Inom något år är Europaväg 6 genom Halland utbyggd till motorväg. Vägföretaget har kunnat genomföras under livlig tillskyndan från bl a kommunerna. I bohuslänet sker utbyggnaden med stor ryckighet. År 1995 färdigställes den del inom Uddevalla kommun syd, som slutar vid Lerbo, ungefär 1 mil från kommunens centrum. Sen är pengarna slut. Vad gäller motorvägens fortsatta sträckning norrut har Uddevalla kommun rekommenderat broförbindelse över Sunninge sund och fortsatt sträckning fram till Torp, ca 6 km väster om Uddevalla. Därefter anger planen att en delsträcka norrut, Gläborg--Rabbalshede skall komma till utförande och byggas ut till motorväg 1996. Den övriga delen av E 6 fram till Svinesund/Norge förefaller bli uppskjuten till en oviss framtid. Till frågetecknen hör också ytterligare ett bekymmer, nämligen Svinesundsbron. Det svenska Vägverket kan inget göra i saken, förrän Norge fattat beslut om lokalisering och standard på sin del av E 6. Eftersom kostnaderna för Svinesundsprojektet skall delas mellan länderna, är det en nödvändighet att veta vad som gäller för satsningen kring riksgränsen.
Det finns, med tanke på diskrepansen mellan riksdagens beslut om E 6 och den bristande medelstilldelningen, skäl att erinra om de varningar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utfärdar, för det läge när Öresundsbron öppnas för trafik, vilket innebär uppenbara risker för att norra Bohuslän blir en trafikpropp, där många mil är motorväg och andra delar har ett utförande som svarar mot sämre landsväg.
Till den bristande tillgången på ekonomiska resurser kommer också en delvis osaklig opinionsbildning mot E 6 som motorväg, under förevändning av att bilismen är ett hot mot miljön. Det alternativ som förs fram, nämligen att E 6 utföres som 13-metersväg, s k motortrafikled, innebär att man även för framtiden bygger in en stor volym av trafikolyckor. Statistiken ger här en skakande bild av tillståndet på denna typ av vägar. I början av 1992 fanns i landet 52 mil motortrafikled vilket motsvarar ca en halv procent av våra mest trafikerade vägar. Men på denna halva procent av vägarna finns 5 % av dödsfallen i trafikolyckor, motsvarande 256 olyckor, i vilka 31 personer dog och 391 skadades. Av de omkomna dödades 15 i mötesolyckor ''front mot front''. 13-metersvägarna klarar inte kraven på framkomlighet och körkomfort, och framförallt brister vägarna i säkerhet.
Det är också angeläget påpeka i sammanhanget att en utbyggd E 6:a, inte bara motiveras av att vägen är viktig för en av arbetslöshet hårt drabbad region, utan i hög grad måste ses som ingående i ett europeiskt samfärdselsystem, och där Sverige bär ett ansvar för att Norge i E 6 har en transportkorridor som knyter samman näringslivet där med näringsliv och arbetsmarknad i Sverige och vidare ut i Europa.
Så mycket är sagt och skrivet om E 6 genom Bohuslän, och så många dokument har avlämnats under årens lopp, att ytterligare långbänkeri inte är befogat. I sak gäller detsamma för Nordlänkens svenska del, som troligen inte kommer till stånd förrän om 10--15 år.
Efter att Vägverket har redovisat den nationella väghållningsplanen för regeringen har regeringen mot bakgrund av riksdagens tidigare beslut i saken att avgöra om E 6 som motorväg också skall omfatta Bohuslän -- och om det kan ske inom perioden 1994-2003. Till kostnadsbasen bör regeringen då lägga vetskapen om att vägbyggandet nu och under de närmaste åren är inne i sin mest prispressade period på länge. Det är också ett tungt motiv för att ställa resurser till förfogande, som i framtiden kommer att ge dubbelt igen genom expansivare näringsliv och arbetsmarknad, kraftigt reducerat antal trafikolyckor och, i takt med förfinad förbränningsteknik i fordonen, även en förbättrad miljö.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snar utbyggnad av Europaväg 6 genom Bohuslän fram till riksgränsen Sverige/Norge.
Stockholm den 12 januari 1994 Kenth Skårvik (fp)