Det kommunala betalningsansvaret
Det är för mig ologiskt att ett absolut begrepp som ''medicinskt färdigbehandlad'' skall kopplas till en tidsfaktor (tre månader).
Logiskt hade varit att betalningsansvaret hade inträtt för alla medicinskt färdigbehandlade patienter oavsett hur länge de hade vistats på sjukhus, på samma sätt för dessa patienter som för patienter i somatisk vård. En patient kan vara färdigbehandlad efter en vecka men om det brister i t ex gruppboendeplatser så drabbas kommunen ekonomiskt inte förrän efter tre månader. Och boendemöjligheterna är helt kommunens ansvar. Detta exempel visar att landstingen får kostnader i tre månader och patienten måste vistas på sjukhus längre än nödvändigt trots att boendemöjligheterna är ansvar som ska tas av kommunerna.
Rehabilitering för psykiskt störda
Rehabilitering för människor med psykiska sjukdomar tar ofta lång tid, tidsperspektivet är oftare år än månader. Det innebär att nuvarande socialförsäkringssystem inte är anpassade för dessa människor.
Rehabiliteringssjukpenning kan endast utgå ett år, och människor med sjukbidrag är inte berättigade till rehabiliteringssjukpenning.
Karensbeloppet för försäkrades kostnader är så högt att hjälpen blir en chimär, eftersom patienterna ofta insjuknat i unga år och aldrig haft några större inkomster, varav följer att sjukpenningen/sjukbidraget blir lågt. På samma sätt är övergången mellan helt och halvt sjukbidrag beroende av patienternas inkomster och de är ofta låga t ex lönebidragsanställningar. Detta bidrar till att kombinationen halv lön och halvt sjukbidrag drabbar ekonomiskt dessa människor hårt när t ex bostadstilläggen ibland försvinner. Olika marginaleffekter skulle kunna undvikas om man kunde vara mera flexibel i regelverket för psykiskt sjuka vid rehabilitering.
Rehabilitering är inte bara arbetsträning. I begreppet ingår även utbildning. Och eftersom dessa patienter ofta har insjuknat i unga år har de en bristfällig skolgång. Samtidigt är deras möjligheter att följa tempot inom t ex en komvux- eller grundvuxutbildning begränsade. Det finns folkhögskolor som har specialiserat sig på undervisning som anpassas till dessas behov. T ex i Eslöv där samarbete mellan psykiatriska kliniken vid lasarettet i Lund och folkhögskolan i Eslöv har etablerats. Även olika studieförbund har kunskaper och erfarenheter som borde tas till vara i rehabiliteringen av psykiskt störda.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet medicinskt färdigbehandlad och tidsfaktorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering.
Stockholm 26 april 1994 Margitta Edgren (fp)