En kraftig utbyggnad av infrastrukturen är en av de viktigaste förutsättningarna för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Pågående och planerad utbyggnad av järnvägsnätet förenar moderna krav på snabba transporter med en långsiktigt uthållig tillväxt i harmoni med de krav en god hushållning med miljön ställer.
Om inte järnvägsnätet i Sverige förbättras väsentligt är risken stor att det sker en mycket kraftig koncentration till storstäderna, där miljöproblemen accelererar. En avancerad snabbtågstrafik avlastar de större vägarna och minskar riskerna för försurning och andra miljöproblem. När de beslutade investeringarna i Mälar- och Svealandsbanorna nu påbörjats bör dessa satsningar följas upp västerut med den s.k. Nobelbanan.
Nobelbanan, arbetsnamnet på en järnvägslänk mellan Örebro och Kristinehamn, visar sig i inledande analysarbete vara en samhällsekonomiskt extremt lönsam infrastruktursatsning som effektivt knyter an till övergripande järnvägsnät.
Örebro och Värmlands län har långa och fina industritraditioner, men är nu uppe i en smärtsam strukturomvandling, som kommer att ställa starka krav på samhälleliga insatser i utbyggnaden av infrastrukturen.
En järnvägslänk med snabbtåg mellan Örebro och Kristinehamn skulle komplettera Mälar- och Svealandsbanorna och vara en viktig del av en snabb och rationell tåglinje mellan Stockholm och Oslo. För banan har namnet Nobelbanan valts som uttryck för att banan går genom Alfred Nobels Karlskoga och också är del i det nät, som förenar ''Nobelstäderna'' Stockholm och Oslo.
Ett modernt, sammanhållet järnvägsnät mellan Stockholm och Oslo skulle gå genom ett område, där det bor betydligt fler människor än längs de järnvägar som finns i Sverige idag. För kommuner som Örebro, Karlskoga, Kristinehamn och Karlstad skulle utbyggnaden med järnvägsspår, som möjliggör snabbtågsförbindelse mellan Örebro och Karlstad ge vitala tillväxtförutsättningar.
Banan skulle göra det enklare att etablera ny verksamhet. Strukturomvandlingar blir också mindre smärtsamma om invånarna kan välja arbete på en större arbetsmarknad. För dagens familjer, där båda makarna arbetar kan bra pendlingsmöjligheter vara en förutsättning för ett boende på en ort med relativt ensidigt näringsliv. Analyser visar att restiderna mellan de båda länens större orter skulle minska avsevärt.
En bussresa mellan Karlskoga och Örebro, som idag tar 50 minuter skulle då kunna ersättas med en resa med snabbtåg på 20 minuter. En resa mellan Karlstad och Örebro, där f.n. inga pendlingsmöjligheter finns skulle kunna göras på 55 minuter. På samma sätt får Kristinehamn mycket goda pendlingsmöjligheter till och från Örebro, Karlskoga och Karlstad. Nobelbanan skulle självfallet också snabba upp tågtransporterna till storstäderna från alla orter längs banan mellan Stockholm och Oslo.
Översiktliga beräkningar för Nobelbanan visar på en anläggningskostnad om drygt 2 miljarder kronor. Samhällsekonomiska beräkningar pekar på ett nyttokostnadsindex om 1,5--1,7, i analyssammanhang en mycket hög lönsamhet.
Såväl de stora behoven av snabba och målmedvetna insatser för att möta en smärtsam strukturomvandling med offensiva insatser som den mycket höga samhällsekonomiska effektiviteten i en satsning på Nobelbanan talar starkt för att Nobelbanan ges förtur. Det är angeläget att det redan nu kommer till stånd ett centralt beredningsarbete i syfte att studera förutsättningarna för att genomföra en satsning på Nobelbanan under nästa planeringsperiod. Studien bör ske i nära samverkan mellan olika intressenter på trafikområdet innefattande bl.a. SJ, Luftfartsverket, Ban- och Vägverken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Nobelbanan blir föremål för en ingående analys inför nästa trafikpolitiska beslut.
Stockholm den 24 januari 1994 Sture Ericson (s) Maud Björnemalm (s) Kristina Svensson (s) Inger Lundberg (s) Magnus Persson (s)