På Södertörn ligger Botkyrka med 69 245 invånare,
Haninge med 63 963, Huddinge med 75 550, Nynäshamn
med 22 540, Salem med 12 973, Södertälje med 81 506 och
Tyresö med 35 138 invånare, sammanlagt 360 915 invånare.
Det är fler än vad de flesta län i vårt land kan skryta med.
Räknar man dessutom in de sydligaste församlingarna i
Stockholms stad vilka socialt och kommunikationsmässigt
tillhör samma region (framförallt Farsta, Vantör och
Skärholmen) kan endast Malmöhus län komma upp i högre
befolkningstal.
Ändå betraktas väldigt sällan de olika delarna av
Stockholms län för sig, utan ett genomsnittsperspektiv
används.
Stockholms län präglas av obalanser, stora och svåra
obalanser. Det handlar om stora skillnader på några av
livets allra viktigaste områden -- social välfärd, ekonomisk
standard, hälsa, utbildning och arbetsmarknad.
På Södertörn råder i många avseenden sämre
förhållanden än genomsnittligt i Stockholms län.
Arbetslösheten är högre, skattekraften lägre, ohälsotalen
högre, utbildningsnivån är lägre, kommunikationerna i
många avseenden sämre. Listan kan göras lång.
De allra viktigaste orsakerna till obalanserna i
Stockholmsregionen hittar man på regionens
arbetsmarknad. Eftersom staten är en av de största
arbetsgivarna i regionen har staten också ett stort ansvar.
Statens mycket ensidiga lokalisering av arbetsplatser till
innerstaden, Solna och Sundbyberg är en bidragande orsak
till obalansen. Eftersom staten också är stor kund hos
många företag har dessa företag ofta förlagt sin verksamhet
i samma områden som staten med förstärkt obalans som
följd.
Infrastrukturen har byggts ut för att bl.a. passa
näringslivets behov. Den har därför blivit bäst där de flesta
företagen redan finns. Därmed medverkar infrastrukturen
till att ytterligare förstärka obalanserna. Utvecklingen av
Frescati, innerstaden och Solna till centra för universitet
och högre utbildning och Arlanda till storflygplats är andra
faktorer som starkt verkar i denna riktning.
Staten har alltså genom sin roll ett tungt ansvar för
situationen. Obalanserna är så djupgående och berör så
många människor att de även av det skälet är ett nationens
problem.
Samtidigt är det i mångt och mycket upp till lokala
politiker, näringslivet och myndigheter att ta tag i
situationen. Den känsla av uppgivenhet som ofta präglar
företrädare för Södertörnskommunerna måste vändas i
optimism och framtidstro.
Knappast någon utveckling kommer av sig själv, men
med hårt, målmedvetet arbete av inblandade aktörer såväl
lokalt, regionalt som statligt är möjligheterna för Södertörn
lysande.
Kommunikationer
För att förbättra vardagen för Södertörnsborna, kunna
attrahera näringsliv och förbättra miljön krävs utbyggnader
av kommunikationerna för både kollektivtrafik och bilar.
Inom ramen för Storstockholmsavtalet (Dennis-
paketet) ryms många projekt som direkt förbättrar trafik-
och miljösituationen på Södertörn. Det är viktigt att
projekten löpande kan genomföras utan fördröjningar,
särskilt i den arbetsmarknadssituation som nu råder.
I regeringens proposition 1993/94:86 om statliga
kreditgarantier, läggs Västerleden tills vidare åt sidan. I dag
finns en synnerligen provisorisk Västerled i form av en
bilfärja mellan Slagsta och Ekerö. Denna bekostas av
avgifter och av Ekerö kommun. För den som ska färdas
mellan Ekerö kommun och södra Storstockholm (södra
Sverige!) förkortas resvägen med 4--5 mil genom
användandet av denna färja. Det är därför rimligt att
Vägverket, inte Ekerö kommun betalar.
Utöver Storstockholmsavtalets planerade projekt finns
en del angelägna förslag. Det är helt klart att den karaktär
av återvändsgränd som samhällena utefter Nynäsvägen och
Nynäsbanan har är ett handikapp för utvecklingen i denna
del av regionen. Särskilt accentuerad är denna karaktär i
ljuset av utvecklingen av en framtida Mälarregion. Ska
kommuner som Haninge, Tyresö och Nynäshamn kunna
hävda sig i denna utveckling måste infrastrukturen
förbättras. Väg 225 måste därför rustas. Den nya
grödingebanan bör kunna anslutas till Nynäshamn för i
första hand godstransporter. Genom den nya
järnvägsdragningen blir sträckan till Nynäs kort och det
skulle betyda mycket för Nynäshamns konkurrenskraft som
godshamn om denna var ansluten till södra/västra
stambanan.
Nynäshamns möjligheter till djuphamn måste tas
tillvara. Utvecklingen kring Östersjön öppnar nya
möjligheter för hamnen. Oljetransporterna bör dessutom
av miljöskäl omdirigeras från vår känsliga skärgård till
Nynäshamn.
En färjetrafik för främst gods till Polen/Östeuropa från
Nynäshamn skulle förkorta nödvändig lastbilssträcka med
många tiotals mil för de många transporterna till och från
Stockholm och norra Sverige. Detta är givetvis i första hand
en fråga för rederierna, men regeringen bör ändå överväga
vilka möjligheter det finns att uppmuntra en sådan
utveckling.
