I Sverige finns sedan länge en viktig hörnpelare för
samhällets utveckling, nämligen att grundläggande service i
vägar, post, tele och kommunikationer skall tillkomma alla
delar av landet på likvärdiga villkor. Vägarna spelar en
strategisk roll i länets utveckling. De människor och företag
som verkar i Västernorrland och i andra skogslän skall alltså
ha en med landet i övrigt likvärdig vägstandard. För vårt
läns utveckling -- med därtill tung och viktig basindustri --
är detta särskilt viktigt. Detta både för länets utveckling och
för landets exportinkomster.
Det är känt att vårt län har bland landets sämsta vägar.
Detta till en del beroende på svårarbetat markunderlag,
men kanske främst beroende på bristande rättvisa i
anslagsfördelningen. Med tanke på bl.a. skogsindustrins
stora betydelse för både länet och landet är det helt
oacceptabelt att hela 40 procent av vägnätet måste stängas
en viss del av året. Denna brist behöver framåt åtgärdas. Vi
anser att det bör ingå i Vägverkets prioriteringar att beakta
skogsindustrins behov av ett fungerande länsvägnät.
Utvecklingen inom massaindustrin ställer krav på korta
liggtider för massaveden. För att skogsindustrin skall kunna
konkurrera framåt måste det finnas ett trimmat vägnät.
För vårt län och andra län i norr är behoven av
väginvesteringar större än i andra delar av landet. Detta
trots att standardkraven för Västernorrland är lägre än
riksgenomsnittet. För Vägverkets mittregion är det
eftersatta investeringsbehovet av verket uppskattat till hela
1,3 miljarder kronor. Det behövs således stora investeringar
i vår region för att komma i nivå med andra delar av landet
och därmed kunna uppfylla kravet på rättvisa i vägstandard.
Den regionala vägverksbudget som gäller för
tioårsperioden 1994--2003 stannar vid 75 miljoner kronor
per år för vägbärighet. Det betyder fortsatt eftersläpning av
vägstandarden i Västernorrland.
Det är en nationell fråga för regering och riksdag att
följa upp hörnpelaren i regionalpolitiken, nämligen
likvärdig basal samhällsservice mellan olika delar av landet.
Eftersläpningen i väginvesteringar är så stor för
Västernorrland att frågan måste hanteras nationellt.
Samtidigt bibehålls ''överstandard'' på vägarna i södra
Sverige. Det är emot intentionerna i fastlagda
regionalpolitiska mål att ha en så besvärande understandard
för länet och mittregionen. Vägverket säger också i sin
anslagsframställning för budgetåren 1994/95--1996/97 att
större anslag behövs till drift och underhåll.
I perspektivet större och rättvisare vägverkssatsningar är
det angeläget att utbyggnadsplanen för länet förstärks. Det
gäller främst bättre ytstandard mellan Sundsvall och
Östersund, snabb byggnation av Sundsvall Syd, snabb
byggnation av tunneln under Örnsköldsvik samt bron över
Ångermanälven, Multrå--Sollefteå.
Inom Vägverket prövas nu en ny organisation. Det är
den så kallade beställar--utförar-modellen. Motsvarande
organisationsidé finns också i andra statliga affärsverk.
Fackliga organisationer är kritiska. Vi tror att modellen
brister i helhetsansvar och överblick. Motsvarande negativa
erfarenhet finns också i kommuner och landsting med den
så kallade köp--sälj-organisationen. Risken är uppenbar att
demokratin minskar, snuttifieringen ökar och
arbetstryggheten minskar. Småföretagen utsätts också för
ryckighet och får sämre förutsättningar för framförhållning
på vägsidan.
Vägverkets organisation -- liksom andra statliga
verksorganisationers -- behöver utvärderas vad gäller
beställar--utförar-modellen. Organisationen behöver
hämta sin utgångspunkt i produktionens villkor och inte
från ett administrativt perspektiv.
Vägverkets organisation behöver byggas så att främst en
rättvis fördelning av väganslagen klaras och de anställdas
kompetens utvecklas i en decentraliserad
produktionsorganisation. Helhet i stället för beställar--
utförar-modell behövs i både stat och kommun.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla att den stora
eftersläpningen i väginvesteringar (för bärighet) måste
åtgärdas för Västernorrland. Detta kan åstadkommas
genom en rättvisare nationell fördelning av anslagen. Det
är också angeläget att utvärdera beställar--utförar-modellen
i Vägverket. Verkets organisation bör stå för helhetssyn,
rättvis fördelning av väganslagen, anställningstrygghet och
en decentraliserad produktionsstyrd organisation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en rättvis nationell fördelning av
anslagen till vägarnas bärighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvärdera de statliga verk som
prövar s.k. beställar--utförar-modellen.
Stockholm den 24 januari 1994
Bo Holmberg (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Hans Stenberg (s)
Elvy Söderström (s)