I rapporten från den s.k. prioriteringsutredningen tas den stödjande -- palliativa -- vården i livets slutskede upp.
Man säger att målet bör vara att ge patienten livskvalitet i form av en lugn och värdig död. Det kan ske genom aktiv lindring av smärta och andra besvärande symptom samt psykologiskt, socialt och andligt stöd åt patienter och de närstående.
Ett värdigt avsked från livet bör enligt utredningens mening vara en av de högst prioriterade rättigheterna inom sjukvården, vilket vi också anser är en inställning som är fast förankrad hos hela svenska folket.
Trots denna samstämmighet i en av våra viktigaste frågor kommer många människor i ett gränsland mellan kommunens och landstingets omsorgsområden just i livets slutskede. Allt fler hamnar i en sådan situation genom Ädel-reformen, främst i de områden där kommunerna övertagit ansvaret för hemsjukvården.
Den s.k. hospicevården för patienter i livets slutskede håller på att byggas ut på flera håll i landet.
Genom de oklarheter som uppstått mellan kommuner och landsting blir det ofta påfrestande diskussioner om vilken huvudman som skall betala hospicevården. Vi anser att de som önskar dö under sådana former som hospice- verksamheten kan erbjuda skall ha den rättigheten.
Vi föreslår att denna form för vård i livets slutskede bör initialt ges statligt ekonomiskt stöd inom ramen för statsbidragen till sjukvården. Vidare bör socialstyrelsen utarbeta sådana riktlinjer för vården i livets slutskede att oklarheter om vilken huvudman som har betalningsansvar inte uppstår.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initialt statligt stöd och om behovet av klara riktlinjer om vilken huvudman som har betalningsansvar för vården i livets slutskede.
Stockholm den 25 januari 1994 Jan Fransson (s) Anders Nilsson (s) Åke Selberg (s)