Då upprustningen av järnvägen mellan Nynäshamn och
Västerhaninge och dubbelspåren därifrån till Älvsjö blivit
klara bör sträckan Nynäshamn--Uppsala eller Nynäshamn--
Västerås via Stockholm trafikeras med snabbtåg (ej bara
pendeltåg som stannar vid var station). Detta skulle bidra
till att ge Nynäshamns hamn konkurrenskraft vilket av
miljöskäl är ytterst angeläget.
Frågan om ett flygfält för civilt inrikesflyg på Södertörn
måste på sikt lösas. Det är orimligt att så många människor
ska ha så långt till en flygplats. I dagens konjunkturläge är
kapaciteten på Arlanda fullt tillräcklig, och nya snabbare
kommunikationer på marken till Arlanda kommer avsevärt
att förbättra situationen. Dock är det så att en flygplats
betydelse för tillväxten är mycket stor. De lokala politiska
förutsättningarna för en lokalisering till Tullinge F 18 verkar
svåra. Det får inte innebära att frågan går i stå, utan nu är
rätta tillfället för de nya utredningar som måste göras där
alla möjligheter, inklusive Tullinge F 18, kan prövas både
ekonomiskt, praktiskt och miljömässigt.
Utbildning
Genom avsaknaden av ordentlig högskoleutbildning på
Södertörn cementeras den inomregionala obalansen.
De nya platser som under senare år tillfallit högskolan
har i mycket ringa omfattning kommit människorna på
Södertörn till del.
Den högre utbildningen och forskningen i
Stockholmsregionen är idag alltför koncentrerad ''norr om
Slussen''. För att råda bot på denna obalans bör utökningen
av nybörjarplatser som regeringen nu föreslår i mycket
högre grad tillföras Södertörn.
Ungdomarna på Södertörn genomgår högre utbildning i
betydligt lägre omfattning än vad som gäller generellt i
länet. Det är uppenbart att benägenheten att utbilda sig är
omvänt proportionell mot avståndet i form av restid. Lägger
man därtill den bristande studietradition som finns bland
stora delar av befolkningen är det uppenbart att
tillgängligheten måste öka.
Andra skäl som talar för en lokalisering till Södertörn är
erfarenheten av att uppbyggnad av nya tvärvetenskapliga
utbildningar och enheter underlättas i en ny miljö där nya
institutioner och relationer kan etableras.
På detta vis kan högskoleutbildningen i Storstockholm
växa och ändå behålla en hög utbildningskvalitet. Mindre
enheter skapar ofta bättre förutsättningar för utveckling
och förbättring av utbildningskvaliteten genom kortare
kontaktvägar mellan studenter och lärare, utbildning och
forskning.
Kommunerna på Södertörn kan erbjuda intressanta
studiemiljöer och har goda praktiska förutsättningar att
bygga upp nya utbildningar i samverkan med övriga
högskolor i länet. I kommunerna finns tillgänglig byggbar
mark för bostäder åt både studenter och lärare. Lokaler för
undervisning finns i viss utsträckning att tillgå, utrymme för
kompletteringar finns.
Stockholms lärarhögskola var på väg till Södertälje, men
riksdagen rev upp detta beslut till stor besvikelse för
Södertälje.
Kommunerna på Södertörn bildar tillsammans ett
nätverk där Novum forskningspark med Huddinge sjukhus
utgör navet i nätverket. Näringslivshögskola Syd är under
uppbyggnad i samverkan med bl.a. Mångkulturellt
centrum.
Utvecklande av högskoleutbildning på Södertörn ska
inte ses som ett hot mot Stockholms Universitet utan som
ett nyttigt komplement.
Genom att kraftigt öka antalet högskoleplatser på
Södertörn kan den inomregionala balansen förbättras.
Övrigt
Genom lokalisering av statliga arbetsplatser, som ändå
ska ligga i Stockholmsområdet, till Södertörn kan staten
bidra till att häva obalanserna. Under senare tid hade
Folkhälsoinstitutet, Utlänningsnämnden,
Smittskyddsinstitutet och Statens institutionsstyrelse med
fördel kunnat lokaliseras till Södertörn men förlades till
innerstaden.
Staten bör, i de fall en ny statlig verksamhet förläggs till
Stockholmsområdet, lokalisera denna till Södertörn.
I det nu gällande försvarsbeslutet har tidigare beslut om
utökning av försvarets verksamhet vid Tullinge F 18 rivits
upp. I detta läge är det mycket angeläget att i stället få
besked om försvarets framtida planer för dessa
markområden. I dagens lågkonjunktur kan det vara svårt
att finna omedelbar alternativ användning. Det är dock
angeläget att kunna sätta igång med översiktsplanering. Det
får inte läggas en ''död hand'' över marken.
Staten bör också stödja verksamheter med riksintresse,
exempelvis Invandrarinstitutet i Botkyrka, Mångkulturellt
centrum. Det är mycket glädjande att regeringen föreslagit
ett allmänt anslag för denna verksamhet.
Avslutning
Genom satsningar på förbättrad infrastruktur i form av
kommunikationer och högre utbildning samt lokalisering av
statliga arbetsplatser kan staten bidra till en bättre
inomregional balans i Stockholms län och en blomstrande
framtid för människorna på Södertörn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av vägar och
järnvägar på Södertörn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hamnen i Nynäshamn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av prövning av en civil
inrikesflygplats på Södertörn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av
högskoleutbildning till Södertörn,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av statliga
arbetsplatser till Södertörn,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besked från försvaret om
framtida markanvändning vid nedlagda
försvarsanläggningar.3
Stockholm den 24 januari 1994
Karin Pilsäter (fp)
Ylva Annerstedt (fp)
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU
2 Yrkande 5 hänvisat till AU
3 Yrkande 6 hänvisat till FöU