Bakgrund
Dåvarande socialministern Sven Hulterström gav år 1989 en utredning -- Psykiatriutredningen -- i uppdrag att redovisa förslag till hur psykiskt långtidssjukas situation skall kunna förbättras. Regeringen har i proposition 1993/94:218 om psykiskt stördas villkor redovisat sina förslag med anledning av Psykiatriutredningens betänkande.
I många jämförbara länder har avvecklingen av mentalsjukhusen medfört att hemlösa med psykiska störningar är ett vanligt inslag i storstädernas gatubild. Så är det inte här. I ett internationellt perspektiv har vår generella välfärdspolitik hittills lyckats att förhållandevis väl fånga upp också de psykiskt störda. Men det finns allvarliga revor i välfärden för många av dem som drabbas av psykiska sjukdomar. Psykiatriutredningen visar att det finns samma risker även i vårt land och att problemen ökar. Detta beror bl.a. på att de psykiskt störda som grupp betraktat tillhör de allra svagaste, de som har svårast att tillvarata sina intressen.
Det solidariska samhället har ett stort ansvar för de psykiskt störda. Syftet med Psykiatriutredningen var att hävda principen om att de psykiskt störda och deras anhöriga har rätt till levnadsvillkor jämförbara med andra gruppers i samhället. Målsättningen med arbetet var att vi i vårt land, genom att ytterligare aktivera resurserna inom den generella välfärdspolitiken, skulle kunna erbjuda internationellt sett unikt goda villkor för de psykiskt handikappade.
Regeringens förslag
Socialdemokraterna är positiva till att regeringen tagit fasta på de grundläggande principer som varit utgångspunkten för arbetet inom Psykiatriutredningen. Den föreslagna ändringen av socialtjänstlagen i syfte att förtydliga kommunernas ansvar är ett viktigt och riktigt steg för att aktivera de generella välfärdsresurserna i stödet till de psykiskt störda. Detsamma gäller det kommunala betalningsansvaret.
Särskilt positivt är att regeringen vill satsa 400 miljoner kronor per år under tre år och på det sättet tydliggör de prioriteringar som krävs för att psykiskt störda skall kunna erbjudas mer jämlika villkor. Det hade dock varit önskvärt att finansieringen av denna satsning redovisats i propositionen.
Psykiatriutredningen överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen den 1 september 1992. De förslag som presenteras följer ganska nära Psykiatriutredningens, vilket gör det svårt att se förklaringen till den långa beredningstiden. Det är också anmärkningsvärt att det i propositionen (sid. 11) anges att betänkandet överlämnades till regeringen i december 1992.
De psykiskt störda och LSS
Regeringen tar inte nu ställning till om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) bör ändras vad gäller personkretsen för de psykiskt störda. När lagen tillämpats en tid kommer det att visa sig hur många psykiskt funktionshindrade som tillhör lagens personkrets med nuvarande bestämmelser. Om det visar sig att revorna i välfärden kvarstår för de psykiskt långtidssjuka med stora funktionshinder måste dock omedelbart erforderliga ändringar av lagen genomföras. Socialstyrelsens uppföljning är här av central betydelse.
Rätten till daglig verksamhet i LSS är begränsad till att gälla dem som tidigare omfattades av omsorgslagen. Socialstyrelsens uppföljning av LSS bör kompletteras med en beräkning av vilka samhällets kostnader skulle bli om även människor med psykiska funktionshinder gavs rätt till daglig verksamhet.
Rehabilitering och arbete är det viktigaste för flertalet psykiskt störda
Målet om arbete för alla har stor relevans för psykiskt störda. Arbetet är för många den viktigaste sociala plattformen utanför kretsen av vänner och anhöriga. Närmare 100 000 människor står utanför arbetslivet på grund av psykiska arbetshinder. Insatser för att öka möjligheterna till arbete och rehabilitering är helt centrala om psykiskt störda skall kunna erbjudas förbättrade levnadsvillkor.
Psykiska sjukdomar debuterar ofta tidigt i livet. Psykiska störningar är den kanske viktigaste orsaken till att människor slås ut i unga år och får behov av rehabilitering. Psykiatriutredningen visade i sina analyser att dagens rehabiliteringssystem inte är anpassat till de psykiskt stördas behov. De läkare som utfärdade intyg om förtidspension eller sjukbidrag med psykiska sjukdomar som grund ansåg att nästan var tredje pensionering kunnat undvikas om rehabiliteringen varit bättre utformad.
