Det råder en bred enighet om vikten av att medicinsk
vård och forskning har en starkt etisk prägel.
Socialutskottet skrev i betänkandet 1993/94:SoU2 Vissa
etiska frågor (s. 8):
Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen
och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten
måste därvid vara den syn på människan och på
människolivets helgd som har sin förankring bl.a. i den
kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla
människor har samma värde och den grundläggande
mänskliga rättigheten är rätten till liv.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
betänkande. Regeringen gjorde en i stort sett likalydande
deklaration i regeringsförklaringen 1991.
Internationella konventioner om rätt till liv
Sverige har också tidigare förpliktigat sig till att skydda
mänskligt liv genom att ratificera olika internationella
konventioner. Så sägs det i FN:s universella förklaring om
de mänskliga rättigheterna (1948) i artikel 3 att ''envar har
rätt till liv, frihet och personlig säkerhet''. I FN:s konvention
om medborgerliga rättigheter (1966) artikel 6, punkt 1 sägs:
''Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna
rätt skall skyddas genom lag.''
Genom regeringens proposition 1993/94:117 kommer
Europakonventionen och andra fri- och rättigheter att
inkorporeras i svensk lagstiftning. Europakonventionen
fastslår i artikel 2 punkt 1: ''Envars rätt till livet skyddas
genom lag.'' Om detta inkorporerande i svensk lagstiftning
säger Fri- och rättighetskommitténs delbetänkande SOU
1993:40, sid 200: ''Den mest grundläggande av de mänskliga
rättigheterna är rätten till liv...En inkorporering av
Europakonventionen, som vi föreslår i detta betänkande,
innebär att rätten till liv kommer till positivt uttryck i svensk
rätt''.
I proposition 1992/93:220 sid 18 anges vissa
grundläggande, oförytterliga värden. ''Oförytterliga värden
är de, som i en given kulturkrets förutsätts gälla under alla
omständigheter. Dessa värden behöver inte motiveras med
rationella argument. De är i kraft oavsett om de i enskilda
fall kan te sig opraktiska, oekonomiska eller ineffektiva och
onyttiga.'' Bland de värden som ges som exempel är respekt
för människans värdighet, individens frihet och integritet,
jämställdhet mellan kvinnor och män, omsorgen om den
som har det svårt, samt det personliga ansvaret. Utskottet
ställde sig i sitt betänkande 1993/94:UbU1, sid 26, bakom
propositionens syn på denna värdegrund, samt lade
ytterligare till som oförytterliga värden ''människolivets
okränkbarhet'' och ''allas lika värde''. Riksdagen röstade i
enlighet med utskottets betänkande.
Att skyddet av det mänskliga livet givetvis också gäller
det ofödda barnet ända från befruktningen framgår tydligt
av Genèvedeklarationen (1948) som anger att läkare skall
förpliktiga sig till ''den största respekt för mänskligt liv
alltifrån konceptionen till döden'', likaså av artikel 6.5 i
1966 års konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter, samt artikel 12.2a i 1966 års konvention om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I preambeln
till FN:s barnkonvention som Sverige ratificerade 1989
klargörs att barnet har rätt till ''lämpligt rättsligt skydd''
även före födelsen.
Denna motion vill ta upp ett antal fall av kränkning av
det skydd av det mänskliga livet alltifrån konceptionen, som
positivt uttrycks i de olika internationella konventionerna
som Sverige ratificerat och som Sveriges riksdag beslutat
om, i de ovan nämnda besluten om rätten till liv och
människolivets okränkbarhet.
Fosterdiagnostik
Fosterdiagnostik är som all annan forskning möjlig att
använda både etiskt och oetiskt. När fosterdiagnostiken står
i livets tjänst värnar den om fostret och kan göra det möjligt
att bota eller förebygga sjukdomar redan på fosterstadiet.
Den kan stärka blivande föräldrars beredskap att ta emot
ett skadat barn, eller ett barn med viss statistisk risk att få
en sjukdom som därmed kan lindras, eller botas.
Fosterdiagnostiken bidrar också till att synliggöra fostret
som en levande, påtaglig och väl markerad individ med fullt
anspråk på respekt för sitt människovärde.
När fosterdiagnostiken används i bortväljande,
abortinriktat syfte blir den emellertid oetisk och bryter mot
principen om människolivets okränkbarhet. Per definition
är fosterdiagnostik just en diagnos av fostret. Diagnosen,
som annars alltid ställs i patientens tjänst, vänds här mot det
skadade eller sjuka fostret, och leder till att fostret
aborteras. Fostret och modern är två olika individer som har
skilda blodsystem, kan ha olika blodgrupp och har olika
genetiska koder. Denna syn kommer till uttryck i den
statliga utredningen SOU 1989:51 ''Den gravida kvinnan
och fostret -- två individer'' där båda dessa individer sägs
vara skyddsvärda (sid 11). Vidare säger utredningen: ''När
det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett
foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas.
Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets
intresse'' (sid 83).
I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU2 sid 8 gavs
inte mer besked än att utskottet ansåg det som ett svårt
etiskt problem: ''När det gäller fosterdiagnostiken, som tas
upp i flera motioner, bereds fortfarande i
Socialdepartementet slutbetänkandet från utredningen om
det ofödda barnet om bl.a. fosterdiagnostik.''
Att fastslå det mänskliga livets början och skyddsvärde
från befruktningsögonblicket
I motionen 1992/93:So417 yrkades ett tillkännagivande
om en livsbefrämjande grundhållning för mänskligt liv i
enlighet med Genèvedeklarationen, och motionen efterlyste
riksdagens ställningstagande till när det mänskliga livet
börjar, på samma sätt som till dödsögonblicket, vilket
bestämts av riksdagen. Utskottsmajoriteten valde att
förbigå frågan, medan socialdemokraterna och
vänsterpartiet i reservation 1 sade sig anse att riksdagen inte
skall lagreglera frågor om livets början, eftersom man ansåg
att det skulle strida mot religionsfriheten. Hur man kunnat
bestämma ifråga om dödsögonblicket utan att strida mot
religionsfriheten nämndes inte.
Frågan om när det mänskliga livet börjar är dock inte av
religiös art, utan enbart av biologisk. All sakkunskap, från
den enklaste lärobok i biologi till den mest framstående
forskare i genetik, är eniga om att det mänskliga livet börjar
i och med att en sädescell befruktar en äggcell. Från och
med konceptionen finns hela den genetiska koden färdig,
enbart näring och tillväxt skiljer det befruktade ägget från
den vuxna människan. En äggcell eller en sädescell kallas
''den'' eller ''det''. Den befruktade äggcellen är antingen en
''han'' eller ''hon'', redan från befruktningsögonblicket.
Detta biologiska faktum har bestridits av
riksdagsledamöter som hävdat att det mänskliga livet börjar
vid den tidpunkt då barnet föds (Riksdagsprotokollet
931124), respektive att det börjar när fostret upplever
smärta (Dagen 930119). Före det sägs att fostret skulle vara
en del av kvinnans kropp.
Ett foster föds normalt i den 40:e graviditetsveckan, och
att foster upplever smärta har påvisats från den 10:e
graviditetsveckan. Båda de tidigare relaterade
ståndpunkterna är alltså från biologisk ståndpunkt omöjliga
att hävda.
Eftersom riksdagen bestämt dödsögonblicket till det
ögonblick när inte längre EEG kan uppmätas på hjärnan,
kunde det ha funnits någon logik i att hävda att livet
uppträder när man kan mäta EEG på fostrets hjärna och
fostrets hjärta slår, nämligen i den 8:e graviditetsveckan.
Men ''naturligtvis börjar livet när det börjar'', vid själva
befruktningen, och inte vid olika utvecklingsgrad hos
fostret eller barnet.
Om det verkligen hade varit så att det mänskliga livet
hade börjat vid födelsen, så hade inte -- som nu är fallet --
fostret med lagstiftning kunnat skyddas från moderns
drogmissbruk, eller gifter i moderns arbetsmiljö, eller ha
kunnat ärva sin far, om denne avlidit innan barnets födelse.
Men eftersom fostret är en egen mänsklig individ, och en
egen juridisk person, ärver det barn som avlats inom
äktenskapet sin far, oavsett om fadern skulle avlida tidigt
under graviditeten.
Sena aborter
I betänkandet 1993/94:SoU2 avslog utskottet motionen
1992/93:So412, med dess krav att aborter efter 18:e veckan
skulle förbjudas, utan närmare motivering. I
bakgrundsteckningen nämner utskottet att den nu fem år
gamla utredningen SOU 1989:51 angav att på den svenska
vetenskapens dåvarande ståndpunkt kunde foster som är
23--24 veckor bringas att överleva, och att det därför inte
fanns behov att begära att Socialstyrelsens rättsliga råd
skulle ''sänka den gräns som för närvarande gäller för när
abort skall vara tillåten, dvs. 22 veckor''.
