För Västmanland betydelsefulla större investeringar i
infrastrukturen som nu genomförs är Mälarbanan och E18
mellan Köping och Arboga. Båda utgör värdefulla länkar i
det nationella kommunikationssystemet.
Järnvägar
Den järnvägsinvestering i Sverige som i flera utredningar
ansetts vara den näst lönsammaste är den mellan Eskilstuna
och Västerås. Trots detta finns den inte med i gällande
nationella investeringsprogram. Därför bör denna
investering omgående aktualiseras. Den skulle ha stor
betydelse för den inre Mälardalsregionens arbetsmarknad
och utbildning. Eskilstuna och Västerås får genom Mälar-
resp. Svealandsbanan snabba tågförbindelser med
Stockholm och Örebro. Det som sedan fattas är en modern
järnväg för snabbtåg mellan Eskilstuna och Västerås.
Rullande materiel till Mälarbanan
Den stora investeringen i Mälarbanan fortskrider
planenligt. Ett problem som växer för varje dag är att inga
förberedelser kan göras för att beställa de tåg som skall
trafikera den moderna banan. Anledningen är att det är
oklart vem det är som skall svara för trafiken eftersom detta
lagts ut på anbud.
Staten bör omgående medverka till bildandet av ett
vagnfinansieringsbolag, som får till uppgift att påbörja
denna upphandling. Det blir sedan det trafikbolag som
lämnat förmånligaste anbudet, som får överta fullföljandet
av gjorda beställningar. Av inte minst ekonomiska skäl är
det nödvändigt att trafiken kan starta vid samma tidpunkt
som banan är klar att köra på. Att då inte ha moderna tåg
som kan utnyttja spårens kapacitet vad gäller hastighet
m.m. är resursslöseri.
En kraftig upprustning av Bergslagspendeln
mellan Västerås och Ludvika bestämdes av regering och
riksdag i ett program för att lindra effekterna av stålkrisen
i Bergslagen. Kostnaderna beräknades vid beslutet 1988 till
120 miljoner kronor. I dag kan konstateras att
totalkostnaden uppgår till cirka 330 miljoner kronor.
Banverket svarar för arbetena.
Pendeln har byggts ut med början i Västerås och är
färdigbyggd upp till Fagersta 1995. Sträckan Fagersta--
Ludvika kvarstår och går till största delen i Kopparbergs
län.
Sedan riksdagsbeslut om Bergslagspendeln togs har
ansvaret för finansiering och prioritering av den aktuella
järnvägssträckan övergått till länsstyrelsen; den räknas
alltså som länstrafikanläggning. I förhållande till de första
beräkningarna, som grundat statens insats, har kraftiga
fördyringar skett. Länsstyrelsen i Västmanland måste
använda 75 procent av tilldelat länstrafikanslag under en
tioårsperiod för att klara detta enda projekt. Detta inverkar
menligt på angelägna väginvesteringar i länet.
Därför bör särskilda medel, motsvarande återstående
finansieringskostnad, tilldelas länsstyrelsen för
satsningarna på Bergslagspendeln.
Vägar
Fortsatt utbyggnad till motorvägsstandard av E18 från
Arboga till Örebro är mycket angelägen liksom satsning på
motorvägsstandard på sträckan Östjädra--Enköping. Båda
projekten ingår i nationell planering. Riksväg 68 genom
Bergslagen via Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg är
mycket betydelsefull för transporter till och från regionen,
liksom inom den. Vissa insatser, bl.a. stigningsfält, är
planerade och bör komma till utförande snarast.
Räta linjen, Gävle--Norrköping, omfattar i dag flera
olika vägar, i Västmanland riksvägarna 67, 58 och 56.
Många angelägna delprojekt finns, exempelvis förbifart i
Sala och breddning av väg 56 mellan Äs och Kungsör.
Vägverket bör därför tillföras extra pengar så att dessa och
andra viktiga objekt snarast kan startas.
Länstrafikanslaget skall av Länsstyrelsen användas för
länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar.
Som nämnts tidigare har satsningarna på järnvägen
Västerås--Ludvika dragit stora summor från detta anslag.
Det finns därför stora eftersatta behov av satsningar på
kollektivtrafikanläggningar och på en rad olika vägar i
länet. Här nämns väg 250 Köping--Fagersta, 252
Kvicksund--Hallstahammar--Ramnäs och 272 Östervåla--C
länsgräns (Uppsala).
Länsstyrelsen bör tilldelas ytterligare 150 miljoner
kronor på LTA-anslaget för Bergslagspendeln och
angelägna vägprojekt.
Flyg
Behovet av regionalflyglinjer i västra Mälardalen stegras
efter hand som Europa-samarbetet ökar och när EG/EU-
samarbetet kommer närmare i tiden. Stora köpare av
affärsresor är regionens internationellt arbetande företag.
Cirka 40 procent av resandet består av korta besök, ofta
endags-, till europeiska centra. För dessa resor är det viktigt
att tids- och terminaltiderna blir korta. Beräkningar har
gjorts att näringslivet i Västerås med omnejd minskar sina
kostnader med cirka 150 miljoner kronor per år i jämförelse
med att europaresorna tur och retur på en dag måste gå via
Arlanda.
För att klara den expanderande flygverksamheten i
Västerås, som består av reguljärflyg, charterflyg och
fraktflyg, krävs utbyggda, rymligare och modernare
anläggningar. Sammantaget finns ett investeringsprogram
på drygt 60 miljoner kronor.
Om detta ska klaras utan avsevärda kommunala
kostnader krävs att också Västerås flygplats inlemmas i det
system av flygplatser som omfattas av det statliga systemet
för kostnadsutjämning, som i årets budgetproposition
förstärks.
Sjöfart
Av stor betydelse för att Mälarsjöfarten ska kunna svara
mot näringslivets transportbehov är den beslutade
utbyggnaden av Södertälje kanal och förbättringar av
framkomligheten i farlederna till Västerås, Köping och
andra destinationer i Mälaren. Kommunerna måste göra
motsvarande investeringar i respektive hamnar. Det som nu
oroar trafikanterna är aviserade höjningar av avgifterna till
följd av nya skeppsmätningsregler, vilket skulle medföra
avsevärt försämrat konkurrensläge för näringslivet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägen Västerås--Eskilstuna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildandet av särskilt
vagnfinansieringsbolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västerås flygplats och statligt
utjämningsbidrag för driftskostnaderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare medel ur
länstrafikanslaget.
Stockholm den 20 januari 1994
Göran Magnusson (s)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Roland Sundgren (s)
Berit Oscarsson (s)
Margareta Israelsson (s)