Regeringen försummar rehabiliteringen
I propositionen beskriver regeringen dessa problem och pekar på att de också förvärrats under de senaste tre åren. Men man presenterar inte några offensiva förslag. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen givit upp inför situationen och drabbats av handlingsförlamning. Denna handlingsförlamning riskerar att kosta samhället stora pengar vid sidan av de humanitära förlusterna.
Mellan åren 1991 och 1993 har antalet nya unga förtidspensionärer under 35 år med psykiatriska diagnoser ökat med 500. Detta motsvarar 36 procents ökning. I samhällsekonomiska termer kan enbart denna ökning väntas kosta samhället mer än 2 miljarder.
I propositionen deklareras att de psykiskt störda omfattas av arbetslinjen. Tyvärr finns det inte några förslag i propositionen. En meningsfull vardag som innehåller sysselsättning är den viktigaste och samtidigt mest eftersatta delen i vården av de psykiskt störda. En satsning på rehabilitering är dessutom samhällsekonomiskt lönsam på sikt. Det är också en rättvisefråga.
Regeringen anger att förslagen skall förbättra psykiskt stördas välfärd men något jobb eller sysselsättning kommer inte att finnas. Från psykiatrin framhålls också att avsaknaden av ett arbete eller en meningsfull sysselsättning är en mycket betydelsefull riskfaktor vad gäller återinsjuknande bland de psykiskt långtidssjuka.
Socialdemokraterna föreslår rehabiliteringsbidrag i stället för sjukbidrag och förtidspension. Detta i enlighet med Psykiatriutredningen.
Sjukbidrag och förtidspension ger -- främst för de yngre som får ett sådant -- en felaktig signal som kan försvåra aktiva målinriktade insatser. De senaste årens utveckling är helt oacceptabel, inte bara för dem med psykiatriska diagnoser, utan för alla diagnosgrupper. Snabba åtgärder är nödvändiga. För att markera att den nuvarande utvecklingen måste brytas bör sjukbidraget slopas och ersättas med ett rehabiliteringsbidrag, i enlighet med Psykiatriutredningens förslag. Rehabiliteringsbidraget bör utgå enligt i princip samma grunder som nuvarande ersättningar.
Det ökande antalet förtidspensioner och sjukbidrag är ett problem som inte bara berör dem med psykiska funktionshinder. Vi socialdemokrater har lagt förslag i den här frågan i en motion med anledning av proposition 1993/94:205 om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Vi föreslår i nämnda motion bl.a. att en lagstadgad skyldighet införs för försäkringskassan och arbetsgivaren i förening, att inom tre månader erbjuda förslag till lämpliga rehabiliterande åtgärder. Det är viktigt att en sådan skyldighet utformas så att den fungerar praktiskt även för psykiskt störda. I motionen föreslås ett beting för försäkringskassorna att nästa budgetår rehabilitera minst 2 500 personer, varav 1 000 psykiskt störda.
Det krävs en särskild satsning på rehabiliteringsprojekt
Ett särskilt problem som Psykiatriutredningen pekat på är bristen på kunskaper om hur en framgångsrik arbetsinriktad rehabilitering och ett fungerande arbete för psykiskt störda bör utformas. Totalt 100 miljoner kronor per år av de medel regeringen anvisat för psykiatrireformen bör därför reserveras för rehabiliteringsinsatser, t.ex. pilot- och försöksverksamheter. Medlen bör användas för att stimulera till att gemensamma verksamheter etableras mellan t.ex. kommuner, psykiatri, försäkringskassor och arbetsförmedlingar.
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att följa upp verksamheterna och uppföljningen bör ske i samverkan med berörda myndigheter samt med Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. Vid uppföljningen bör behovet av kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsspridning särskilt uppmärksammas.
Utvärdering av vårdinnehåll, reformer och behandlingsmetoder
Regeringen föreslår att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att genomföra en nationell översyn av innehållet i den psykiatriska vården. Psykiatrin har dels genom Psykiatriutredningen, dels i samband med den nya tvångslagstiftningen varit föremål för nationellt initierat förändringsarbete.
