I rapporten från den s.k. prioriteringsutredningen tas
den stödjande -- palliativa -- vården i livets slutskede upp.
Man säger att målet bör vara att ge patienten livskvalitet
i form av en lugn och värdig död. Det kan ske genom aktiv
lindring av smärta och andra besvärande symptom samt
psykologiskt, socialt och andligt stöd åt patienter och de
närstående.
Ett värdigt avsked från livet bör enligt utredningens
mening vara en av de högst prioriterade rättigheterna inom
sjukvården, vilket vi också anser är en inställning som är
fast förankrad hos hela svenska folket.
Trots denna samstämmighet i en av våra viktigaste frågor
kommer många människor i ett gränsland mellan
kommunens och landstingets omsorgsområden just i livets
slutskede. Allt fler hamnar i en sådan situation genom
Ädel-reformen, främst i de områden där kommunerna
övertagit ansvaret för hemsjukvården.
Den s.k. hospicevården för patienter i livets slutskede
håller på att byggas ut på flera håll i landet.
Genom de oklarheter som uppstått mellan kommuner
och landsting blir det ofta påfrestande diskussioner om
vilken huvudman som skall betala hospicevården. Vi anser
att de som önskar dö under sådana former som hospice-
verksamheten kan erbjuda skall ha den rättigheten.
Vi föreslår att denna form för vård i livets slutskede bör
initialt ges statligt ekonomiskt stöd inom ramen för
statsbidragen till sjukvården. Vidare bör socialstyrelsen
utarbeta sådana riktlinjer för vården i livets slutskede att
oklarheter om vilken huvudman som har betalningsansvar
inte uppstår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om initialt statligt stöd och om
behovet av klara riktlinjer om vilken huvudman som har
betalningsansvar för vården i livets slutskede.
Stockholm den 25 januari 1994
Jan Fransson (s)
Anders Nilsson (s)
Åke Selberg (s)