Sunda förnuftet säger att bilkörning kräver att föraren
använder båda händerna och hela huvudet. Därmed borde
vi dra slutsatsen att det inte går att ha en telefon i handen
samtidigt som vi med den andra rattar vårt fordon.
Forskare vid Statens Väg- och trafikinstitut (VTI) har
kommit fram till samma slutsats. Telefonpratande leder till
splittrad uppmärksamhet, längre reaktionstid och utgör
därmed ett riskmoment i trafiken.
Även riksdagen, som vid flera tillfällen behandlat
frågan, har funderat i samma riktning. Trafikutskottet har
konstaterat att frågan skall följas noga.
Det har vi också gjort, och våra praktiska studier säger
att det fortfarande finns förare som saknar sunt förnuft, och
som därför kör bil med enhandsfattning och samtidigt
pratar i telefon.
Det finns ingen anledning att förbjuda biltelefoner. De
som går att använda utan att man håller dem i handen utgör
knappast något avsevärt bekymmer. Däremot borde
''handtelefoner'' endast få användas när bilen står stilla.
Hittills gjorda uttalanden har inte varit tillräckliga, varför
det uppenbarligen krävs en skärpning av gällande regler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en skärpning av
reglerna för användande av telefon under bilkörning.
Stockholm den 25 januari 1994
Lars Stjernkvist (s)
Inge Carlsson (s)
Sonia Karlsson (s)