med anledning av prop. 1993/94:167 En effektivare fordonskontroll
Propositionen bör i sin helhet avslås. Den kan inte
förväntas leda till någon effektivare fordonskontroll, bara
till en ökad byråkratisering, högre kostnader och oreda
inom ett område som hittills fungerat oklanderligt.
Regeringen uppdrog 1991 åt dåvarande
generaldirektören Lars Ag att föreslå hur AB Svensk
Bilprovnings (ASB) monopol på besiktning av fordon
skulle kunna avskaffas. Uppdraget begränsades till att gälla
enbart kontrollbesiktningen. Utredningens betänkande
kom i november 1992 och remissbehandlades i början av
1993.
Marknaden för kontrollbesiktning av fordon föreslogs
bli öppnad den 1 januari 1994 för fristående
besiktningsföretag som ackrediterats av SWEDAC. ASB
skulle då få konkurrera med andra, fristående
tredjepartsorgan.
Vare sig i utredningsdirektiven eller i någon annan skrift
finns någon antydan om att utredningen skulle vara
föranledd av att ASB skött sin uppgift dåligt. Som bakgrund
anges dels regeringens strävan att utnyttja konkurrens som
ett medel att effektivisera samhället och avsikten att
avveckla det statliga ägandet i vissa företag, dels Sveriges
deltagande i arbetet för att skapa ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde. Det sistnämnda är missvisande, då det
inte finns någonting i EU:s regelsystem som hindrar att
återkommande kontroll utförs av monopolföretag.
Det finns alltså inte några andra skäl för att avskaffa
ASB:s monopol på kontrollbesiktningar än regeringens
avsikt att privatisera statliga företag och tron på konkurrens
som någonting som alltid höjer effektiviteten.
Enligt uppgifter från bolaget ger ASB:s stationsnät i dag
över 97 % av fordonsägarna tillgång till en
bilprovningsstation inom 30 km och ca 99 % av
fordonsägarna har en bilprovningsstation inom 60 km
räknat från bostadsorten. Riksgenomsnittet för reslängden
till besiktning är 13 km enkel resa. Siffran är inte korrigerad
med hänsyn till att besiktningsresan ofta samordnas med
andra ärenden.
Praktiskt taget hela det svenska fordonsägarkollektivet
har således i dag god tillgång till besiktningsservice.
Avgiftssättningen för själva besiktningen är enhetlig för
hela landet och bygger på principen att varje
fordonsslag/besiktningsslag skall täcka sina totala
kostnader. Tack vare den utjämning som sker inom ASB får
således hela landet god service till enhetliga kostnader.
Volymverksamheten -- kontrollbesiktningen -- är självklart
en viktig förutsättning för att kunna erbjuda även övrig
besiktningsservice med god geografisk och tidsmässig
tillgänglighet.
Det borde stå klart för alla att konkurrens inte kommer
att ge vare sig konsumenterna eller samhället några positiva
effekter. Tvärtom finns en uppenbar risk för att konkurrens
på kontrollbesiktningsområdet på sikt leder till sämre
service i glesbygd och generellt dyrare besiktningar till lägre
kvalitet samt att konkurrensen om kontrollbesiktningarna
automatiskt leder till sämre övrig besiktningsservice.
Var finner regeringen stöd för sin tro att kostnaderna
kommer att bli lägre i ett konkurrensförhållande, när
kostnader för marknadsföring, ackreditering,
kvalitetsövervakning m.m. tillkommer, för att inte tala om
de vinstintressen som måste tillgodoses för att konkurrenter
överhuvudtaget skall ha något intresse av att etablera sig?
Om kostnaderna verkligen blir lägre har väl knappast
statens styrelserepresentanter i ASB skött sina uppgifter på
rätt sätt? Tror man att det finns ett så stort utrymme i
monopolföretagets non-profit-baserade ekonomi att det
räcker för att sänka det totala avgiftsuttaget är det mycket
förvånande och tyder snarast på att regeringen inte förstått
vilken omfattning en statlig tillsyn måste ha när man lägger
ut besiktningarna på flera olika aktörer.
