Länsstyrelserna i de västsvenska länen har på basis av
omfattande samråd med myndigheter på olika nivåer, med
landsting och med kommuner kunnat konstatera att
satsningar på infrastrukturprojekt inom framförallt vägar
och järnvägar är av vital betydelse för utvecklande av
näringslivet i regionen. Det är för all del ingen helt ny
sanning men det är berömvärt att berörda samhällsorgan
klart deklarerar detta och man gör det med den tyngd som
samrådet ger uttryck för, och som i hög grad ligger nära
erfarenheter som de flesta boende i regionen är villiga
skriva under på. Mycket i kommunikationsanalyserna visar
att de individuella färdsätten dominerar i Västsverige, att
personbilen ofta är enda alternativet för resor till och från
arbetet och att de flesta godstransporter sker med lastbil.
För belysning av samfärdseln i dag och i morgon är det
därför viktigt att slå fast att för många människor, inte minst
boende vid sidan om de stora nationella stråken, är bilen
inte en lyx utan en nödvändighet. Alla vet att bilen påverkar
miljön negativt, men få aktörer i samhällsdebatten ser
bilens värde som förutsättning för människans möjligheter
till yrke och utkomst och som social och kulturell faktor i
ett samhälle där avstånden i överförd bemärkelse snarare
ökar än minskar människor emellan.
Bilden av bilen som miljöbov bör ges rimliga
proportioner. Det är därför intressant att ta del av den
rapport som länsstyrelsens miljöenhet har gjort i Värmlands
län där man beräknar att år 2000 kommer utsläppen av
kväveoxid från arbetsfordon och andra bensin- och
dieseldrivna maskiner att vara lika stora som från
vägtrafiken. Den bärande orsaken bakom analysens
slutsatser är att arbetsfordon och andra angivna maskiner
saknar rening.
Vad här angetts minimerar på intet sätt behovet av
satsning på den spårbundna trafiken och på närsjöfarten.
Vid många tillfällen har jag i riksdagen haft anledning att
plädera härför.
I den inledningsvis berörda kopplingen mellan en
välfungerande infrastruktur och regionens möjligheter att
konkurrera med andra områden, inte minst i ett
europaperspektiv, är skapandet av bra kommunikationer
inom regionen viktigt och att det finns goda knytningar
till/från kontaktpunkter i närliggande regioner.
Från dessa noteringar av mer allmän och principiell art
vill jag föra över till beskrivning av dagsnära realiteter med
anknytning till län och region. Med några undantag när
händer inte särskilt mycket på vägsidan. Planer finns
framtagna på satsningar i miljardklassen, men inga pengar
är beviljade. Det gäller E 6 men också andra tunga projekt.
Det sker i ett läge när anläggningsindustrin och dess
underleverantörer ser sig nödsakade att friställa åtskillig
kompetent arbetskraft. Det finns en risk att genomförandet
av beslutade projekt dröjer in på nästa högkonjunktur, med
de konsekvenser detta kan få. Aldrig någonsin har priset på
anläggningsarbeten varit så lågt som nu. Konkurrensen
företagen emellan är hård. Kostnaderna i dag ligger 30--35
% under 1991 års prisnivå.
Parallellt till behoven av nybyggnationer på vägsidan,
finns ett dokumenterat behov av satsning på underhåll.
Enligt en branschorganisation fattas 2 miljarder kronor i
vägunderhåll.
I det följande vill jag ta fram ett antal objekt på vägsidan
som hör till de mest angelägna inom min egen
valkrets/region. Det är stråk som ingår i det regionala
vägnätet av betydelse för de västsvenska sambanden och
som förbindelseleder mellan internationella och nationella
stråk.
Rv 44 binder samman Fyrstad. Från
Trollhättan/Vänersborg till Uddevalla bör vägen utföras
som motorväg. Fyrstad är f ö en region med 250 000
invånare inkl omkringliggande kommuner.
Rv 44 bör från Torp (Uddevalla) ''ersätta'' nuvarande
länsväg 161. Således bör Lv 161 i delen Torp via Skår
(färjeläge) fram till Lysekil ges riksvägsstandard, under
beteckning Rv 44.
Lv 160 löper av från E 6 mellan Stora Höga i
söder, passerar Stenungsunds centralort, vidare över Tjörn,
Orust med avslut i Rotviksbro inom Uddevalla kommun. I
första hand yrkar jag att delen Stora Höga--Tjörnbroarna
kommer till utförande. Vägen är en smal 70-km/väg. Den
har en medeldygnstrafik på 11 000
fordon vilket är mer än E 6 i norra Bohuslän.
Samma väg, delen Skåpesund-Varekil inom Orust
kommun, är i dålig kondition med tanke på den stora
trafikbelastningen och bör bli föremål för nybyggnation
tidigare än planen anger.
Lv 164 förbinder i stort Värmland/Dalsland med
Bohuslän och har stor betydelse bl a med tanke på
omfattande skogstransporter från inlandet fram till
utskeppningshamnar i väst. Vägen håller bra standard på
Dalslandssidan. Större delen på Bohussidan är undermålig
med nedsatt bärighet. Nuvarande punktvisa satsningar
kommer att innebära att denna viktiga inlandsled inte är
utbyggd förrän in på 2000-talet. Satsning på denna väg har
funnits med i åtskilliga planer. En snabbare utbyggnad än
som nuvarande sker är absolut av nöden.
Lv 171--174 i Sotenäs kommun i Bohuslän med
tillhörande tvärvägar är i stort behov av nysatsning.
Vägnätet inom kommunerna håller flerstädes dålig
standrad -- inte minst en prövning sommartid med tanke på
områdets turistiska värden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på angivna vägprojekt.