med anledning av prop. 1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
Regeringens trafik- och miljöpolitik grundas på
dubbelmoral
Regeringen vill ge statliga lånegarantier för att
Vägverket skall kunna fortsätta förberedelsearbetet och
utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län och i
Göteborg.
Regeringen ger klartecken för alla vägprojekt i
Dennispaketet utom Öster- och Västerleden. Att
regeringen nu tills vidare säger nej till Öster- och Västerled
är en framgång för den utomordentligt starka opinion som
krävt ett framtidsinriktat och miljöanpassat trafiksystem.
Att ge klartecken för övriga vägprojekt i Dennispaktet
utan fullständiga miljökonsekvensbeskrivningar och utan
en samlad bedömning av möjliga alternativ är dock ännu ett
exempel på fel beslutsordning.
Fortfarande saknas helhetsperspektivet på den fysiska
planeringen, hur framtidens transportsystem skall
miljöanpassas och hur berörda regioner skall utvecklas.
Vänsterpartiet framhåller betydelsen av en effektiv
kollektivtrafik och att kollektivtrafiken skall stå för en allt
större del av resandet.
Avgörande för nya infrastrukturer med lång livslängd är
om de kan ingå i ett framtida samhälle som är
miljöanpassat, dvs. att de inte påverkar miljön negativt.
Nya sex-filiga motorvägar i våra storstadsregioner bidrar
inte till framkomsten av ett miljöanpassat samhälle. Det är
just i storstadsregionerna som moderna, energisnåla,
miljövänliga kollektiva transportslag i första hand skall
byggas ut i stället för fler vägar.
Nya vägar genererar mer vägtrafik; det är tvärtemot vad
som är nödvändigt om vi skall klara de miljökrav som
berörda kommuner ställt upp, de miljömål svenska
riksdagen fattat beslut om och de beslut som togs på
miljökonferensen i Rio de Janeiro.
Regeringens stöd till fler stadsmotorvägar strider mot
internationella konventioner som regeringen skrivit under.
Det strider mot de tankar regeringen redovisat i
propositioner om det framtida kretsloppssamhället och om
risken för klimatförändringar.
Samlade miljökonsekvensbeskrivningar saknas, det
finns endast för delar av Dennispaketet. Men vad de
sammanlagda effekterna av dessa investeringar betyder för
regionens miljö, grönområden, bostadsområden och fysiska
planering framgår inte. Länsstyrelsen i Stockholm,
Naturvårdsverket och Väg- och
transportforskningsinstitutet har vid ett flertal tillfällen
pekat på denna brist på samlad bedömning.
I jämförelse med ett alternativ där investeringarna styrs
till kollektivtrafik ökar ett flertal miljöproblem om
Dennispaketet -- som det nu redovisas i propositionen --
genomförs.
Bullerstörningar ökar för tusentals människor, det gröna
bältet med Ekoparken hotas, luftföroreningarna ökar --
bl.a. koldioxidutsläppen. Den fysiska stadsplaneringen
försvåras och styrs av vägtrafikens behov. Stora
markområden tas i anspråk för väganläggningar.
Boendemiljön i ett flertal bostadsområden försämras.
Energikonsumtionen ökar.
Sammanfattningsvis kan man med en viss förvåning
konstatera att den borgerliga regeringen gör samma fel som
man kritiserar den förra socialdemokratiska regeringen för
när det gäller hanteringen av Öresundsbron:
Först ett rejält beslut, sedan eventuellt en
miljökonsekvensbeskrivning.
För Vänsterpartiet framstår detta som kvalificerat
hyckleri och etiskt oförsvarligt -- oavsett om det bedöms
utfrån kristen eller vanlig etik.
Bygg ut kollektivtrafiken först
Vänsterpartiet anser att man skall genomföra beslutade
kollektivtrafikinvesteringar. Vi anser också att de skall
genomföras oberoende av väginvesteringarna. Ett antal
kollektivtrafikinvesteringar som inte finns med i
Dennispaketet bör tas med, t.ex. en hel ringlinje av spår,
utbyggnad av tunnelbanan, fler miljöanpassade bussar,
effektivare pendeltåg etc. Vänsterpartiet har i andra
riksdagsmotioner preciserat dessa förslag.
Samtidigt bör en miljökonsekvensbeskrivning göras för
berörda regioner där olika alternativ jämförs. Ett alternativ
skall redovisa effekterna av en ren kollektivtrafiksatsning.
Alla relevanta effekter skall bedömas. Transporter och
transportsystem orsakar en rad externa effekter såsom
miljöskador, trafikolyckor, trängsel, buller. Även de
långsiktiga effekterna på stadsplanering, regionernas
utveckling etc. måste beaktas.
Intäkter från biltullar skall också kunna användas till
investeringar i kollektivtrafik. En samlad bedömning av alla
konsekvenser får avgöra vad intäkterna från biltullar skall
användas till. Att använda 10 miljarder av dessa medel till
Öster- och Västerled är att säga nej till till framtidens
samhälle.
Osäkerheten är också stor beträffande kostnaderna för
flera av vägprojekten. Detta bidrar till att det i dagens läge
är omöjligt att avgöra vilka vägprojekt som är
samhällsekonomiskt godtagbara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:86 med
motivering att det saknas en samlad
miljökonsekvensbeskrivning av de framtida
transportsektorerna i Stockholms- respektive
Göteborgsregionerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att påskynda och utveckla
investeringarna i kollektivtrafiken i berörda regioner.
Stockholm den 2 februari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Karl-Erik Persson (v)