med anledning av prop. 1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
Förbättra Dennisavtalets miljöprofil
Regeringen har nu lagt fram ett förslag till statliga
lånegarantier för väginvesteringarna i det så kallade
Dennispaketet. Det är bra och bäddar för att också
Stockholm på sikt kan få drägliga trafikförhållanden och
bättre miljö. Regeringens proposition 1993/94:86 behandlar
visserligen bara väginvesteringarna, men
kollektivtrafiksatsningarna är nog så viktiga för att förbättra
miljön.
Stockholm och Göteborg är de enda regioner i Sverige
som förutsetts att själva betala för trafikinvesteringar av
detta slag. I dessa regioner skall invånarna med bilavgifter
betala investeringar som i andra delar av landet finansieras
med skattemedel. Regeringens proposition berör alltså bara
statliga lånegarantier, garantier som förhoppningsvis aldrig
ska behöva infrias eftersom projektet ska vara
självfinansierande.
En intressant jämförelse är t.ex. Dennispaketet och
Vedabron i Västernorrland. Med av- och påfarter beräknas
denna bro kosta ca 2 miljarder kronor. Staten står för hela
denna kostnad. Detta trots att trafikunderlaget bara är ca 3
000 fordon per dygn. Samtidigt säger staten nej till att för
samma summa finansiera en tågtunnel under
Riddarholmen, trots att denna sträcka trafikeras av ca 100
000 människor per dygn. Prioriteringarna kan ibland synas
något märkliga!
Förbättrad miljö är ett av Dennispaketets viktigaste mål.
Det är därför oroande att statliga remissinstanser uttryckt
farhågor för att man i Stockholmsregionen ej kommer att
klara de miljömål som har fastställts av regering och
riksdag, trots paketets genomförande.
Av det digra beslutsunderlaget framgår att
bilavgiftssystemet och dess utformning är den del av paketet
som har den största styrande effekten på trafikstrukturens
framtida utseende. Det är därför angeläget att bilavgifterna
utformas så att de, inom ramen för en trygg finansiering,
även ger bästa resultat för miljön, såväl i Stockholms
innerstad som i regionen i sin helhet.
I propositionen sägs att regeringen noga kommer att
''följa det fortsatta arbetet med särskild observans avseende
fullföljandet av de uppställda miljömålen''. Det är bra och
jag anser att regeringen på den punkten bör ägna stor
uppmärksamhet åt avgiftssystemets utformning.
Vid sidan av strävan att klara miljömålen, torde ett
avgiftssystem som premierar det minst miljöförstörande
beteendet dessutom ha störst chanser att vinna gillande hos
allmänheten.
I propositionen sägs vidare att regeringen avser att
tillsätta en utredning med uppgift att värdera och
komplettera framtagna bilavgiftsförslag. Utredaren ges
uppdraget att pröva differentiering av avgifterna för att
uppnå miljömålen i överenskommelsen, utan att
finansieringen äventyras.
Enligt min mening bör utredaren även ges uppdraget att
pröva valet av avgiftssystem, då dess utformning sannolikt
har vida större betydelse för miljön än en
avgiftsdifferentiering. Valet av system är till stor del
betingat av tillgänglig teknik, men utvecklingen går fort på
detta område. I uppgörelsen står bl.a. att den tekniska
utvecklingen ''kan leda till att andra avgiftsalternativ kan bli
aktuella''. Detta bör studeras av utredaren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge utredaren ett vidgat
uppdrag och också pröva valet av avgiftssystem med hänsyn
till miljön.