I anslutning till SoU 11, Utvidgad lagreglering på
barnomsorgsområdet, beslöt riksdagen om ett
tillkännagivande till regeringen, om att en kartläggning av
barnomsorgsavgifternas utveckling skall vara slutförd
senast den 30 juni 1994.
Bakgrunden var bl.a. motionskrav om norm för
barnomsorgsavgifterna och propositionens uttalanden om
att avgifterna inte får vara så betungande för den enskilde
att han avstår från den verksamhet som barnet erbjuds och
som det skulle vara värdefullt för barnet att delta i.
Utskottet gjorde dock inga särskilda uttalanden om
enskilda daghem. I flera kommuner skiljer sig de privata
daghemmens avgiftssättning markant från de kommunala.
Kommunerna tillämpar normalt en avgiftssättning, som
tar hänsyn till den enskilda barnfamiljens ekonomi. Det
betyder mycket låga avgifter för familjer med låga
inkomster och något högre avgifter för familjer med höga
inkomster.
Härigenom har daghemmen på någorlunda likvärdiga
villkor kunnat efterfrågas av såväl hög- som
låginkomsttagare. Avgiftsprinciperna har därmed varit
effektiva instrument för att motverka segregation.
En hög andel av de enskilda daghemmen tillämpar
däremot enhetstaxor. Taxorna blir därmed relativt låga för
höginkomsttagare, men kan vara ett effektivt hinder för
låginkomsttagare. Därmed bidrar taxesättningen till ökad
segregation. Låga avgifter kan locka höginkomsttagare och
höga avgifter blir till hinder för låginkomsttagare. Det som
skulle varit ökad valfrihet blir i stället ytterligare ett
instrument som stärker segregationen.
Vi anser det därför naturligt att samhället som villkor för
bidrag till enskilda daghem kräver att avgifterna för en
enskild inkomstgrupp inte får överstiga kommunens
avgifter, och att de enskilda daghemmen och fritidshemmen
liksom de kommunala har att tillämpa ett avgiftssystem som
knyter an till principerna för avgiftssättning i respektive
kommun.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgifter i enskild barnomsorg.
Stockholm den 12 januari 1994
Inger Lundberg (s)
Sture Ericson (s)
Håkan Strömberg (s)
Maud Björnemalm (s)
Hans Karlsson (s)