med anledning av prop. 1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m.
I propositionen föreslås att lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. upphävs och
ersätts med en lag om åligganden för personal inom hälso-
och sjukvården och en lag om disciplinpåföljd m.m. på
hälso- och sjukvårdens område.
Socialstyrelsens tillsynsansvar har fått en starkare
inriktning mot att förebygga olika risker i vården snarare än
att ställa enskilda individer till ansvar. Det övergripande
syftet är att patientens krav på en god och säker vård kan
tillgodoses.
Disciplinpåföljd skall enligt den föreslagna
lagstiftningen begränsas till fall när någon som tillhör hälso-
och sjukvårdspersonalen utför arbete som är av särskild
betydelse för patientsäkerheten. Enligt propositionen
innebär det framlagda förslaget att systemet för att ingripa
mot försummelser som begås av enskilda yrkesutövare
inom hälsooch sjukvården så långt som möjligt anpassas till
vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt.
Det finns ett visst motsatsförhållande mellan en starkt
disciplinär inriktning av tillsynsarbetet och ambitionen att
genom förebyggande åtgärder hindra att patienter kommer
till skada.
Om det gjorda vägvalet att prioritera förebyggande
åtgärder framför att ''straffa'' enskilda yrkesutövare är inte
mycket att invända, men det är mycket viktigt att
tillsynsarbetet bedrivs på ett sådant sätt att den enskilda
yrkesutövarens ansvarskänsla upprätthålls och understöds.
''Ringa fel''
Propositionen föreslår att disciplinpåföljd mot den som
felat i vissa fall skall kunna underlåtas. Detta hänför sig till
Tillsynsutredningens förslag att bestämmelserna i § 12
första stycket tillsynslagen ''skall förtydligas så att det står
alldeles klart att bedömningen av om ett fel, som den som
tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har begått i sin
yrkesutövning, är att anse som ringa eller ej, skall äga rum
under hänsynstagande till samtliga omständigheter kring
det felaktiga handlandet''.
Enligt nuvarande 12 § första stycket tillsynslagen kan
den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonal och som begått
ett fel i yrkesutövningen åläggas disciplinpåföljd om felet
inte är att betrakta som ringa. Hittills har felets
svårighetsgrad i det enskilda fallet bedömts endast mot
bakgrund av felet som sådant.
Enligt propositionens förslag kan disciplinpåföljd
underlåtas om någon t.ex. ''omedelbart vidtar adekvata
åtgärder för att undanröja eventuella effekter av
misstaget''. ''Hänsyn måste tas till hur allvarlig risk felet
inneburit för patienten'' enligt propositionen. Vidare sägs
att man bör ta hänsyn till arbetsbelastning, bristfällig
utrustning och avsaknad av kollegor att tillfråga.
Jag delar Socialstyrelsens uppfattning att ett fel är ett fel
oberoende av omständigheterna i övrigt. ''Felet blir inte
mindre därför att det inte råkade medföra någon skada eller
för att den felande i efterhand vidtar korrigerande
åtgärder.''
Sveriges Läkarförbund framhåller att förslaget inte får
leda till att samma fel bedöms alltför olika beroende på hur
olika komplikationer bemästras i en enskild situation.
Stockholms läns landsting säger att ändringen inte får
medföra att hälso- och sjukvårdspersonalens respekt för
gällande bestämmelser minskar. Hallands läns landsting
varnar för att HSAN:s prövning i realiteten blir en prövning
av politiska beslut, som fattas av vederbörande huvudman.
Jag anser att bedömningarna kan bli alltför godtyckliga
och att ett disciplinärt beslut kan bli avhängigt av om någon
har tur eller otur. Förslaget är inte ägnat att upprätthålla
respekten för gällande bestämmelser och patientens
säkerhet kan bli lidande.
Förslaget bör avslås i enlighet med Socialstyrelsens
förslag.
Den medicinska tillsynen
Det har rått en periodvis häftig diskussion rörande
Socialstyrelsens tillsynsarbete, och det fanns en tid skäl för
skarp kritik rörande s.k. passiv avveckling. På senare år har
emellertid tillsynen förbättrats kraftigt, vilket bl.a. framgår
av att antalet medicinska tillsynsärenden under 1993 ökade
med 53 procent jämfört med året innan.
När det gäller s.k. Lex Maria-anmälningar om allvarliga
skador och tillbud i sjukvården ökade dessa från 1142
anmälningar under 1992 till 1425 anmälningar under 1993,
d.v.s. en 25-procentig ökning. Det effektiviserade
tillsynsarbetet torde i hög utsträckning bero på den
uppbyggda regionala tillsynen.
Anmälningar av Lex Maria-ärenden till HSAN
Den statliga Tillsynsutredningen (delbetänkande SOU
1989:90 och huvudbetänkande 1991:63) stöder
prioriteringen av förebyggande åtgärder. Utredningen
anför emellertid också: ''Det skall också framhållas att den
inriktning av handläggningen av Lex Maria-anmälningarna
som Tillsynsutredningen sålunda förordat, inte innebär att
uppenbara fel som uppdagats i Socialstyrelsens
utredningsarbete, skall undgå prövning i HSAN (hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd).''
Ser man på statistiken över de ärenden som anmälts till
HSAN av Socialstyrelsen har dessa också ökat, från 121 år
1992 till 173 år 1993. Antalet ökade anmälningar torde
delvis bero på aktiva inspektioner i vården från de regionala
tillsynsenheternas sida men också på en ökad öppenhet i
vården. Under 1993 gjordes ca 500 sådana besök jämfört
med färre än 10 per år under slutet av 80-talet.
Anmälningar till HSAN från Socialstyrelsen beror dels
på hur väl sjukvårdshuvudmännens anmälningsskyldighet
fungerar, dels på hur de regionala tillsynsenheterna
hanterar dessa anmälningar.
Det finns eller har åtminstone funnits relativt stora
variationer i anmälningsfrekvens till HSAN från de olika
regionala tillsynsenheterna, vilket riksdagens revisorer
påpekat.
Efter en viss nedgång av anmälningsfrekvensen 1991/92
har Socialstyrelsens anmälningar till HSAN åter ökat.
Det finns exempel på att de regionala tillsynsenheterna
valt att själva ge kritik till berörd personal utan att anmäla
ärendena till HSAN i fall som för en utomstående verkar
vara klara ''anmälningsfall''.
Socialstyrelsen arbetar med att få fram en så enhetlig
policy som möjligt på området och det är viktigt att detta
arbete intensifieras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 12 § tillsynslagen tillämpas
så att anmälan till HSAN kan underlåtas endast i de fall då
samtliga omständigheter talar mot en disciplinpåföljd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att arbetet med att åstadkomma en så enhetlig policy som
möjligt vad gäller anmälan från Socialstyrelsen till HSAN
intensifieras.