Under 1991 var 46 000 barn med om att föräldrarna
separerade. Det är en uppgång med 17 procent sedan 1986.
Separationsfrekvensen har ökat mest för familjer med
barn i förskoleåldern och är vanligast bland familjer med
barn under 2 år. Detta är tragiska och skrämmande siffror.
Orsakerna till separationer och skilsmässor är givetvis
många och ofta komplexa och det kan tyckas att samhället
inte kan göra särskilt mycket åt detta. Till viss del är det
givetvis sant, men det är ingen hemlighet att det nyfödda
barnet innebär den kanske största förändring ett
parförhållande kan utsättas för, och om det vill sig illa, en
oerhörd påfrestning. Dessutom innebär den ökade
arbetslösheten att många familjer hamnar i oväntade
sociala situationer. För många blir dessa påfrestningar, som
i regel är övergående, för mycket för äktenskapet. Man ger
upp, trots att det många gånger kanske inte hade behövt gå
så illa. Många gånger beror detta på att föräldrarna var
dåligt förberedda på det ansvar och den belastning man
skulle klara, man blev överrumplad av oväntade problem
och konflikter.
Familjerådgivningen i sin nuvarande form är förvisso en
resurs och ett stöd, men alltför ofta är det för sent när man
väl vänder sig dit. Det känns dessutom för många
svårtillgängligt och det är ofta väntetider.
Förstärk föräldrautbildningen med familjeterapeuter
Resurser måste sättas in i förebyggande syfte, redan
under graviditeten då föräldrarna regelbundet besöker
mödravårdscentralen och i regel går igenom en enklare
förberedande utbildning. Denna utbildning bör förstärkas
med ett eller flera moment där familjeterapeuter involveras
i syfte att på ett enkelt och öppet sätt tala om de problem
som kan komma. Barnmorskorna gör förvisso en del av
detta, men det behövs mycket mer. Att man verkligen
klargör att det inte är särskilt ovanligt att hamna i olika slags
kriser, att det inte alltid är så enkelt att få ett litet barn. Man
bör förklara orsaker, underlätta förståelse och
kommunikation när kriser uppstår, ge råd i
konflikthantering och ge föräldrarna insikt i de stora
skillnader som finns i manliga och kvinnliga reaktioner
kring det nyfödda barnet. För många skulle det dessutom
säkert vara av stort värde att få insikten att det finns stöd i
form av bl.a. familjerådgivningen att ta till om det behövs.
Denna utbildning skulle senare kunna följas upp med ökat
stöd vid barnavårdscentralerna, till vilka familjeterapeuter
skulle kunna knytas.
Denna typ av utbildning och extra stöd löser självfallet
inte alla problem, men det skulle med största säkerhet
bidraga till ökad insikt och förståelse hos många, vilket i sin
tur skulle kunna leda till att fler äktenskap överlever dessa
övergående kriser, till gagn för barnen och familjerna, men
också samhället.
Utred möjligheten att utöka föräldrautbildningen
En förstärkning av såväl mödravårds- som
barnavårdscentraler enligt beskrivningen ovan bör snarast
utredas mot bakgrund av skilsmässostatistiken. Parallellt
skulle pilotprojekt kunna genomföras på olika platser för
att så snabbt som möjligt få fram ett konkret, mätbart
underlag för framtida beslut.
Att i detta skede göra kostnadsberäkningar för en ökad
föräldrautbildning skulle vara mycket hypotetiskt, men den
kostnadsökning det skulle medföra bör i resonemanget
vägas mot de kostnader samhället får bära i samband med
många skilsmässor -- kostnader som rättshjälp,
bostadsbidrag, socialbidrag, bidragsförskott och i vissa fall
för ungdomar med svåra problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utökad
föräldrautbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
förstärkt föräldrautbildning.