I Unicefs rapport ''The progress of nations'' jämförs 127
länder. Enligt rapporten, som publicerades 1993, är Sverige
ledande bland världens länder när det gäller barns
överlevnad och utbildning. Likaså framhålls Sverige som
det säkraste landet för barn.
Detta kan inte tolkas på annat sätt än att Sverige genom
en målmedveten välfärdspolitik inklusive uppbyggnad av
barn- och familjepolitik, väl fungerande mödra- och
barnhälsovård, skolhälsovård samt ett familjestödssystem,
som saknar motstycke i världen, lyckats förändra ett land
som för relativt kort tid sedan var såväl efterblivet som
fattigt till att bli ett föredöme för världens länder. I det
arbetet har samtliga politiska partier varit engagerade och
därigenom direkt och indirekt medverkat till att familjers
och enskilda individers behov av sociala skyddsnät blivit
beroende av en väl utbyggd och fungerande offentlig sektor.
Lågkonjunkturens effekter för barnen
Lågkonjunktur och omstruktureringar i samhället har
under de senaste åren inneburit stor arbetslöshet som i sin
tur medfört neddragningar av service i form av bl.a.
offentlig barnomsorg. Barngrupperna per personal har
inom förskolan blivit större. Fritidsverksamheten har
skurits ner liksom också skolhälsovården. I och med
husläkarreformens införande är även barnhälsovårdens och
mödrahälsovårdens framtid osäker. Idag känner många
föräldrar stor oro inför sin egen och sina barns framtid. De
upplever sig vara svikna av samhället.
Enligt barnpsykologerna far tusentals barn illa i Sverige
idag, en stor del på grund av lågkonjunkturens
konsekvenser. Många barn och unga har blivit
symtombärare av sina föräldrars, familjers, problem.
Det har exempelvis visat sig att den psykiska barn- och
ungdomsvården fått en markant ökad efterfrågan av sina
tjänster. Den genomsnittliga ökningen av antalet ärenden
är över hela landet enligt psykologerna cirka 20 procent.
Ökningen beror enligt psykologerna på dels att den
allmänna belastningen på familjerna ökat och dels på
neddragningar inom den offentliga sektorn utan att det
funnits andra alternativ. Det gäller exempelvis inom skolans
verksamhet och inom barnomsorgen samt i primärvården.
Det sociala nätverket fungerar som kommunicerande
kärl. När trycket inom en verksamhet ökar på grund av
exempelvis personalbrist, och det inte finns någon inom den
verksamheten att fråga till råds eller på annat sätt få hjälp
av, ökar trycket inom ett annat område.
Barn som far illa
Det ökade antalet ärenden på de barnpsykiatriska
mottagningarna kan också tas som en mätare på att många
barn i dag i vårt land inte mår särskilt bra. Det är viktigt att
lyssna och ta till vara de signaler som sänds ut från det
nätverk som byggts upp inom den offentliga sektorn och
som speciellt har med barn att göra.
Även om Sverige jämfört med många andra länder är ett
bra och säkert land för många barn att växa upp i finns ändå
många barn i Sverige som far illa. De utnyttjas sexuellt av
närstående vuxna, de lever i själslig och kroppslig vanvård,
de misshandlas dagligen, en del till döds. Olika former av
barnmisshandel kan förekomma samtidigt.
Trots den dolda brottsligheten ökade mellan åren 1987
och 1988 antalet polisanmälda våldtäkter och grova
våldtäkter mot barn under 15 år med 80 procent. Offren var
både flickor och pojkar. 90--95 procent av förövarna var en
person som barnet kände väl.
En mindre grupp misshandlade barn är de hemlösa och
övergivna barnen i storstäderna. Men deras problem är
förvisso stora. Det är barn, 12--18 år, som oregelbundet
eller inte alls har kontakt med sin familj eller
vårdnadshavare. De deltar sällan eller endast i vissa fall i
skolans undervisning eller har något arbete. De tillbringar
huvuddelen av sin tid på gatan eller i tillfälliga
inkvarteringar.
