med anledning av prop. 1993/94:168 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken
Propositionen
I propositionen föreslås ett antal åtgärder för att komma
tillrätta med problemen inom taxiverksamheten. Bl.a.
föreslås att det skall bli möjligt att samköra uppgifter i
utsökningsregistret med uppgifter i Vägverkets centrala
yrkestrafikregister, att en vandelsprövning av taxiförare
införs samt att lämpligheten hos innehavarna av tillstånd till
taxitrafik skall skärpas.
Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1990 om en avreglering av
taxinäringen. Syftet var att öka utbudet och konkurrensen
inom taxiverksamheten och därmed åstadkomma
förbättringar för resenärerna/konsumenterna.
Till största delen har detta syfte uppnåtts. Tillgången till
taxibilar har ökat och med detta även konkurrensen. Men
avregleringen har också fört med sig en hel del allvarliga
problem i branschen, inte minst i storstadsområdena. Så har
t ex en stor del av fordonsökningen skett genom att oseriösa
företag som bryter mot rådande ekonomiska lagar och
förordningar har trätt in på marknaden. Hos dessa företag
är också taxiförarnas utbildning många gånger otillräcklig.
Följden har blivit att seriösa företag slås ut och att den
trygghet som tidigare fanns hos taxikunderna nu ofta har
förbytts i osäkerhet och otrygghet när det gäller prissättning
och personlig säkerhet. Det betyder också att det beslut
som riksdagen har fattat, att uppföljningen av tillstånden
skulle skärpas, inte har förverkligats.
Kommunikationsministern vill göra gällande att
föreliggande proposition är en i raden av kraftfulla insatser
från hans och regeringens sida för att komma tillrätta med
de avarter som tyvärr har följt av taxis avreglering.
Ingenting kan vara mera felaktigt.
Tvärtom har trafikutskottet, på socialdemokratiskt
initiativ och i brist på tillräckliga initiativ från
kommunikationsministern, beställt en rad åtgärder av
regeringen för att sanera taxibranschen. Om
kommunikationsministern, tillsammans med den borgerliga
majoriteten i riksdagen, därutöver hade följt de
socialdemokratiska förslag som i stället avslogs av
riksdagsmajoriteten, hade den nödvändiga saneringen av
taxis verksamhet varit genomförd till en betydligt större del.
Vi hälsar dock med tillfredsställelse att vårt förslag om
tillåtlighet att samköra utsökningsregistret och
yrkestrafikregistret nu har anammats av regeringen. Vi
ställer oss dock undrande till regeringens förslag att
uppgifterna från sambearbetningen skall gå ut till
länsstyrelserna i form av utskrift. Eftersom regeringen inte
har presenterat några övertygande skäl till att bibehålla
denna byråkratiska hantering föreslår vi, i enlighet med
departementspromemorian, att länsstyrelserna skall få
tillgång till sambearbetningsuppgifterna via ADB-medium.
Våra förslag
Vi konstaterar dock att det fortfarande saknas förslag
om en lång rad åtgärder för att en verkningsfull sanering av
taxibranschen skall kunna genomföras.
Av den anledningen vidhåller vi följande, tidigare
framställda, förslag som fortfarande saknas i regeringens
proposition:
Ett tillstånd per taxifordon
I dag kan ett taxiföretag, när man väl fått sitt tillstånd, i
princip inneha hur många fordon som helst. Vi anser att
detta är olyckligt och att varje taxifordon skall ha ett enskilt
tillstånd. Eftersom en del av fordonen kan hyras/lånas ut till
personer som bedriver taxiverksamhet utan nödvändiga
tillstånd skapas i onödan möjligheter till oseriös
verksamhet. Med ett tillstånd per fordon underlättas
kontrollen av såväl fordon som förare. Tillståndsnumret
skulle kunna användas även som registreringsnummer och
taxinummer, vilket skulle göra det väsentligt lättare både
för myndigheter och kunder att identifiera fordonet.
Regeringens förslag, att tillståndsmyndigheten skall
pröva tillståndshavarens lämplighet vid utökning av
verksamheten, anser vi inte vara tillräckligt. För de företag
som utökar verksamheten blir det visserligen en prövning
av behovet av ytterligare fordon samt tillståndshavarens
lämplighet, men för redan etablerade företag finns ingen
avsikt att pröva om antalet bilar svarar mot verkligt behov.
Återigen sätts det tidigare påtalade riksdagsbeslutet om en
skärpt uppföljning åt sidan. Till detta skall läggas att
regeringen i propositionen framhåller att prövningen kan
göras tämligen summarisk när det gäller företag som
tidigare prövats och befunnits lämpliga. Detta tyder inte på
någon allvarlig vilja från regeringen att ta itu med de
missförhållanden som råder. Det betyder också att
länsstyrelserna måste ägna sig åt att göra bedömningar i
stället för att bedriva myndighetsutövning i enlighet med
gällande lagar och förordningar. Det sätter dessutom
berörda tjänstemän i en utomordentligt svår situation när
det gäller deras kontakter med och förhållande till
taxiföretagen.
Yrkestrafiktillstånd för införskaffande av taxameter
Propositionen ändrar inte rådande förhållande att det är
möjligt att skaffa en taxameter och utrusta en privatbil som
taxi. Dock får man inte använda bilen för transporter mot
betalning. Vi anser att detta öppnar för oseriös verksamhet
och föreslår att det skall krävas uppvisande av
yrkestrafiktillstånd vid införskaffande av taxameter.
Beställningscentraler
Förslaget om krav på att tillhöra en beställningscentral
har mötts med argumentet att det skulle vara att gå tillbaka
till en reglerad taxiverksamhet men det är inte vår avsikt. Vi
avser att åstadkomma en taxiverksamhet som är så fri från
oseriös verksamhet som möjligt. Om detta kan
åstadkommas utan en obligatorisk tillhörighet till
beställningscentral, är vi socialdemokrater beredda att
medverka till en sådan lösning.
När det gäller redan befintliga och tillkommande
beställningscentraler anser vi att det finns skäl att överväga
om någon form av auktorisation av beställningscentraler
skall införas för att säkerställa att beställningscentralernas
verksamhet bedrivs på ett seriöst sätt. Denna auktorisation
skall prövas av den myndighet som ger tillstånd till den
yrkesmässiga trafiken. Det skall då framgå av
registreringsskylten och eventuellt även på annat sätt att
fordonet tillhör en auktoriserad beställningscentral. Därvid
skulle en oseriös taxiverksamhet lättare uppdagas,
tillsynsverksamheten förenklas, samtidigt som det ger
kunden möjlighet att lättare hitta bland taxibilar vid större
terminaler.
Befordringsplikt
Rapporter från de större flygplatserna och
järnvägsstationerna visar på att frågan om befordringsplikt
fortfarande är aktuell. Resenärer som antingen har en kort
resväg eller som skall till en plats som är olämplig för
föraren skall inte kunna nekas transport. Frågan om
befordringsplikt bör därför prövas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lämnande av uppgifter från
utsökningsregistret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ett tillstånd per
fordon,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på yrkestrafiktillstånd vid
införskaffande av taxameter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om auktorisering av
beställningscentraler,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om befordringsplikt vid större
flygplatser och järnvägsstationer.
Stockholm den 16 mars 1994
Sven-Gösta Signell (s)
Håkan Strömberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bo Nilsson (s)
Anita Jönsson (s)
Jarl Lander (s)
Ines Uusmann (s)
Ulrica Messing (s)
Christer Skoog (s)
Sten Östlund (s)
Lisbet Calner (s)
Georg Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Krister Örnfjäder (s)