En kraftig utbyggnad av infrastrukturen är en av de
viktigaste förutsättningarna för Sveriges långsiktiga
konkurrenskraft. Pågående och planerad utbyggnad av
järnvägsnätet förenar moderna krav på snabba transporter
med en långsiktigt uthållig tillväxt i harmoni med de krav
en god hushållning med miljön ställer.
Om inte järnvägsnätet i Sverige förbättras väsentligt är
risken stor att det sker en mycket kraftig koncentration till
storstäderna, där miljöproblemen accelererar. En
avancerad snabbtågstrafik avlastar de större vägarna och
minskar riskerna för försurning och andra miljöproblem.
När de beslutade investeringarna i Mälar- och
Svealandsbanorna nu påbörjats bör dessa satsningar följas
upp västerut med den s.k. Nobelbanan.
Nobelbanan, arbetsnamnet på en järnvägslänk mellan
Örebro och Kristinehamn, visar sig i inledande analysarbete
vara en samhällsekonomiskt extremt lönsam
infrastruktursatsning som effektivt knyter an till
övergripande järnvägsnät.
Örebro och Värmlands län har långa och fina
industritraditioner, men är nu uppe i en smärtsam
strukturomvandling, som kommer att ställa starka krav på
samhälleliga insatser i utbyggnaden av infrastrukturen.
En järnvägslänk med snabbtåg mellan Örebro och
Kristinehamn skulle komplettera Mälar- och
Svealandsbanorna och vara en viktig del av en snabb och
rationell tåglinje mellan Stockholm och Oslo. För banan har
namnet Nobelbanan valts som uttryck för att banan går
genom Alfred Nobels Karlskoga och också är del i det nät,
som förenar ''Nobelstäderna'' Stockholm och Oslo.
Ett modernt, sammanhållet järnvägsnät mellan
Stockholm och Oslo skulle gå genom ett område, där det
bor betydligt fler människor än längs de järnvägar som finns
i Sverige idag. För kommuner som Örebro, Karlskoga,
Kristinehamn och Karlstad skulle utbyggnaden med
järnvägsspår, som möjliggör snabbtågsförbindelse mellan
Örebro och Karlstad ge vitala tillväxtförutsättningar.
Banan skulle göra det enklare att etablera ny
verksamhet. Strukturomvandlingar blir också mindre
smärtsamma om invånarna kan välja arbete på en större
arbetsmarknad. För dagens familjer, där båda makarna
arbetar kan bra pendlingsmöjligheter vara en förutsättning
för ett boende på en ort med relativt ensidigt näringsliv.
Analyser visar att restiderna mellan de båda länens större
orter skulle minska avsevärt.
En bussresa mellan Karlskoga och Örebro, som idag tar
50 minuter skulle då kunna ersättas med en resa med
snabbtåg på 20 minuter. En resa mellan Karlstad och
Örebro, där f.n. inga pendlingsmöjligheter finns skulle
kunna göras på 55 minuter. På samma sätt får Kristinehamn
mycket goda pendlingsmöjligheter till och från Örebro,
Karlskoga och Karlstad. Nobelbanan skulle självfallet
också snabba upp tågtransporterna till storstäderna från alla
orter längs banan mellan Stockholm och Oslo.
Översiktliga beräkningar för Nobelbanan visar på en
anläggningskostnad om drygt 2 miljarder kronor.
Samhällsekonomiska beräkningar pekar på ett
nyttokostnadsindex om 1,5--1,7, i analyssammanhang en
mycket hög lönsamhet.
Såväl de stora behoven av snabba och målmedvetna
insatser för att möta en smärtsam strukturomvandling med
offensiva insatser som den mycket höga
samhällsekonomiska effektiviteten i en satsning på
Nobelbanan talar starkt för att Nobelbanan ges förtur. Det
är angeläget att det redan nu kommer till stånd ett centralt
beredningsarbete i syfte att studera förutsättningarna för att
genomföra en satsning på Nobelbanan under nästa
planeringsperiod. Studien bör ske i nära samverkan mellan
olika intressenter på trafikområdet innefattande bl.a. SJ,
Luftfartsverket, Ban- och Vägverken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Nobelbanan blir
föremål för en ingående analys inför nästa trafikpolitiska
beslut.
Stockholm den 24 januari 1994
Sture Ericson (s)
Maud Björnemalm (s)
Kristina Svensson (s)
Inger Lundberg (s)
Magnus Persson (s)