med anledning av prop. 1993/94:219 Handikappombudsman
I regeringens proposition 1993/94:219 föreslås inrättande
av en handikappombudsman. Ombudsmannen skall bevaka
frågor som rör funktionshindrades rättigheter och intressen
på olika samhällsområden och verka för att
funktionshindrade inte missgynnas.
Handikappombudsmannens roll blir allmänt rådgivande
och opinionsbildande.
Regeringens förslag stämmer bara delvis överens med de
förslag som lades fram i handikapputredningens
slutbetänkande. Detta kan komma att innebära att viktiga
delar av utredningens förslag aldrig kommer att
förverkligas.
Sverige intar en tätposition i fråga om utvecklingen på
handikappområdet. Alltsedan 60-talet har vi lagt byggsten
till byggsten och kommit längre än andra både när det gäller
åtgärder på det individuella området och i fråga om
tillgänglighet i det omgivande samhället.
Det har vi åstadkommit genom en unik samverkan
mellan en stark och medveten handikapprörelse och
politiska krafter som strävat efter rättvisa och jämlikhet.
Ändå återstår mycket att göra. Samhällsutvecklingen
har inte varit positiv för människor med funktionshinder.
Privatiseringar och marknadslösningar inom
välfärdssystemen har gjort det mycket svårare att komma
vidare.
Allt kärvare förhållanden och ökad intolerans i
arbetslivet är ett annat allvarligt hinder för en bra
utveckling för funktionshindrade.
Handikapputredningen, som tillsattes av den
socialdemokratiska regeringen tog sin utgångspunkt i dessa
förhållanden. Det är ingen tillfällighet att utredningens
arbete utmynnade i en rad lagförslag, vars grundtanke är att
hävda funktionshindrades rätt att dela gemenskap och
andra viktiga värden i samhället med andra människor.
Utredningen fann, i full enighet över partigränserna, att
det var lagstiftning som krävdes för att skapa det tillgängliga
och öppna samhället.
Det är nu snart två år sedan utredningen presenterade
sitt slubetänkande. I detta finns mycket viktiga förslag om
både ökad tillgänglighet och förbud mot att i olika
verksamheter utestänga funktionshindrade. Dessutom
föreslog utredningen att en Handikappombudsman skulle
övervaka efterlevnaden och kunna föra process i
principiella ärenden.
Regeringen är inte nu beredd att lägga förslag som
innebär att Handikappombudsmannen ges en
processförande roll. Skälen för detta anges vara att
opinionen i frågan är splittrad. Fakta är att en
överväldigande majoritet av remissinstanserna är positiva
till handikapputredningens förslag. Dessutom var
utredningen helt enig.
I vår partimotion från 1 januari 1994 krävde vi att
regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till
lag som förbjuder diskriminering i arbetslivet av
funktionshindrade. I samband med detta bör också
ombudsmannatjänsten ges den processförande inriktning
som handikapputredningen föreslagit.
Eftersom vi anser att handikappombudsmannen skall ha
en processförande roll är det viktigt att den person som
utses har juridisk kompetens.
I propositionen föreslås att ett särskilt råd, vars
ledamöter utses för en bestämd tid, knytes till
handikappombudsmannen. Vi anser att detta råd bör ha
parlamentarisk medverkan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
Handikappombudsmannen skall ges en processförande roll
i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Handikappombudsmannen
bör ha juridisk kompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om parlamentarisk medverkan i
Handikappombudsmannens råd.
Stockholm den 18 april 1994
Bo Holmberg (s)
Anita Persson (s)
Ingrid Andersson (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Jan Andersson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Martin Nilsson (s)
Hans Karlsson (s)