I propositionen om vårdnadsbidrag markerar regeringen
att den nu ''fullföljer omläggningen av familjepolitiken
genom att föreslå en särskild lag om vårdnadsbidrag''.
Den svenska familjepolitiken har tidigare haft barnens
bästa för ögonen. Vår föräldraförsäkring är unik i världen.
Den har satt barnet i centrum och givit båda föräldrarna
möjlighet att vara hemma hos barnen på heltid en period
och/eller minska sin arbetstid. Den har varit kopplad till
barnens rätt att se mer av sina föräldrar och genom sin
flexibilitet givit familjer med mycket olika villkor möjlighet
att utnyttja tiden med barnen efter sitt behov. Samma
synsätt ligger bakom de garantidagar i föräldraförsäkringen
som den borgerliga regeringen nu offrar på
vårdnadsbidragets altare.
Det andra fundamentet i svensk familjepolitik är en
internationellt sett unikt väl utbyggd barnomsorg av hög
kvalitet. Barnomsorgen förenar pedagogisk verksamhet
med trygg omsorg. För många barn fungerar den kanske
främst som ett positivt komplement till hemmet, medan den
för en liten grupp barn kan ha avgörande betydelse för en
trygg uppväxt och nödvändig stimulans under de första
åren.
Bostadsbidrag och mycket generösa flerbarnstillägg
skapar ett, om än begränsat, ekonomiskt utrymme för
familjer med låga inkomster och många barn att vara
hemma hos barnen under de första åren. Säkert har också
dagbarnvårdaryrket givit en grupp föräldrar med särskilt
intresse möjlighet att på heltid och i professionell
gemenskap med andra ta ansvar för andras, men också sina
egna barn under förskoleåren.
Den svenska familjepolitiken har framgångsrikt kunnat
förena jämställdhet mellan kvinnor och män med en trygg
uppväxt för barnen. Bland annat visar flera internationella
analyser att svenska barn i gemen är trygga och växer upp
under goda förhållanden. Det finns dock också i vårt
samhälle en liten grupp barn som växer upp under mycket
svåra förhållanden. För dem har en trygg barnomsorg en
alldeles speciell betydelse.
Näringspolitik i stället för omsorg om barnen
Förslaget till införande av vårdnadsbidrag har på ett
olyckligt sätt tappat bort barnperspektivet. Här finns inget
samband mellan ekonomiska bidrag och kontakt och
omsorg om barnen. I stället får barnets föräldrar betalt för
att avstå från den kommunala barnomsorg, som är en viktig
del av barns och föräldrars trygghet och som har alldeles
speciell betydelse för de barn som har störst behov.
Den nuvarande föräldraförsäkringen och de
garantidagar som nu avvecklas har som syfte att ge barnen
mer tid med sina föräldrar. Propositionen sätter inte
barnperspektivet i centrum. I stället har bidraget utformats
så att det riktar sin udd mot den kommunalt finansierade
barnomsorgen. Fullt vårdnadsbidrag blir premien till den
familj som helt avstår från kommunalt finansierad
barnomsorg. Kommunal barnomsorg på deltid ger
delreduktion etc. Tiden på dagis avgörs inte av föräldrars
och barns behov utan av snäva tidsgränser fastställda på
central nivå och mätta av tveksam barnomsorgspersonal.
Skiftarbete och barnflicka premieras
Om riksdagen fastställer propositionens förslag om
vårdnadsbidrag blir det mest lönsamma alternativet för en
småbarnsfamilj att föräldrarna väljer att skiftarbeta. Då
kan båda föräldrarna få en förvärvsinkomst utan att
efterfråga barnomsorg för sina barn och nagga
vårdnadsbidraget i kanten. Vi har svårt att tro att det blir
ett varmare och mjukare samhälle för barnen om stressade
föräldrar möts på väg till och från sina jobb än om mamma,
pappa och barn kan få gemensam tid tillsammans och
barnen spännande upplevelser tillsammans med andra
barn.
Vårdnadsbidrag ska enligt propositionen utgå med full
ersättning till den familj, som lyckats engagera anhöriga
som barnvakter eller skaffat barnflicka till barnen. Om det
sedan utgår ersättning till dessa ges en ytterligare premie i
form av skatteavdrag. Här tas ett principiellt betydelsefullt
steg mot bidrag eller skatteavdrag för s.k. pigor i hemmen.
Marginalfälla
Den småbarnsmamma som för barnens trygghets skull
vill satsa på kommunal barnomsorg hamnar som tidigare
generationers småbarnsmammor i en närmast omöjlig
marginalfälla. Halvtidsjobb och barnomsorgsplats betyder
att knappt 400 kronor i månaden blir över på lön och
vårdnadsbidrag när skatter och arbetsresor är betalda.
Skattekilar och marginaleffekter spelar ofta en viktig roll i
skattedebatten, men beaktas inte när kvinnors
förvärsinkomster berörs.
Barn med behov av stöd
Propositionen värjer sig för de riktigt svåra frågorna.
Barnomsorgen har avgörande betydelse för en liten grupp
barn med mycket stora behov av stöd. När det enda skälet
är någon form av handikapp hos barnet blir
vårdnadsbidraget sannolikt en tröskel, men säkert inte ett
hinder för att barnet ska få sin barnomsorgsplats.
Däremot finns det en uppenbar risk för att barnens
behov inte tillgodoses i de fall det är bristande förmåga hos
föräldern som är bakgrunden till barnets särskilda behov av
en barnomsorgsplats. I propositionen berörs över huvud
taget inte den problematik som uppstår när en ekonomiskt
trängd småbarnsfamilj med alldeles speciella problem ställs
inför valet att avstå från vårdnadsbidraget för att ge barnet
en daghemsplats. De utsatta barnen har rätt att ställa krav
på att samhällets styrmedel inte minskar deras möjligheter
till stöd.
Inte heller berörs den konflikt som arbetslösa föräldrar
med låga a-kasseinkomster ställs inför.
I den aktuella debatten finns ofta bara de rationella
valen och de enkla lösningarna. I barnens värld finns
alldeles vanliga föräldrar som behöver det stöd
barnomsorgen är när de väljer att förvärvsarbeta. Där finns
ekonomiskt hårt pressade barnfamiljer, som kan känna sig
tvingade att ta varje chans att stärka familjeekonomin även
om det kan gå ut över barnen. Där finns också en liten
grupp familjer som ger sina barn mycket av kärlek och
omtanke, men vars barn också behöver det stöd en
kärleksfull och välutbildad personal i barnomsorgen ger.
Näringspolitik -- inte omsorg om barn
Förslaget om vårdnadsbidrag visar att fallgroparna är
stora om enögd partihänsyn sätts före analys och omtanke
om barn och familjer. Av det som i många år framförts som
en reform med barnen i fokus, har blivit en näringspolitisk
proposition som har udden riktad mot barnomsorgen. Det
leder till att många barn kan komma i kläm. Det kan också
utgöra ett farligt hot mot jämställdheten och ger extrema
marginaleffekter.
Vi finner det slutligen anmärkningsvärt att regeringen i
en situation med ett dramatiskt budgetunderskott lägger
fram ofinansierade förslag som kraftigt ökar det statliga
budgetunderskottet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148
om vårdnadsbidrag.
Stockholm den 17 mars 1994
Inger Lundberg (s)
Maud Björnemalm (s)