Av grundläggande betydelse för Ny Demokrati är att politiska beslut skall präglas av sunt förnuft. Vi har en i grunden positiv syn på avregleringar. Vidare anser vi att antalet myndigheter skall minskas väsentligt. Vi är för fri konkurrens. Vi förordar marknadslösningar där det är möjligt. Vi vill avskaffa byråkrati och krångel. Det är nödvändigt att riksdagen grundar sina beslut på bästa möjliga utredning. Vi menar därför att en allsidig konsekvensanalys som regel måste ingå i beslutsunderlaget.
Regeringens förslag om avreglering av järnvägstrafiken går ut på att det statliga bannätet öppnas för konkurrens fr o m den 1 januari 1995. SJ:s och trafikhuvudmännens nuvarande ensamrätter till järnvägstrafik avvecklas. I stället skall i princip envar med tillräckliga ekonomiska resurser kunna ansöka om tåglägen. För ändamålet bildas en särskild tillsynsmyndighet som föreslås fatta beslut om banfördelning mellan olika trafikintressenter. Initialt skall emellertid SJ:s trafikledning få uppdraget att sköta den operativa tidtabellsuppbyggnaden.
Propositionen innehåller också förslag till riktlinjer m m för SJ:s verksamhet under åren 1994--1996. Regeringen vill skjuta upp bolagiseringen av SJ.
Förslaget beträffande rätten att bedriva järnvägstrafik har kritiserats. Vissa remissinstanser anser att endast vissa delar av det statliga bannätet bör öppnas för konkurrens för att inte riskera att stordriftsfördelar på järnvägsområdet går förlorade.
För närvarande råder fri konkurrens på länsjärnvägarna för persontrafiken men inte i fråga om godstrafiken. Ett förslag som förts fram är att låta även godstransporter på länsbanorna ske i konkurrens. Det förtjänar påpekas att den persontrafik som samhället, stat och länstrafikbolag köper både på stomnät och länsjärnvägar är utsatt för konkurrens genom anbudsupphandling.
En partiell avreglering har sina fördelar.
Systemet med banfördelning innebär att en ny myndighet tillskapas som fördelar banor och prövar frågor rörande tåglägen. Vi är mycket skeptiska till att det bildas en ny myndighet. Vid sidan om myndigheten avses dessutom tillskapas en särskild styrgrupp. Tillsynsmyndighetens ärendehandläggning blir komplicerad. Banfördelningen skall bygga på administrativa regler. Den rendodlade prismodellen avvisas. Det är många frågor som måste beaktas av tillsynsmyndigheten. Enligt propositionen får det ankomma på tillsynsmyndigheten att närmare utforma regler för fördelning av bankapacitet.
Den enda rimliga slutsatsen av detta är att den påstådda avregleringen i själva verket inte är en avreglering utan en reglering i annan form. En reglering som utan tvekan skapar ny byråkrati och nytt krångel.
Riksdagen har framställt krav på att avregleringens konsekvenser för SJ:s ekonomi och organisation behövde belysas ytterligare (bet 1992/93:TU39, rskr 1992/93:445). Regeringens svar återfinns på två sidor i avsnitt 4.2 i propositionen. Avsnittet innehåller i huvudsak en redovisning av vad som tidigare förekommit i frågan och regeringens aktuella förslag. I övrigt återfinns ytliga bedömningar, närmast av gissningskaraktär.
Som vi inledningsvis anfört är det nödvändigt att riksdagen grundar sina beslut på bästa möjliga utredning. Det är därför allvarligt att propositionen inte innehåller någon allsidig konsekvensanalys av avregleringsförslaget.
Regeringen framhåller att avregleringen syftar till att stärka järnvägssektorns konkurrenskraft gentemot andra trafikslag. Avregleringen står emellertid inte på egna ben utan är enligt regeringen hotad och måste skyddas. Av det skälet har regeringen beslutat att vara restriktiv med beviljande av tillstånd för etablering av långväga busstrafik som framgångsrikt kan konkurrera med järnvägen.
Vi kan hålla med om att SJ vid en internationell jämförelse framstår som ett effektivt järnvägsföretag. Det kan därför på goda grunder ifrågasättas om den av regeringen föreslagna avregleringen verkligen kan medverka till att höja effektiviteten och konkurrenskraften hos järnvägssystemet i Sverige.
Vi anser inte att det finns tillräckliga skäl att vänta med en bolagisering av affärsverket.
På anförda skäl kan vi inte ställa oss bakom regeringens förslag om avreglering, dvs förslagspunkterna 1--5 i propositionen. Vi har ingen erinran mot övriga förslag (6-- 9).
Det sagda innebär att vi yrkar avslag på regeringens avregleringsförslag. Vi är inte främmande för en partiell avreglering på det sätt som redovisats i motionen. Frågan måste dock utredas ytterligare, bl a i form av en ordentlig konsekvensanalys.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avreglering av järnvägstrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en partiell avreglering av järnvägstrafiken.
Stockholm den 17 mars 1994 Harriet Colliander (nyd) Bert Karlsson (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Max Montalvo (nyd)