Motion till riksdagen
1993/94:T53
av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c, kds)

med anledning av prop. 1993/94:167 En effektivare fordonskontroll


Inledning
Regeringens förslag om förändringar av formerna för
fordonskontrollen är i praktiskt taget alla delar bra.
Regeringsförslaget är väl utformat för att tillfredsställa högt
ställda krav på kompetens och oväld hos dem som utför
kontrollbesiktningarna samtidigt som det reformerade
systemet bidrar till en rationell och kostnadseffektiv
besiktning, vilket kan leda till lägre avgifter samt
förbättringar av serviceutbudet för bilägarna.
Det är viktigt att understryka att förslaget i motsats till
vad som framskymtat i en del debattinlägg inte ökar risken
för godtycke eller fusk -- utan tvärtom. Regeringens förslag
bör således i sina huvuddrag bifallas av riksdagen.
Vi finner emellertid vid en närmare granskning av
regeringens förslag att det på några punkter ger upphov till
en del praktiska problem. Utan att ge avkall på kravet att
trafiksäkerheten skall främjas och att miljön måste skyddas
bör det enligt vår mening vara möjligt att införa en del
förenklingar som undanröjer en del av dessa praktiska
problem.
Denna motion avser därför regeringens förslag att
behålla visst monopol för den nuvarande riksprovplatsen
AB Svensk Bilprovning (ASB) vad gäller typbesiktning och
registreringsbesiktning (avsnitt 4.1 och 4.2 i propositionen).
Nuvarande ordning
Enligt nuvarande besiktningsordning har ASB som
riksprovplats monopol på typbesiktning av motorfordon
och fordonskomponenter, med undantag för belysning,
däck och vissa andra komponenter där Statens provnings-
och forskningsinstitut (SP) respektive Statens väg- och
trafikforskningsinstitut (VTI) som riksprovplatser har
motsvarande monopol. För vissa specialbesiktningar enligt
internationella konventioner gäller särskilda bestämmelser.
Beslut om typgodkännande av fordonskomponenter
fattas av Vägverket på basis av provningar från ASB och
övriga riksprovplatser. Beslut om typgodkännande av ett
fordon i sin helhet är delegerat till ASB.
Registreringsbesiktning av nya motordrivna fordon och
släpfordon är ett alternativ till typbesiktning. ASB har i dag
som riksprovplats monopol på all registreringsbesiktning.
EES-avtalet
EES-avtalet innebär att man i Sverige från den 1 januari
1995 utan ytterligare teknisk provning och godkännande får
marknadsföra bilar som fått ett s.k. helbilsgodkännande
enligt EG:s direktiv 92/53/EEC av en
godkännandemyndighet inom EES. Motsvarande gäller
även fordonskomponenter som omfattas av EG:s direktiv.
Enligt direktivet 92/53/EEC skall beslut om
godkännande fattas av en ansvarig nationell myndighet,
som skall anmälas till EG. Direktivet öppnar dock
möjlighet att låta provningen utföras av en eller flera så
kallade ''technical services'', som då också skall anmälas. Av
dessa krävs att de skall uppfylla tillämplig europeisk
standard för provningslaboratorier, vilket kan visas bland
annat med ackreditering.
Riksdagens beslut om öppna system
Riksdagen beslöt i december 1992 med anledning av den
så kallade EES-propositionen (prop. 1991/92:170, bet.
1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18) att avskaffa
riksprovplatssystemet och så långt möjligt införa öppna
system i enlighet med EG:s policy på området. Med öppna
system avses att alla tekniskt kompetenta organ som så
önskar skall kunna medverka i systemet. Den tekniska
kompetensen kan visas t.ex. med ackreditering. I lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll kommer detta till uttryck i
bestämmelserna om anmälda organ, som har denna
innebörd. Kontrollen av kompetensen handhas av Styrelsen
för teknisk ackreditering (SWEDAC).
I avsnitt 3.1.1 i prop. 1993/94:167 lämnas en beskrivning
av de principer för bedömning av överensstämmelse som
tillämpas i EG-direktiv enligt den nya metoden utan
myndighetsgodkännanden och med särskilda roller för
anmälda organ. Av avsnitt 3.1.3 framgår att EG-direktiven
inom fordonsområdet i huvudsak är av ett annat slag, så
kallade äldre direktiv. Riksdagens beslut om öppna system
innebar dock uttryckligen att principen skall tillämpas inte
bara på direktiv enligt den nya metoden utan också på äldre
direktiv när så är möjligt.
Avskaffandet av riksprovplatserna innebar att områden
med kontroll av riksprovplats på motsvarande sätt skulle
ersättas med öppna system, där kompetensen styrktes med
ackreditering av SWEDAC enligt bestämmelserna om detta
i lagen om teknisk kontroll. Ackreditering är ett i princip
frivilligt förfarande, där det ackrediterade organets
kompetens i visst hänseende prövas av ett
ackrediteringsorgan enligt särskilda regler. Syftet med
ackrediteringen av provningslaboratorier är att säkerställa
förtroende för laboratoriets provningsresultat.
Ackreditering är öppen för de organ som begär
ackreditering.
En successiv övergång från riksprovplatser till öppna
system pågår för närvarande. Förslaget i proposition
1993/94:167 innebär att ASB upphör som riksprovplats.
Problem uppkommer dock då regeringen samtidigt föreslår
att ASB skall behålla sitt monopol i vissa delar och styrka
sin kompetens med ackreditering.
Regeringens förslag i prop. 1993/94:167
Regeringen föreslår i avsnitt 4.1 att nuvarande
