Det vårdnadsbidrag som regeringen enat sig om innebär ett stort steg tillbaka för det jämställdhetsarbete som bedrivits i Sverige under många år. Förslaget är i grunden reaktionärt och bör därför avvisas av riksdagen när det blir föremål för riksdagsbehandling.
Egentligen finns det ingen majoritet i riksdagen för ett sådant förslag. Men det är det pris som de nyliberala partierna får betala för att i övrigt få sin politik genomförd.
Om riksdagsmajoriteten ändå beslutar införa vårdnadsbidraget måste man anpassa reglerna till de förutsättningar som gäller för adopterade barn och deras föräldrar. Ett adopterat barn finns aldrig hos sina nya föräldrar från dag 1. Det är mycket vanligt att de adoptivbarn som kommer till Sverige är över ett år gamla. Trenden i några vanliga adoptionsländer är att barnen kommer att bli äldre vid adoptionstillfället.
Om regeringen följer förslaget i Ds 1993:70 innebär det att adoptivföräldrar går miste om vårdnadsbidraget under motsvarande tid som barnet är gammalt vid ankomsten till Sverige. Förslaget säger att bidraget skall utgå från det att barnet fyller ett år och upphör när barnet fyllt tre år.
Eftersom garantidagarna skall tas bort för att betala vårdnadsbidraget försämras adoptivföräldrarnas ekonomiska förutsättningar relativt biologiska föräldrar. Detta är orättvist och beklagligt eftersom det är särskilt viktigt att adoptivbarn får bästa möjliga förutsättningar att knyta an till sina nya föräldrar. Adoptivbarnen har genomgått en separation som i vissa fall kommer att följa dem genom hela livet, därför är det så viktigt att bästa möjliga kontakt med adoptivföräldrarna kan byggas upp i ett tidigt skede.
I vissa fall kommer byråkratiska problem att uppstå eftersom adoptivbarnets verkliga ålder inte alltid är känd. Det förekommer att svenska läkares åldersbestämning avviker med över ett år mot vad som anges i ursprungslandets dokumentation.
Den enda lösning som är acceptabel är att adoptivbarn berättigar till vårdnadsbidrag i två år räknat från den dag barnet kommer till Sverige i de fall där barnet är över ett år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att adoptivbarn skall berättiga till ett eventuellt vårdnadsbidrag i två år, i likhet med alla andra svenska barn.
Stockholm den 24 januari 1994 Bengt-Ola Ryttar (s)