Regeringens politik har i en svår internationell
konjunkturnedgång inriktats på att förbättra
förutsättningarna för småföretagen och industrins
konkurrensförmåga. Detta leder som vi ser det till en
vändning som också förväntas medföra en förbättrad
arbetsmarknad.
För att utveckla näringslivets konkurrenskraft behövs
lättillgängliga, säkra och effektiva kommunikationer. En så
bred valfrihet som möjligt mellan olika transportalternativ
och servicenivåer skall eftersträvas.
Ansvaret för samhällets infrastruktur bör åvila staten.
Samtliga transportsätt är förenade med stora investeringar
i infrastrukturen. Sambandet mellan möjligheterna att
genomföra investeringar och därigenom ge meningsfulla
arbetstillfällen har påtalats av många.
För att det skall kunna ge snabb effekt bör projekten
vara möjliga att sätta igång i stort sett omedelbart sedan
regeringen beviljat medel för sysselsättningsskapande
åtgärder. Krångel och onödig tidsutdräkt har kunnat
konstateras alltför ofta. Trots att vårt land så väl behöver
investeringarna i vägar och järnvägar och statsmakterna
anslagit medel kan ändå inte projekten starta i rimlig tid
med följd att människor fortfarande får gå arbetslösa.
I mitten av 1980-talet avskaffade den dåvarande
regeringen möjligheten att ha den rullande projektreserv
som inrättats under 1950-talet. Projektreserven medgav att
man vid konjunkturnedgångar och samtidig bedömning av
regeringen att medel kunde frigöras, kunde starta
angelägna projekt i stort sett omedelbart. Det är enligt vår
mening nödvändigt att med en återgång till den effektiva
metoden med projektreserver i såväl Banverket som
Vägverket införa konjunkturellt betingade anslag för
sysselsättningsskapande åtgärder av
arbetsmarknadspolitiska skäl.
Av Banverkets redovisning framgår att av väsentlig
betydelse för banornas bärighet är järnvägens brobestånd.
Under den kommande tioårsperioden erfordras byte av 300
broar och ytterligare 300 behöver åtgärdas genom
förstärkningsåtgärder. Likaså finns ett behov av att i
förebyggande och trafiksäkerhetsfrämjande syfte bygga om
till planfria korsningar på många ställen i landet. Åtgärder
på detta område skulle säkerligen ge såväl
samhällsekonomiskt som företagsekonomiskt positiva
effekter.
Fördelen med projektreserven har också varit att även
mindre projekt i glesbygd, åtgärdandet av grusvägar och
andra underhållsinsatser har kunnat igångsättas och utföras
med kort varsel, då projekten varit väl förberedda
beträffande markförhandlingar, tillstånd, ritningar och
maskinpark m.m.
Många län, även i de södra delarna av landet, har ett
grusvägnät som skapar avsevärda problem för såväl person-
som godstrafiken, särskilt i tjällossningstider. Behovet av
åtgärder är stort.
Flera mycket angelägna väg- och
järnvägsbyggnadsobjekt utgör förutsättning för en
omstrukturering av näringslivet, och är samtidigt en del av
det riksövergripande kommunikationsnätet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en återgång till den effektiva
metoden med projektreserver i Banverket och Vägverket.
Stockholm den 25 januari 1994
Tage Påhlsson (c)
Birger Andersson (c)