I riksdagens beslut om den framtida järnvägspolitiken
betonades vikten av att alltmer av den tunga godstrafiken
skulle flyttas över från väg till järnväg.
I Värmland ligger två stålindustriorter, Hagfors och
Munkfors. Godstransporterna till och från dessa tunga
industrier har tidigare skett på den smalspåriga så kallade
Nklj-banan. Tyvärr var det lite si och så med underhållet av
banan vilket ledde till att banan lades ner.
De tunga godstransporterna till och från Hagfors och
Munkfors sker nu på väg. Detta är uppenbarligen en
utveckling som går stick i stäv med riksdagens intentioner
vad gäller tunga godstransporter. Det är också alldeles
uppenbart att den kraftigt ökade lastbilstrafiken innebär en
miljöpåverkan som även den går på tvärs med regeringens
och riksdagens intentioner vad gäller riktlinjer för
avgasutsläpp från bilismen.
Vi befarar att nedläggningen av järnvägstrafiken kan
vara ett långsiktigt hot mot Hagfors och Munkfors
utveckling och överlevnad som industriorter. Landsvägen
kan i nuläget utgöra en begränsande faktor för tunga
ämnestransporter till Hagfors.
Enligt vår mening är det berättigat att snarast utreda de
långsiktiga konsekvenserna av avsaknaden av järnväg i
Hagfors--Munkfors-regionen. Resultatet kan därefter på
ett relevant sätt vägas in i ett vidare samhällsekonomiskt
perspektiv för en bedömning av eventuella åtgärdsbehov.
Riksdagen bör mot bakgrund av vad som anförs av
regeringen begära att en utredning görs om en
järnvägsförbindelse Hagfors--Munkfors--Karlstad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredande av
järnvägsförbindelse Hagfors--Munkfors--Karlstad.
Stockholm den 21 januari 1994
Björn Samuelson (v)
Roland Lében (kds)
Isa Halvarsson (fp)
Arne Jansson (nyd)
Kjell Ericsson (c)