Enligt lagen om allmän försäkring har s k garantidagar i
föräldraförsäkringen kunnat tas ut av föräldrarna till dess
att barnet fyllt 8 år eller den senare tidpunkt då barnet har
avslutat det första skolåret. Syftet med detta har varit att
göra det möjligt för föräldrar att minska sin arbetstid för att
kunna ägna sig mer åt sitt barn under de första 8
levnadsåren och på ett sätt som passar familjen bäst.
Med förslaget om vårdnadsbidrag upphör garantidagar
att utgå. Det förefaller att vara en rimlig bedömning. För
dem som har barn som inte kommer i fullt åtnjutande av
vårdnadsbidraget föreslås övergångsbestämmelser. Med
hänsyn till nödvändigheten av att i annat fall behöva behålla
och underhålla hitillsvarande rutiner föreslår regeringen att
garantidagar som inte uttagits den 30 juni 1996 skall vara
förverkade.
Familjepolitiken bygger på valfrihet. Varje familj skall
ges största möjliga valfrihet att utforma tiden med sina små
barn så som det passar dem bäst. Det kommer således att
variera från familj till familj och kanske även mellan olika
perioder i en familjs liv.
Många föräldrar har sett en för dem lämplig utformning
av uttag av föräldrapenning och garantidagar så att den i
enlighet med lagens syfte och bestämmelser sträcker sig
över tiden fram till dess att barnet eller barnen fyllt 8 år. De
nu föreslagna övergångsbestämmelserna kan i åtskilliga fall
slå sönder den planering som familjen gjort och som varit
lagens syfte att den skulle kunna göra.
I de fall att endast några garantidagar återstår är
problemet säkerligen överkomligt. men det är inte ovanligt
att familjer sparat upp till hela antalet garantidagar, d v s 90
dagar. Att nu tvingas ta ut dessa under i praktiken högst 2
år kan vara förenligt med stora svårigheter i det enskilda
fallet. I de fall att det i familjen finns flera barn med sparade
garantidagar blir det oöverstigligt.
Att ta ut t ex upp till 180 dagar under en tvåårsperiod är
ofta helt ogörligt för småbarnsföräldrar som
förvärvsarbetar. Det rör sig inte heller om ett sätt att
missbruka förmåner utan endast om att dessa familjer valt
att uppskjuta uttaget av sina förmåner så som det passar
dem bäst och som varit avsikten med föräldrapenningens
utformning.
I en del fall är kanske inte det ekonomiska utfallet av
uttag av garantidagar det avgörande utan den därmed
förbundna rätten till ledighet. En rätt till ledighet som
annars i många fall kan bli mycket svår eller helt omöjlig
för dessa föräldrar att hävda gentemot arbetsgivaren. Att de
valt att inte hävda denna rätt fullt ut under barnets/barnens
allra första levnadsår skulle med föreslagna retroaktiva och
snäva övergångsbestämmelser leda till att de helt går miste
om förmånen. Det skulle stå i uppenbar strid med en
familjepolitik för valfrihet. För dessa föräldrar bör
övergångsbestämmelserna utsträckas till den 1 juli 1999 för
att bättre överensstämma med de förutsättningar som
föräldrapenningen avsett för dem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att
uttag av garantidagar enligt äldre bestämmelser för barn
som är födda före september 1991 kan ske fram till den 30
juni 1999.