Som tidigare anförts finns ingenting i EU:s rgelsystem
som tvingar Sverige att frångå Riksprovplatssystemet och
införa ''öppna system''. Det finns tvärtom starka skäl att
behålla riksprovplatssystemet. Fordonsområdet regleras
genom äldre EU-direktiv som förutsätter myndighetsbeslut
om godkännande. Inom överskådlig tid kommer ingen
transformering till nya produktdirektiv enligt ''the new
approach'' att ske. Riksdagen antog EES-propositionen i
november 1992 på delvis felaktiga grunder. Idén om ''öppna
system'' är inte förenlig med fordonsområdet.
Inom EU kommer medlemsländerna att behålla sådana
statliga eller statsägda organ som i monopolställning utför
den återkommande besiktningen. I Danmark, som till 1988
måste bygga upp resurser för en återkommande besiktning
av den lätta fordonsparken enligt EU:s minimikrav, väljer
man -- efter grundlig utredning av olika alternativ med
konkurrens -- att i stället bygga ut den statliga
Bilinspektionen som skall fortsätta att verka i
monopolställning. Huvudargumentet för detta anges vara
att det krävs en stor och kostsam offentlig kontrollapparat
om man skall uppnå acceptabel säkerhet i bedömningar och
beslut när kontrolluppgiften läggs ut på flera aktörer. Från
samhällsekonomisk synpunkt tror man därför inte att ett
sådant system totalt sett ger några fördelar.
I Storbritannien, som varit pådrivande när det gäller
privatisering, har man tidigare följt en plan som avsågs leda
till privatisering och konkurrensutsättning av den del av det
statliga besiktningsorganet ''the Vehicle Inspectorate'', som
ensamt svarar för besiktningen av de tunga fordonen. Där
är man enligt uppgift i dag på väg att tänka om och gå
tillbaka till en monopolliknande organisation.
Huvudargumentet är samma som i Danmark -- man har
kommit till insikt om att en tillräckligt effektiv
kvalitetsövervakning blir alldeles för dyr för att det skall gå
att uppnå någon förbättrad samhällsekonomi. Och då faller
ju det enda bärkraftiga argumentet för privatiseringen.
Sverige har ett bra system för fordonskontroll och bör
inte alls upplösa ASB:s monopol. Staten har som
majoritetsägare goda möjligheter att förmå ASB att
utveckla sin service och hålla kostnaderna nere. Varken
från konsumentsynpunkt eller från samhällsekonomisk
synpunkt finns någon nämnvärd olägenhet med den interna
subventioneringen av glesbygds- och övrig c1besiktningsservice
från volymverksamheten -- kontrollbesiktningen. Tvärtom
c0kan man anse detta som ett ovanligt elegant och
kostnadseffektivt sätt att lösa ett nationellt
fördelningsproblem.
Regeringen föreslår nu en monopolupplösning inte bara
för kontrollbesiktningen utan även för flertalet andra
fordonsbesiktningar, en egendomlig blandning av monopol
och öppet system i vilken inga logiska indelningsgrunder
kan spåras. ASB föreslås behålla monopolet på
typbesiktning, avgascertifiering, mopedbesiktning, TIR-,
ADR- och ATP-besiktning samt fullständiga
registreringsbesiktningar av bussar och lastbilar över 3,5
tons totalvikt. Alla andra besiktningar föreslås bli
konkurrensutsatta, och för alla besiktningar utom
kontrollbesiktningar skall besluten tas av Vägverket.
Sättet på vilket Vägverket föreslås utöva sin beslutsrätt
är minst sagt originellt. Det saknar i varje fall motstycke
bland de organ som sysslar med fordonskontroll utomlands.
Alla som utför besiktningar i Sverige skall ha en ständig
dataförbindelse uppkopplad mot Vägverket. Verket håller
datasystemet bemannat med kvalificerad personal för
beslut, även i komplicerade besiktningsärenden, hela den
tid som någon håller öppet för besiktningar. Det rör sig
totalt om i genomsnitt drygt 1 000 besiktningar per dag och
eftersom öppethållandet blir en viktig konkurrensfaktor får
man räkna med att någon alltid har kvälls- respektive
helgöppet. Varje aktör får betala sina investeringskostnader
i data- och kommunikationsutrustning samt sina
driftskostnader för teleabonnemang m.m, men får
dessutom också Vägverkets merkostnader för systemet som
verket får rätt att ta ut i form av en avgift av aktörerna.