Utvärdering av reformen, vårdinnehållet och behandlingsmetoderna
Regeringen föreslår att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att genomföra en nationell översyn av innehållet i den psykiatriska vården.
Psykiatrin har dels genom Psykiatriutredningen, dels i samband med den nya tvångslagstiftningen varit föremål för nationellt initierat förändringsarbete under en längre tid. Detta arbete måste nu slutföras med två former av insatser för uppföljning och utvärdering av respektive riktlinjer för den psykiatriska vården.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag, i enlighet med regeringens förslag, att följa upp och utvärdera reformens utfall och i samarbete med övriga berörda myndigheter, huvudmännen, patientorganisationerna och professionen, utforma riktlinjer för vården.
Detta arbete bör ges särskilt ekonomiskt stöd med 12 miljoner kronor och vara avslutat under 1997.
SBU bör parallellt med detta arbete få ökat ekonomiskt utrymme för att utveckla sitt kontinuerligt pågående arbete till att också omfatta psykiatrins vårdmetodiker. Detta bör ske genom en stegvis utveckling av SBU:s ekonomiska ramar under tre år till en samlad volym av ytterligare 9 miljoner kronor.
Det behövs en vårdgaranti för psykoterapi
De vårdgarantier som infördes under den socialdemokratiska regeringens tid har visat sig vara verkningsfulla instrument att hantera köproblemen inom sjukvården. Efter det att vårdgarantierna genomförts är psykoterapi det kanske enda mer betydande köområdet inom hälso- och sjukvården.
Regeringen anger i propositionen att en viss redan beslutad överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om att bygga ut den särskilda statliga ersättningen för psykoterapi med 15 miljoner kronor för år 1994 är en tillräcklig åtgärd. Det sägs också att den fria etableringen av läkare skulle kunna ge positiva effekter på tillgången till psykoterapi.
De redovisade åtgärderna är otillräckliga. Ett ökat antal privatpraktiserande läkare ökar inte tillgången till psykoterapi. Vi socialdemokrater har tidigare, i vår hälso-
och sjukvårdspolitiska motion, föreslagit att det snarast bör införas en allmän vårdgaranti som innebär att ingen skall behöva vänta längre än tre månader på behandling som ordinerats av läkare. Vårdgarantin skall självfallet omfatta också psykoterapi. Det är dock viktigt att det fastställs tydliga kriterier för tillämpningen av en vårdgaranti för psykoterapi på motsvarande sätt som gjorts för de hittills tillämpade rikstäckande vårdgarantierna.
Vården av psykiskt störda missbrukare
Vårdansvaret för de psykiskt störda missbrukarna delas i dag mellan kommunernas socialtjänst och landstingens sjukvård. Samverkan mellan de båda huvudmännen fungerar dåligt. Regeringen föreslår i propositionen att Socialstyrelsen skall få disponera 45 miljoner kronor för att stimulera samverkan mellan socialtjänst och psykiatri.
I Alkoholpolitiska kommissionens betänkande föreslås:
Kommuner och landsting bör på högst tio orter genomföra en försöksverksamhet med samverkan mellan den psykiatriska vården och socialtjänsten, beträffande vården för de svårt psykiskt störda missbrukarna. Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att i samråd med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet samordna genomförandet. En utvärdering bör genomföras av Socialstyrelsen och överlämnas till regeringen för dess överväganden om en eventuell lagreglering som tydliggör fördelningen av vårdansvaret för de svårt psykiskt störda missbrukarna.
Socialdemokraterna anser att Alkoholpolitiska kommissionens förslag bör övervägas vid utformningen av Socialstyrelsens samverkansprojekt.
Psykiatrisk vård till intagna i kriminalvården
Under senare tid har kriminalvården fått ta mot ett ökat antal dömda med psykiska störningar. Men bristen på platser leder till att intagna med ibland ganska svåra psykiska störningar allt oftare placeras tillsammans med personer utan psykiska problem. Situationen är på många håll mycket besvärlig, både för intagna och personal. Det finns inte heller psykiatriska behandlingsresurser på anstalterna för att ta hand om det stora antalet psykiskt störda.
