I FN:s Barnkonvention artikel 3 står att:
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av ... eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i första rummet samt 2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar,..., och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.
I artikel 18 sägs:
3. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.
Långt före Barnkonventionens tillkomst fanns en klar insikt om detta i Sverige. Socialdemokratiska regeringar införde barnbidrag, barnomsorg och föräldraförsäkring. Den senare för att kunna förverkliga barnens rätt till sina föräldrar även om dessa förvärvsarbetar.
Föräldraförsäkringen försäkrar föräldrarna för inkomstförlust (föreslås bli 80 procent av inkomstbortfallet) under 360 heldagar som kan tas ut fram till dess att barnet fyller 8 år. Dessutom finns 90 dagar under vilka ersättning ges enligt en garantinivå på 60 kronor per dag. Förälder som inte är förvärvsarbetande ges 450 dagar med ersättning enligt garantinivån.
Nu föreslår regeringen att de så kallade garantidagarna skall avskaffas. Detta som en del av betalningen för införandet av ett vårdnadsbidrag.
För de flesta förvärvsarbetande småbarnsföräldrar fungerar garantidagarna som en förlängning av den tid som de kan vara hemma i samband med barnets födelse. Genom att ''blanda'' garantidagar och dagar då man får ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen minimeras de ekonomiska förlusterna. Garantidagar får emellertid tas ut först efter 180 dagar med föräldrapenning.
Många familjer delar upp föräldraledigheten i flera delar. Dels tar man ut, som nämnts ovan, en längre sammanhängande period i samband med barnets födelse, dels ''sparar'' man dagar. Dessa används sedan under barnets uppväxt, från inskolning på dagis till inskolning i grundskolan.
Regeringen föreslår nu att garantidagarna skall avskaffas. I strid med Barnkonventionens tal om att säkerställa att barnet inte skiljs från sina föräldrar vill man inskränka barnens reella rätt till umgänge med förvärvsarbetande föräldrar.
Dessutom innebär detta att Sverige skulle bryta mot Barnkonventionens artikel 2: ''2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, ..., verksamhet,...'' Barn med förvärvsarbetande föräldrar skulle ju behandlas på ett ojämlikt sätt.
Samtidigt som staten premierar/betalar de föräldrar som är hemma med sina barn (vårdnadsbidraget) inskränker man de ekonomiska möjligheterna för förvärvsarbetande att tillbringa mer tid tillsammans med sina barn.
Vi känner väl till betydelsen av goda kontakter mellan hem och skola. Detta gäller speciellt i samband med skolstarten. När barnen nu har möjlighet att börja skolan redan vi 6 års ålder krävs god samverkan mellan barn- föräldrar-skola. En inskränkning av tiden som förvärvsarbetande har reell (= ekonomisk) möjlighet att ställa upp i det arbetet särbehandlar dessa barn från början.
Eftersom det i dag är i stort sett omöjligt att få barnomsorg för barn under 1 års ålder kan föräldrarna inte heller spara några av de 360 dagarna för att använda dessa i samband med exempelvis skolstarten.
Än mer anmärkningsvärt är att regeringen vill konfiskera garantidagarna för de föräldrar som ''haft den dåliga smaken'' att spara garantidagar och inte tar ut dessa före den 1 juli 1996!
Trots talet om valfrihet inskränks förvärvsarbetande föräldrars möjlighet att leva upp till Barnkonventionen, och tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. I det borgerliga Sverige ska sådant bara få ske fram till dess att barnet fyllt 3 år!
Sammantaget innebär alltså ett införande av ett vårdnadsbidrag tillsammans med ett slopande av de 90 garantidagarna att förvärvsarbetande föräldrar får mindre tid tillsammans med sina barn -- en minskning från 450 till 360 dagar. Den som däremot är hemarbetande får enligt förslaget betalt av staten under 3 år istället för 1 1/4 år!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag.
Stockholm den 17 mars 1994 Margareta Israelsson (s) Jan Björkman (s) Ulrica Messing (s)