Sedan utredningen presenterades 1989 har dock den
medicinska forskningen om för tidigt födda barn gått
snabbare än vad man då kunde förutse. Idag är det i USA
möjligt att rädda enstaka barn så tidigt som i moderns 21:a
graviditetsvecka. I USA:s ambassads Documentation
Center och i databasen Dialog Database Host System fann
man, på min begäran om efterforskning, ett flertal
dokumenterade fall av för tidigt födda barn som i moderns
21:a och 22:a graviditetsvecka överlevt utan skador. Kenya
King föddes den 16 juni 1985 på Plantation General
Hospital, Plantation, Florida, i sin mors 21:a
graviditetsvecka, dvs. 19 veckor efter konceptionen. Bland
barn födda i moderns 22:a graviditetsvecka, dvs. 20 veckor
efter konceptionen, kan nämnas Zascha Villamar, född den
18 februari 1992 på Miami Childrens Hospital, Miami,
Florida, James Elgin född den 20 maj 1987 i Ottawa,
Ontario, Canada och Ernestine Hudgins, född i februari
1983 på Sharp Hospital, San Diego, Kalifornien. Detta är
bara några exempel från listan, som var publicerad i sin
helhet 930413.
Eftersom uppgifterna har varit okända i Sverige så sent
som 1989 tillskrev jag de sjukhus i USA där de yngsta
barnen hade fötts. Jag bad dem sända intyg på hur tidigt
Kenya King och Zascha Villamar verkligen hade fötts samt
den medicinska dokumentationen. Jag fick omgående brev
och intyg från neonatologispecialisterna dr Barry D.
Chandler på Plantation General Hospital och från dr Ian.
P. Jeffries på Miami Neonatal som visade att barnen
verkligen var födda i 21:a respektive 22:a graviditetsveckan
enligt vårt sätt att räkna i Sverige, dvs 19 respektive 20
veckor efter konceptionen. De hänvisade till den
medicinska tidskriften Journal of Medical World News från
den 11 november 1985.
Vid en internationell jämförelse finner man också att
Sverige är bland de länder som ger sämst rättssäkerhet och
lagligt skydd åt foster. Bara kommunistdiktaturer har en
liberalare abortpraxis än Sverige. 66 av världens länder har
ett principiellt rättsskydd för den ofödde och tillåter bara
abort vid ett begränsat antal indikationer av typ våldtäkt,
incest, fara för kvinnans liv. Hit hör bla. Storbritannien,
Tyskland och Australien. I cirka 50 länder är skyddet för
den oföddes liv nästan totalt -- abort tillåts endast för att
rädda moderns liv. (Kajsa Sundström: Abortion -- A
reproductive health issue, Stockholm 1993). Varken Norge
eller Danmark har fri abort mer än till 12:e veckan.
Mot bakgrund av ovanstående bör regeringen ge
Socialstyrelsen i uppdrag att ompröva nuvarande praxis att
tillåta aborter t.o.m. 22:a graviditetsveckan.
Genetik
Samhällets oförmåga att hantera den genetiska
forskningens enorma landvinningar det senaste årtiondet
hänger direkt samman med obenägenheten att tydligt
deklarera och utgå från vad som ovan sagts om att det
mänskliga livet och dess skyddsvärde börjar vid
befruktningsögonblicket. Om staten hade hållit fast vid
människolivets okränkbarhet alltifrån konceptionen och
lagfäst denna mänskliga rättighet -- i enlighet med de
internationella deklarationerna som Sverige faktiskt har
ratificerat -- skulle de nya forskningsrönen ha varit oerhört
mycket lättare att hantera, och till stor del enbart utgjort en
hoppingivande framtid och inte ett annalkande hot.
När man nu i praktiken leds av den biologiskt orimliga
tolkningsmodellen att människolivet börjar vid födelsen, så
som riksdagsledamöter uttalade sig i det tidigare relaterade
citatet, innebär det att fältet är vidöppet för vetgiriga och
experimentlystna forskare att forska på och odla befruktade
ägg, utan att lagstiftningen ger vägledning och
begränsningar.