Situationen kräver en snar lösning. Först och främst måste det finnas så många anstaltsplatser att man klarar den nödvändiga differentieringen av olika intagna. Målet om 85 procents beläggning måste prioriteras.
Fängelseutredningens förslag vad gäller ansvarsfördelningen mellan hemlandsting och vistelselandsting liksom frågan om betalningsansvaret borde också kunna förbättra situationen betydligt. Även samarbetet mellan kriminalvården och sjukvårdshuvudmännen bör kunna förbättras väsentligt. Förslaget om att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal knyts till viss sjukvårdsinrättning kan också förbättra situationen.
Det kommunala betalningsansvaret för psykiskt långtidssjuka är felkonstruerat
Socialdemokraterna anser att det är riktigt med ett kommunalt betalningsansvar för psykiskt långtidssjuka. Vi delar också uppfattningen att en läkarbedömning av om patienten är medicinskt färdigbehandlad bör läggas till grund för betalningsansvaret. Däremot anser vi att regeringens förslag till avgränsning av betalningsansvaret är delvis felaktigt.
Utöver att patienten skall vara medicinskt färdigbehandlad anger regeringen att betalningsansvaret bör avgränsas till psykiskt långtidssjuka, och det föreslås att det enbart skall omfatta personer som vårdats sammanhängande minst tre månader inom psykiatrin.
Den föreslagna begränsningen av betalningsansvaret innebär att kommunerna inte får incitament att satsa på den växande gruppen av nya psykiskt långtidssjuka, som ofta har många återkommande kortare vårdepisoder. Dessa patienter, som har de största behoven av utvecklade sociala åtgärder, riskerar därigenom att ställas utanför, vilket är helt oacceptabelt.
Om betalningsansvaret skall avgränsas till långtidssjuka bör den föreslagna tremånadersregeln kompletteras så att betalningsansvaret även gäller dem som vårdats inom psykiatrin vid återkommande tillfällen, exempelvis sammanlagt sex månader eller mer under de tre senaste åren.
De närmare skälen till varför betalningsansvaret inte skall omfatta alla som ligger kvar inom psykiatrin på grund av brister i kommunernas möjlighet att erbjuda anpassade boendeformer etc. anges inte i propositionen. I sin uppföljning av reformen bör Socialstyrelsen bedöma om avgränsningen av betalningsansvaret leder till att vissa psykiskt störda inte får det stöd och den service de är berättigade till.
Regleringen av huvudmannaskapsförändringarna
Modellen för reglering av huvudmannaskapsförändringarna är mycket tveksam. Regeringens förslag är mycket oklara när det gäller regleringen inklusive de avtal mellan kommuner och landsting som förutsätts träffas. Förslaget utgår från att det skall ske en reglering i två steg. I ett första steg skall medel överföras från landstingen till kommunerna motsvarande vårdkostnaderna för de patienter som var medicinskt färdigbehandlade den 15 februari i år.
I ett andra steg skall landstingen och kommunerna i förekommande fall träffa ekonomiska överenskommelser om de verksamheter -- utöver slutenvården -- som bör föras över till kommunerna. Det gäller verksamheter med ett i huvudsak socialt innehåll, så som dagverksamheter och boendekollektiv. I det senare sammanhanget skall också överenskommelserna innefatta uppgörelser om vilka verksamheter som driftsmässigt bör övergå från landstingen till kommunerna. Därvid förutsätts dessa överenskommelser också avse driftfrågor för sådan slutenvård som ekonomiskt skall regleras i det första steget.
Den ekonomiska överföringen av det första steget förutsätts vara obligatoriskt reglerad av riksdagen men ske genom ersättningar från landstingen till kommunerna under år 1995. Det andra steget skall enligt propositionen baseras på lokala överenskommelser och, om de träder i kraft innan aktuella beslut är fattade år 1996, temporärt ske genom ekonomiska överföringar från landstingen till kommunerna. Den slutliga regleringen av reformen, som skall baseras på de angivna ersättningarna, väntas kunna regleras i samband med att det införs ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting år 1996.