Ingen låter naturligtvis lura sig av detta -- i sista hand blir
det naturligtvis bilägarna som får betala.
Även kontrollbesiktningarna skall enligt propositionen
rapporteras via datanätet, och nu inte bara huvudresultat
utan resultaten i detalj. Rapporteringen skall ske i
omedelbar anslutning till besiktningen. Det rör sig om en
volym av upp till ca 20 000 besiktningar per dag. I dag
rapporteras dessa samlat enligt en automatiserad rutin efter
arbetsdagens slut, och det är då bara fråga om
huvudresultat. Tidsåtgången för att i detalj rapportera varje
besiktning för sig torde röra sig om flera minuter, och leder
till helt orimliga merkostnader. Enligt uppgift motsvarar en
minuts förlängning av den tid en kontrollbesiktning tar en
ökad kostnad om ca 20 miljoner kronor/år på riksplanet.
Enbart den föreslagna rapporteringen av
kontrollbesiktningar kan således leda till en kostnadsökning
på 50 miljoner kronor/år.
Vad Vägverkets ''beslutsservice'' kan komma att kosta är
inte möjligt att ange, men det torde bli nödvändigt med
minst ett tiotal nya, kvalificerade tjänster för den nära nog
ständiga jourtjänst som krävs. Det datasystem som krävs
för kommunikation mellan ett stort antal aktörer och
Vägverket är ännu inte utvecklat. Vägverkets
merkostnader för ''beslutsservicen'' kan därför ännu inte
bedömas, men att det rör sig om minst 10 miljoner
kronor/år står utom allt tvivel.
Det samhällsekonomiska ansvar ASB tagit på sig har lett
till en utbyggnad av glesbygdsservice vad gäller
fordonsbesiktning som inte hade varit ekonomiskt
försvarbar om ett strikt företagsekonomiskt synsätt fått
råda. Det har sålunda av serviceskäl etablerats ett antal
bilprovningsstationer som saknar förutsättningar att täcka
sina kostnader, eftersom antalet fordon i
upptagningsområdet är för litet.
Gör man en systemförändring som innebär att man inför
konkurrens blir det inte längre möjligt att utkräva
samhällsekonomiskt ansvar av någon aktör. Då försämrar
man automatiskt också förutsättningarna att upprätthålla
nuvarande glesbygdsservice. Utanför regeringskretsen
råder inget tvivel om att konkurrenter till ASB inte kan
etablera sig i områden där kundunderlaget inte ens räcker
för att ge kostnadstäckning åt befintlig bilprovningsstation,
utan måste hålla sig till områden där det finns tillräckligt
kundunderlag.
Den utveckling som kan förutses om propositionens
förslag förverkligas är därför en något ökad valfrihet för
bilägarna i tätorter, där konkurrenter kan ta
marknadsandelar från ASB som därmed får en successivt
försvagad ekonomi och tvingas överge de
samhällsekonomiska principerna. En nedläggning av
olönsamma driftenheter kan då bli nödvändig av krasst
ekonomiska skäl, och då drabbas naturligtvis främst
glesbygderna.
Propositionen innehåller inte några förslag i syfte att
säkerställa konkurrens på lika villkor. Vissa av delförslagen
innebär en försämring av ASB:s konkurrenssituation. ASB
skall sålunda ha kvar monopolet på de besiktningar som
kräver de dyraste lokal- och utrustningsresurserna. Klara
regler som t.ex. förhindrar diskriminering av vissa kunder
behöver formuleras. Annars finns stor risk för att vissa
aktörer bara åtar sig de mest lönsamma besiktningarna och
så att säga plockar russinen ur kakan.
Nu ankommer det på riksdagen att avstyra ännu ett
dyrbart misstag. Det som är värt att ta vara på i
propositionen kan genomföras utan att man alls behöver
röra vid ASB:s monopol.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:167.
Stockholm den 12 april 1994
Karl-Erik Persson (v)
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)