med anledning av prop. 1993/94:166 Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer m.m. för SJ:s verksamhet under åren 1994--1996
Av grundläggande betydelse för Ny Demokrati är att
politiska beslut skall präglas av sunt förnuft. Vi har en i
grunden positiv syn på avregleringar. Vidare anser vi att
antalet myndigheter skall minskas väsentligt. Vi är för fri
konkurrens. Vi förordar marknadslösningar där det är
möjligt. Vi vill avskaffa byråkrati och krångel. Det är
nödvändigt att riksdagen grundar sina beslut på bästa
möjliga utredning. Vi menar därför att en allsidig
konsekvensanalys som regel måste ingå i beslutsunderlaget.
Regeringens förslag om avreglering av järnvägstrafiken
går ut på att det statliga bannätet öppnas för konkurrens fr
o m den 1 januari 1995. SJ:s och trafikhuvudmännens
nuvarande ensamrätter till järnvägstrafik avvecklas. I stället
skall i princip envar med tillräckliga ekonomiska resurser
kunna ansöka om tåglägen. För ändamålet bildas en
särskild tillsynsmyndighet som föreslås fatta beslut om
banfördelning mellan olika trafikintressenter. Initialt skall
emellertid SJ:s trafikledning få uppdraget att sköta den
operativa tidtabellsuppbyggnaden.
Propositionen innehåller också förslag till riktlinjer m m
för SJ:s verksamhet under åren 1994--1996. Regeringen vill
skjuta upp bolagiseringen av SJ.
Förslaget beträffande rätten att bedriva järnvägstrafik
har kritiserats. Vissa remissinstanser anser att endast vissa
delar av det statliga bannätet bör öppnas för konkurrens för
att inte riskera att stordriftsfördelar på järnvägsområdet går
förlorade.
För närvarande råder fri konkurrens på länsjärnvägarna
för persontrafiken men inte i fråga om godstrafiken. Ett
förslag som förts fram är att låta även godstransporter på
länsbanorna ske i konkurrens. Det förtjänar påpekas att
den persontrafik som samhället, stat och länstrafikbolag
köper både på stomnät och länsjärnvägar är utsatt för
konkurrens genom anbudsupphandling.
En partiell avreglering har sina fördelar.
Systemet med banfördelning innebär att en ny
myndighet tillskapas som fördelar banor och prövar frågor
rörande tåglägen. Vi är mycket skeptiska till att det bildas
en ny myndighet. Vid sidan om myndigheten avses
dessutom tillskapas en särskild styrgrupp.
Tillsynsmyndighetens ärendehandläggning blir
komplicerad. Banfördelningen skall bygga på
administrativa regler. Den rendodlade prismodellen
avvisas. Det är många frågor som måste beaktas av
tillsynsmyndigheten. Enligt propositionen får det ankomma
på tillsynsmyndigheten att närmare utforma regler för
fördelning av bankapacitet.
Den enda rimliga slutsatsen av detta är att den påstådda
avregleringen i själva verket inte är en avreglering utan en
reglering i annan form. En reglering som utan tvekan
skapar ny byråkrati och nytt krångel.
Riksdagen har framställt krav på att avregleringens
konsekvenser för SJ:s ekonomi och organisation behövde
belysas ytterligare (bet 1992/93:TU39, rskr 1992/93:445).
Regeringens svar återfinns på två sidor i avsnitt 4.2 i
propositionen. Avsnittet innehåller i huvudsak en
redovisning av vad som tidigare förekommit i frågan och
regeringens aktuella förslag. I övrigt återfinns ytliga
bedömningar, närmast av gissningskaraktär.
Som vi inledningsvis anfört är det nödvändigt att
riksdagen grundar sina beslut på bästa möjliga utredning.
Det är därför allvarligt att propositionen inte innehåller
någon allsidig konsekvensanalys av avregleringsförslaget.
Regeringen framhåller att avregleringen syftar till att
stärka järnvägssektorns konkurrenskraft gentemot andra
trafikslag. Avregleringen står emellertid inte på egna ben
utan är enligt regeringen hotad och måste skyddas. Av det
skälet har regeringen beslutat att vara restriktiv med
beviljande av tillstånd för etablering av långväga busstrafik
som framgångsrikt kan konkurrera med järnvägen.
Vi kan hålla med om att SJ vid en internationell
jämförelse framstår som ett effektivt järnvägsföretag. Det
kan därför på goda grunder ifrågasättas om den av
regeringen föreslagna avregleringen verkligen kan
medverka till att höja effektiviteten och konkurrenskraften
hos järnvägssystemet i Sverige.
Vi anser inte att det finns tillräckliga skäl att vänta med
en bolagisering av affärsverket.
På anförda skäl kan vi inte ställa oss bakom regeringens
förslag om avreglering, dvs förslagspunkterna 1--5 i
propositionen. Vi har ingen erinran mot övriga förslag (6--
9).
Det sagda innebär att vi yrkar avslag på regeringens
avregleringsförslag. Vi är inte främmande för en partiell
avreglering på det sätt som redovisats i motionen. Frågan
måste dock utredas ytterligare, bl a i form av en ordentlig
konsekvensanalys.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avreglering
av järnvägstrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
en partiell avreglering av järnvägstrafiken.
Stockholm den 17 mars 1994
Harriet Colliander (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Max Montalvo (nyd)