Under 1980-talet lyftes genom olika vetenskapliga
undersökningar den nygamla kunskapen åter upp i ljuset att
en gravid kvinnas alkoholkonsumtion kan ge det väntade
barnet skador. Olika undersökningar har också visat att
barn till missbrukande föräldrar har svårt att fungera i
sociala sammanhang. De har bl.a. på grund av
koncentrationssvårigheter svårt att tillgodogöra sig
skolundervisning. Många blir också utslagna senare i livet.
Samverkansprojekt mellan mödra- och barnhälsovård och
socialtjänst har visat att det går att komma åt dessa
problem.
De flesta föräldrar har ambitionen att vara goda
föräldrar och är det också. Trots detta har många föräldrar,
genom brist på socialt nätverk utanför det offentliga
systemet, behov av utbyte av erfarenheter och kunskaper
med andra föräldrar. Här fyller föräldrautbildningen och
den öppna förskolan en stor funktion.
Tidiga insatser
Med anledning av den process som den offentliga
sektorn nu genomgår kan ifrågasättas om man verkligen
tänkt igenom vilka konsekvenser omstruktureringen av
primärvården får för de förebyggande verksamheterna
mödra- och barnhälsovård. Ett sätt att hjälpa föräldrar och
barn är att komma in i ett tidigt skede, dvs. innan
problemen börjar uppträda. Om några instanser har den
möjligheten är det mödra- och barnhälsovården. Genom
förebyggande insatser har man där kunnat nå de flesta
föräldrar. Inom PBU har exempelvis viss specialverksamhet
såsom projekt för föräldrar med kontaktproblem i
förhållande till det nyfödda barnet visat sig ge goda resultat.
Likaså särskilda PBU-resurser för barn till misshandlade
kvinnor.
Nedskärningarnas konsekvenser för personalen
Många omstruktureringsdiskussioner under senare tid
bland personal som arbetar med barn inom skola, mödra-
och barnhälsovården och barnomsorg har dock inneburit att
det direkta och indirekta ifrågasättandet av bl.a. dessa
verksamheter gjort att personalen där mer eller mindre
tappat arbetsglädje och motivation. Ändå vet vi vilken stor
betydelse just de verksamheterna har för välfärden i ett
brett perspektiv. Sverige är ett föregångsland för världens
olika länder inom just de områdena. Det sänder fel signaler
till omvärlden om de verksamheterna dras ner eller
lågprioriteras.
Nytänkande är bra
Visst behöver verksamheter ses över för att bl.a. nya
idéer och tankar skall kunna omsättas. Det är viktigt att ha
utrymme för flexibilitet även i det omfattande skyddsnät
som byggts upp inom kommuner och landsting. Men det
skyddsnätet går att utveckla vidare. Det behöver inte bara
bestå av den offentliga sektorn. I ett sådant
utvecklingsarbete är det viktigt att inte ''kasta ut barnet med
badvattnet''. Vi har inte råd att kasta bort erfarenheter och
kunskaper.
Samarbetet mellan olika verksamheter bör kunna
utvecklas mer. Föräldrars erfarenheter och kunskaper bör
också kunna tas tillvara mer. Ett arbete för att öka
samverkan mellan offentlig sektor och föräldrar skulle
kunna vara en uppgift under det nyligen ingångna
familjeåret.
Barnen är vår framtid!
Barn är starka men tillhör en grupp i samhället som har
lite att säga till om. De har få eller inga möjligheter att
själva hävda sina intressen och att påverka sin situation. De
är ofta helt beroende av närstående vuxna. Just därför
måste det poängteras att barn har samma rätt att
respekteras som vuxna i vårt samhälle. Sverige har genom
att ställa sig bakom FNs barnkonvention också accepterat
att för barnen använda det ''yttersta av sina tillgängliga
resurser''.(4 §)
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid omstruktureringen av den
offentliga sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga
resurser för att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn
och omsorg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid den offentliga sektorns
omstrukturering ta till vara olika personalgruppers
kunskaper om framför allt barnens hemförhållanden och
deras situation inom barnomsorg, skola etc.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för en utveckling av
samarbetet mellan olika verksamheter som har med barn
och barns uppväxt att göra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för en ökad samverkan
mellan de delar inom den offentliga sektorn som har med
barns uppväxt och andra förhållanden att göra och
föräldrar/vårdnadshavare.