besiktningsordning behålls oförändrad för typbesiktningar
av motorfordon enligt EG:s direktiv, typprovning av
komponenter och system för sådana fordon samt för vissa
specialbesiktningar. Formella godkännandebeslut överförs
från ASB till Vägverket den 1 januari 1995.
Som skäl anges (s. 21) att det i Sverige sannolikt inte
finns utrymme för mer än ett provningslaboratorium för de
tekniska undersökningar som skall ligga till grund för
Vägverkets godkännandeprövning och att man bör slå vakt
om den kompetens som provningsorganen förvärvat. Enligt
propositionen bör därför området inte nu öppnas för
konkurrens och endast de organ som för närvarande utför
typprovning ackrediteras.
På denna punkt är det risk att det uppstår en onödig
begreppsförvirring eftersom, som ovan beskrivits,
ackrediteringsförfarandet inte är förenligt med en
monopolställning.
Regeringens förslag kan tolkas så att även det monopol
som finns för SP och VTI skall bibehållas.
Regeringen föreslår vidare i avsnitt 4.2 beträffande
registreringsbesiktning att sådan besiktning delas upp på två
moment, dels ett provningsförfarande, dels ett
godkännandeförfarande med beslut av Vägverket, vars
resultat skall ligga till grund för Vägverkets beslut.
Huvuddelen av sådan provning skall utföras av organ som
ackrediteras av SWEDAC inom ett öppet system.
I fråga om bussar och tunga lastfordon med en totalvikt
över 3,5 ton skall dock provningen göras av ASB, som
förutsätts bli ensamt ackrediterat organ. Denna ordning
skall gälla ''under de närmaste åren''. Därefter avser
regeringen att återkomma till frågan om kretsen av
ackrediterade organ bör utvidgas.
Problem och nackdelar med regeringens förslag i dessa
delar 1. 
Som har framgått av det tidigare förutsätter
ackreditering ett öppet system. Den i propositionen angivna
modellen med att endast ett utpekat organ skall
ackrediteras för en viss provning är således ut formell
synvinkel inte möjlig. En annan modell bör därför användas
för att behålla monopolet i relevanta delar.
2. Förslaget innebär att även SP och VTI behåller
monopol på begränsade områden, vilket skapar oklarhet
om den förändring av den svenska ordningen för provning
och kontroll som pågår. Eftersom en sådan ordning inte står
i överensstämmelse med riksdagens beslut att ersätta
riksprovplatssystemet med öppna system och med den i
lagen om teknisk kontroll intagna principen att de tekniskt
kompetenta organ som önskar det skall anmälas för
uppgifter enligt EG-direktiv behövs en annan ordning för
den kontrollverksamhet som inte nu bör omfattas av öppna
system.
3. Förslaget får negativa effekter för de kompetenta
organ som önskar delta i provningsverksamheten. SP har
för närvarande ett ''underleverantörsavtal'' med
godkännandemyndigheten i Luxemburg om provning av
fordonskomponenter. Följden blir att SP visserligen kan
agera på den svenska marknaden som tekniskt kompetent
provningsorgan åt en annan stat men inte får samma
behörighet att prova åt Vägverket.
Förslag
Riksdagen bör ta fasta på substansen i regeringens
förslag, dvs att typbesiktning av hela fordon samt vissa
fordonskomponenter, som t ex avgasrelaterade
komponenter, liksom registreringsbesiktning av bussar och
lastbilar över 3,5 ton inte nu bör utsättas för konkurrens i
öppna system.
Följande principer bör därför gälla:Beträffande
provning för typgodkännande av hela fordon, samt
komponenter som t ex avgasrelaterade komponenter, bör
de provningar som skall ligga till grund för Vägverkets
beslut utföras enbart av ASB. Det innebär att endast ASB
bör utses som ''technical service'' för sådan provning. De
kompetenskrav (EN 45 001) som uppställs i EG-direktivet
bör styrkas på motsvarande sätt som anges i lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.Beträffande besiktning
som görs enligt vissa internationella överenskommelser
(TIR, ADR och ATP) bör i likhet med vad regeringen
föreslår besluten om godkännande överflyttas till
Vägverket. Även i detta fall bör det dock föreskrivas att
Vägverket skall anlita ASB för dessa besiktningar.Den
provning för typgodkännande som i dag görs av VTI, SP och
ASB beträffande fordonskomponenter bör, med undantag
av vissa komponenter, t ex avgasrelaterade komponenter,
kunna göras av ackrediterade organ. På grundval av dessa
besiktningsresultat skall sedan Vägverket besluta om
godkännande.För registreringsbesiktningar av bussar
och lastbilar över 3,5 ton bör såsom regeringen föreslår
enbart ASB ha möjlighet att utföra besiktningarna. Ett
liknande formellt förfarande som för typbesiktning av hela
fordon bör tillämpas.
Det bör ankomma på regeringen att finna former för
kontroll av ASB:s prissättning inom de områden där
företaget kommer att ha en författningsbunden
monopolställning.
Denna ordning för besiktning bör gälla under de
närmaste åren. Mot bakgrund av de erfarenheter som
därvid vinns bör regeringen därefter återkomma till
riksdagen med frågan om fler former av besiktningar bör få
utföras av ackrediterade organ.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit i
proposition 1993/94:167 enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 12 april 1994

Rolf Clarkson (m)

Lennart Fremling (fp)

Elving Andersson (c)

Lars Svensk (kds)