Hastigheten på vägarna i vårt land är ibland långt över
de gränser som gällande lagstiftning tillåter. Många av dessa
bilförare utgör en trafikfara för övriga trafikanter. Att
dessutom samtala i telefon, ibland under allt för lång tid och
dessutom på starkt trafikerade vägar, leder med stor
sannolikhet till att man brister i uppmärksamhet och
därmed blir en fara i trafiken både för sig själv och andra.
Det är i dag allt oftare än för bara något år sedan man
kan se förare med högre hastigheter än den tillåtna, med
ena handen styrande bilen och med den andra hållande i en
telefonlur för samtal. Det kan inte, ur
trafiksäkerhetssynpunkt, vara lämpligt att framföra ett
fordon med ena handen och med den andra hålla en
telefonlur.
Biltelefonen är naturligtvis till stor hjälp för bland annat
yrkeschaufförer i deras arbete. De telefoner där man skall
hålla telefonluren i handen och samtidigt köra bil bör inte
få installeras i framtiden. Efter en övergångstid måste, ur
trafiksäkerhetssynpunkt, dessa förbjudas och så kallad
handsfree-utrustning installeras för att öka
trafiksäkerheten. Det kommer fler bilister på våra vägar
som tycker sig ha tid och intresse av att kommunicera i
telefon vid bilkörning. Trafiksäkerhetsverket bör vara den
myndighet som får i uppdrag att komma med förslag på
tidpunkt när bara handsfree-utrustning får förekomma i
motordrivna fordon.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bestämmelser om
reglerad användning av biltelefon ur
trafiksäkerhetssynpunkt.
Stockholm den 12 januari 1994
Owe Andréasson (s)
Ingegerd Sahlström (s)