet system.
I fråga om bussar och tunga lastfordon med en totalvikt över 3,5 ton skall dock provningen göras av ASB, som förutsätts bli ensamt ackrediterat organ. Denna ordning skall gälla ''under de närmaste åren''. Därefter avser regeringen att återkomma till frågan om kretsen av ackrediterade organ bör utvidgas.
Problem och nackdelar med regeringens förslag i dessa delar 1. Som har framgått av det tidigare förutsätter ackreditering ett öppet system. Den i propositionen angivna modellen med att endast ett utpekat organ skall ackrediteras för en viss provning är således ut formell synvinkel inte möjlig. En annan modell bör därför användas för att behålla monopolet i relevanta delar.
2. Förslaget innebär att även SP och VTI behåller monopol på begränsade områden, vilket skapar oklarhet om den förändring av den svenska ordningen för provning och kontroll som pågår. Eftersom en sådan ordning inte står i överensstämmelse med riksdagens beslut att ersätta riksprovplatssystemet med öppna system och med den i lagen om teknisk kontroll intagna principen att de tekniskt kompetenta organ som önskar det skall anmälas för uppgifter enligt EG-direktiv behövs en annan ordning för den kontrollverksamhet som inte nu bör omfattas av öppna system.
3. Förslaget får negativa effekter för de kompetenta organ som önskar delta i provningsverksamheten. SP har för närvarande ett ''underleverantörsavtal'' med godkännandemyndigheten i Luxemburg om provning av fordonskomponenter. Följden blir att SP visserligen kan agera på den svenska marknaden som tekniskt kompetent provningsorgan åt en annan stat men inte får samma behörighet att prova åt Vägverket.
Förslag
Riksdagen bör ta fasta på substansen i regeringens förslag, dvs att typbesiktning av hela fordon samt vissa fordonskomponenter, som t ex avgasrelaterade komponenter, liksom registreringsbesiktning av bussar och lastbilar över 3,5 ton inte nu bör utsättas för konkurrens i öppna system.
Följande principer bör därför gälla:Beträffande provning för typgodkännande av hela fordon, samt komponenter som t ex avgasrelaterade komponenter, bör de provningar som skall ligga till grund för Vägverkets beslut utföras enbart av ASB. Det innebär att endast ASB bör utses som ''technical service'' för sådan provning. De kompetenskrav (EN 45 001) som uppställs i EG-direktivet bör styrkas på motsvarande sätt som anges i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.Beträffande besiktning som görs enligt vissa internationella överenskommelser (TIR, ADR och ATP) bör i likhet med vad regeringen föreslår besluten om godkännande överflyttas till Vägverket. Även i detta fall bör det dock föreskrivas att Vägverket skall anlita ASB för dessa besiktningar.Den provning för typgodkännande som i dag görs av VTI, SP och ASB beträffande fordonskomponenter bör, med undantag av vissa komponenter, t ex avgasrelaterade komponenter, kunna göras av ackrediterade organ. På grundval av dessa besiktningsresultat skall sedan Vägverket besluta om godkännande.För registreringsbesiktningar av bussar och lastbilar över 3,5 ton bör såsom regeringen föreslår enbart ASB ha möjlighet att utföra besiktningarna. Ett liknande formellt förfarande som för typbesiktning av hela fordon bör tillämpas.
Det bör ankomma på regeringen att finna former för kontroll av ASB:s prissättning inom de områden där företaget kommer att ha en författningsbunden monopolställning.
Denna ordning för besiktning bör gälla under de närmaste åren. Mot bakgrund av de erfarenheter som därvid vinns bör regeringen därefter återkomma till riksdagen med frågan om fler former av besiktningar bör få utföras av ackrediterade organ.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit i proposition 1993/94:167 enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 12 april 1994 Rolf Clarkson (m) Lennart Fremling (fp) Elving Andersson (c) Lars Svensk (kds)