Socialdemokraterna finner inga skäl till varför regleringen skall genomföras i två steg. Det senare steget förutsätts omfatta driftfrågor för vissa slutenvårdsverksamheter som ekonomiskt skall regleras i det första steget. Det bör vara enklare för huvudmännen att genomföra regleringen vid ett tillfälle. Enligt de inventeringar som genomförts skulle det första steget i vissa landsting omfatta ett förhållandevis litet antal patienter, vilket också detta är motiv för en enklare form av reglering än den i propositionen föreslagna.
Flexibel tidsplan
Kommunerna har nyligen tagit över ansvaret för äldreomsorgen från landstingen och kommer inom kort att få ansvaret för omsorgerna om de utvecklingsstörda. Dessa huvudmannaskapsförändringar ställer krav på kommunerna. Det är därför rimligt att inte kräva att förslagen om de psykiskt störda skall genomföras redan från 1995. Inom varje län bör landstinget och kommunerna själva få avgöra vid vilken tidpunkt som betalningsansvaret och huvudmannaskapsförändringen skall ske, dock senast den 1 januari 1997. De stimulansbidrag som föreslås i propositionen förskjuts i tiden för de landsting och kommuner som skjuter på huvudmannaskapsförändringen.
Ansvaret för psykiatrisk hälso- och sjukvård
Kommunerna har, i och med Ädelreformen, fått ansvaret för hälso- och sjukvård upp till läkarnivån vid de särskilda boendeformer som kommunerna ansvarar för. De viktigaste av dessa boendeformer är gruppbostäder och sjukhem. Förslaget om kommunalt betalningsansvar för vårdade inom psykiatrin syftar till att stimulera utbyggnaden av sådana särskilda boendeformer för psykiskt långtidssjuka. Därigenom får kommunen ett tydligt parallellt ansvar för både somatiskt och psykiatriskt långtidssjuka.
Regeringen anser enligt propositionen att ''sjukvårdshuvudmannens medicinska ansvar kvarstår beträffande viss sjukvårdande behandling i öppen vård. Det kan gälla t.ex. psykoterapi, psykiatrisk sjukgymnastik, medicinsk rehabilitering, medicinkontroller och läkarbesök'' (sid. 91).
Det ansvar som beskrivs i propositionen står inte i överensstämmelse med vad som anges i 18 § i hälso- och sjukvårdslagen. Innebörden av det kommunala ansvaret för den psykiatriska hälso-
och sjukvården vid de särskilda boendeformerna behöver klarläggas. Det behöver också klarläggas vad som är kommunens respektive landstingets ansvar vad gäller psykiatrisk hemsjukvård. Detsamma gäller den psykiatriska rehabiliteringen. Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utarbeta allmänna råd vad gäller de här berörda frågeställningarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att i samband med uppföljningen av LSS beräkna kostnaderna för att ge psykiskt störda rätt till daglig sysselsättning,
2. att riksdagen beslutar att sjukbidraget för psykiskt störda slopas och ersätts med ett rehabiliteringsbidrag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder mot onödiga sjukbidrag och förtidspensioner i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att 100 miljoner kronor per år av bidraget till utveckling av arbetsformerna inom psykiatri och socialtjänst reserveras för rehabiliteringsinsatser, bl.a. i form av pilot- och försöksverksamheter,
5. att riksdagen beslutar om en omfördelning inom ramen för de i propositionen föreslagna stimulansmedlen så att 3, 6 och 9 miljoner kronor tillförs SBU under åren 1994/95 resp. 1995/96 och 1997 för SBU:s arbete med utvärdering av psykiatrins vårdmetodik,
6. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att följa upp och utvärdera psykiatrireformen och utforma riktlinjer för den psykiatriska vården och därför tilldelas statliga medel med 12 miljoner kronor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av vårdgaranti för psykoterapeutisk behandling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för det kommunala betalningsansvaret för patienter inom sluten psykiatrisk vård,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidsplanen för huvudmannaskapsförändringen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att klarlägga vad som är kommunens resp. landstingets ansvar för den psykiatriska hälso- och sjukvården vid de särskilda boendeformerna, psykiatrisk hemsjukvård samt rehabilitering.
Stockholm den 26 april 1994 Bo Holmberg (s) Anita Persson (s) Ingrid Andersson (s) Rinaldo Karlsson (s) Jan Andersson (s) Maj-Inger Klingvall (s) Hans Karlsson (s) Martin Nilsson (s)