Den genetiska forskningen öppnar enorma perspektiv. I
det stora internationella projektet HUGO (Human
Genome Organization) kommer hela den mänskliga
arvsmassan att ha kartlagts inom 15 år. Redan idag kan
genom gentest av embryon, sk. preimplantatorisk diagnos,
fastställas det väntade barnets kön och anlag för vissa
genetiskt betingade sjukdomar samt många andra
egenskaper, fler ju längre forskningen framskrider. Det är
nu möjligt, och har också genomförts i ett 100-tal fall runt
om i världen, att efter gentestet låta föräldrarna välja om
embryot ska sättas in i moderns livmoder för fortsatt
graviditet eller förstöras. Föräldrarnas val sker utifrån den
genkarta av egenskaper som det inför valsituationen varit
möjligt att kartlägga, en genkarta som för varje år, ja, varje
månad blir mer och mer detaljerad. En skräckvision är att
kommersiella krafter ska börja erbjuda dessa tester till
blivande föräldrar som har speciella önskemål beträffande
sina barn. Könstestningar av befruktade ägg diskuteras
redan på allvar i vissa asiatiska länder i avsikt att låta
föräldrarna välja bort ett visst kön, oftast flickor. Redan nu
annonserar kliniker i Indien för sina mobila
fosterdiagnosteam. Man säger: Betala 600 rupier nu och
spara 50 000 senare, dvs. man sparar in hemgiften genom
att abortera bort flickbarn. Eftersom preimplantatorisk
diagnostik ger besked om de önskade egenskaperna hos
barnet redan innan graviditeten påbörjas kommer
efterfrågan att bli mycket stor.
Likaså är det nödvändigt att värna om den genetiska
integriteten, dvs. att inte obehöriga som försäkringsbolag
eller arbetsgivare får tillgång till de ytterst personliga
kunskaper som genetiken ger.
Rättsläget är totalt okontrollerat i dagsläget. När docent
Jan Wahlström, genetiker i en forskargrupp i Göteborg,
ville ha besked om det var etiskt acceptabelt att också i
Sverige börja med preimplantatorisk diagnos, fick han inget
besked, varken positivt eller negativt, vare sig av
Socialstyrelsen eller Socialdepartementet enligt SvD
940112. Socialstyrelsen kunde bara informera sig och i
efterhand ta ställning. Därmed bereds marken för tanken
att acceptera genterapi på könsceller, dvs att manipulera
den mänskliga arvsmassan i syfte att barn skall födas med
önskade egenskaper.
Av principen om människolivets okränkbarhet som ett
oförytterligt värde, vilket riksdagen har fattat beslut om,
följer att en lagstiftning skyndsamt måste tas fram som
förbjuder genmanipulation av befruktade ägg och
utsortering av embryon med oönskade egenskaper som visst
kön eller anlag för viss sjukdom. Det är också nödvändigt
att lagstifta mot patent på mänskliga celler, gener och
vävnader. Forskning på och odling av befruktade ägg måste
förbjudas, annat än i syfte att inplantera dem hos den
biologiska modern, dock utan att ha genmanipulerat dem.
Etikutbildning för forskare
I januari 1993 visade TV 2 under namnet ''Genvägar'' en
serie program om genforskning som väckte stor
uppmärksamhet och stort engagemang. Inför de
skrämmande framtidsperspektiv som programmet målade
upp ställdes frågan vilken etisk kompetens som
genforskarna själva hade. En av forskarna gav svaret: ''Vi
har inte mer etisk utbildning än vilken medelsvensk som
helst.''
Det är absolut nödvändigt att medicinska forskare ges en
etisk utbildning och kompetens. Framstående forskare har
gjort fruktansvärda oetiska uttalanden som förskräcker.
Francis Crick, som upptäckte DNA-spiralen och fick
nobelpris för detta, skriver i boken Of molecules and men,
1966: ''Inget nyfött barn borde förklaras vara människa
innan det fått sina arvsanlag undersökta. Skulle barnet inte
bestå provet har det förverkat sin rätt att leva.'' Samma
tankar om att döda barn med genetiska sjukdomar har
andra nobelpristagare gett uttryck för som James Watson i
maj 1973 i tidskriften Prism och Macfarlane-Burnett i boken
The endurance of life.
Enligt SvD 940109 finns det även svenska forskare som
vill ha genmanipulation av könscellerna, bla den
internationellt kände svenske molekylärbiologen Lennart
Philipson, som under flera år ledde Europas största
genforskningsinstitut EMBL i Heidelberg i Tyskland.
Varje medicinsk forskarstuderande bör genomgå en 5-
poängs etikkurs utifrån den etiska grundsyn som riksdagen
beslutat om, som nämnts ovan, där bl.a. människolivets
okränkbarhet hävdas som ett oförytterligt värde, också
inom den medicinska forskningen. Sådana frivilliga 5-
poängskurser anordnas redan med någon regelbundenhet
vid Umeå universitet, men med få deltagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en lagstiftning om
fosterdiagnostik som tillvaratar fostrets intressen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fastslå det mänskliga livets
början vid befruktningsögonblicket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samlad lagstiftning som
reglerar den genetiska forskningen utifrån principen om
människolivets okränkbarhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en obligatorisk 5-poängskurs i
etik att ingå i forskarutbildningen för medicine
forskarstuderande.1