Samhällets satsning på förebyggande vård är viktig. Att undvika sjukdom är humant sett ur den enskildes synpunkt och det sänker sjukvårdskostnaderna för samhället. Det förebyggande sjukvårdsarbetet är särskilt viktigt vid kroniska sjukdomar, som diabetes. Människor med kroniska sjukdomar måste anlita vård ofta. Kan varje form av försämring i sjukdomstillståndet eller vårdinsats förebyggas är det till stor fördel. Effekten av ett förebyggande arbete bör i dessa fall bli särskilt påtaglig.
Socialförsäkringsutskottet har också uttalat sitt positiva stöd för vår motion till föregående riksmöte angående värdet av en effektiv förebyggande fotvård och kostnaderna för denna. De i den motionen aktualiserade frågorna förutsättes HSU 2000 ta upp i sitt betänkande varför slutligt ställningstagande från riksdagens sida avvaktas. Vi återupprepar därför inte våra förslag i denna del.
I denna motion vill vi aktualisera de organisationsförändringar som pågår beträffande den förebyggande diabetesvården. I många delar av landet sker nu en organisationsförändring som innebär att allt fler specialistmottagningar för diabetiker inrättas, vilket i och för sig är positivt. Men de ges också det fulla ansvaret för den förebyggande vården från minsta tillsyn och rådgivning till mer avancerad provtagning.
Det innebär en centralisering av den förebyggande diabetesvården som för med sig att det fysiska avståndet mellan patient och mottagning ökar väsentligt. Det får också som följd att primärvårdens sjukvårdspersonal inklusive husläkarnas aktuella kunskaper och kontakt med patienter med diabetes försvagas, när ansvaret automatiskt lyfts från dem till de särskilda specialistmottagningarna.
Människor med diabetes har behov av en nära kontakt med samhällets vårdapparat för att göra kontroller och följa upp medicinering samt få råd beträffande kosthållning och livsföring. En nära regelbunden kontakt med den lokala sjukvården är en viktig del av tryggheten och livskvaliteten för de diabetessjuka. Det är därför oerhört värdefullt att behålla den breda kunskapen och kompetensen för vård av diabetes. Den förebyggande diabetesvården bör därför läggas så nära patienterna som möjligt i den lokala sjukvårdens enheter.
Detta är naturligtvis i första hand en uppgift för sjukvårdshuvudmännen att organisera. Men staten har det övergripande ansvaret i sjukvårdslagstiftningen om en lika rätt till god vård oavsett var i landet man bor. Regeringen som företrädare för statens intressen bör därför i de ordinarie förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen om sjukvårdens ersättningar och funktion verka för att en nära och effektiv förebyggande diabetesvård åstadkommes.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en decentraliserad effektiv förebyggande vård för diabetiker.
Stockholm den 25 januari 1994 Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)