Den socialdemokratiska regeringen påbörjade
avvecklingen av en rad miljöskadliga kemikalier. Bland
dessa finns kvicksilver. Kvicksilver är farligt både för miljön
och hälsan. Som ett led i detta arbete fick Socialstyrelsen i
uppgift att utreda förutsättningarna för avveckling av
amalgam inom tandvården. En sådan avvecklingsplan
presenterades sensommaren 1992.
Förslaget innebar att amalgam skulle avvecklas för
barntandvården den 1 juli 1993 och för vuxentandvården
1997. De flesta remissorgan ställer sig positiva till
avvecklingsplanen. Även tandläkarförbundet har nu
anslutit sig till Socialstyrelsens förslag. Trots detta har
regeringen inte förmått presentera något lagförslag till
avveckling av amalgam.
Miljöproblem
Tandvårdens amalgam innehåller minst 50 % kvicksilver.
Omkring 1,5 ton kvicksilver används årligen inom
tandvården. Amalgam blandas på
tandläkarmottagningarna och innebär därmed en
arbetsmiljörisk. Rester från fyllningar och annat spill skall
behandlas som miljöfarligt avfall och hanteras separat,
liksom utdragna tänder och rester i vattenlås m.m. Trots
stor noggrannhet hamnar mindre mängder i de vanliga
soporna, bl.a. sådant som fastnat på servetter.
De flesta tandläkarmottagningar är anslutna till
kommunens avloppsnät och förorenar därmed
avloppsvattnet och slammet. Eftersom kommunerna har
problem med höga tungmetallhalter i slam finns krav på
amalgamavskiljare på samtliga tandläkarmottagningar.
Kommunerna har påbörjat ett aktivt tillsynsarbete. Flera
amalgamavskiljare fungerar emellertid dåligt och många
tandläkare tömmer dem inte när de är fulla. I en rapport
från Varbergs kommun anges att 30 procent av
amalgamavskiljarna aldrig tömts sedan mitten av 1980-
talet. Om detta stämmer även för andra kommuner släpps
stora mängder kvicksilver ut i kommunernas ledningsnät.
Därtill kommer att kvicksilver utsöndras via avföringen.
Alla amalgambärare bidrar därmed till
kvicksilverkontaminering av reningsverkens slam.
Först på senare tid har man börjat diskutera
kvicksilverutsläppen från krematorierna. De beräkningar
som gjorts visar, att ungefär 300 kg kvicksilver årligen släpps
ut från landets krematorier och mängden beräknas öka.
Trots att kvicksilver betraktas som ett miljöfarligt ämne är
det först under senare år dessa utsläpp uppmärksammats.
Nu ställs krav på kvicksilverrening av krematoriernas
rökgaser till en kostnad av ca 50 000
kr/kg. Kvicksilvret försvinner emellertid inte utan
det finns kvar i rökgasresterna eller askan.
Den tilltagande försurningen ökar riskerna med
kvicksilverutsläpp. I sur miljö löses kvicksilver ut ur
bottensediment och mark. Många insjöfiskar har av denna
anledning alltför höga kvicksilverhalter och är olämpliga
som föda. Kvicksilverskador i mark har ännu inte
uppmärksammats. Men i starkt försurade jordar finns risk
att kvicksilver löses ut i markvattnet och därmed frigörs. Då
kan det tas upp i, eller rinna ut i, sjöar och vattendrag.
Enbart miljöskäl är tillräckligt för att motivera ett
politiskt beslut att avveckla amalgam från tandvården. Men
även allvarliga hälsoskäl talar för detta.
Amalgam, kvicksilver och hälsan
Amalgam är ingen kemisk förening utan en blandning av
olika metaller. Därmed är amalgam inte heller stabilt -- det
läcker alltid kvicksilver. Under senare år har flera
undersökningar gjorts som bevisar detta. Det finns bl.a.
elektronmikroskopbilder på mikroskopiska
kvicksilverdroppar på tändernas amalgamfyllda ytor.
Elektriska strömmar finns alltid i munhålan. Dessa ökar
om man äter salt mat eller om man har guldarbeten i
munnen. Det senare beror på att guld är en ädlare metall
än kvicksilver och därmed gör att kvicksilverjoner löses ut.
Många människor har blivit sjuka då de satt in en guldkrona
eller guldbrygga i munnen samtidigt som de haft kvar
amalgam. Även elektriska fält från bildskärmar kan öka
avgivandet av kvicksilver.
Kvicksilver påverkar kroppen på många olika sätt. I
hjärnan kan det blockera transmittorsubstanser som sköter
överföring av nervsignaler. Det kan vara en anledning till
att vissa kvicksilverpåverkade människor lider av kroniskt
trötthetssyndrom. Även musklerna påverkas av kvicksilver,
eftersom kvicksilverjonen inverkar på kalciumbalansen.
Muskelsmärtor och myalgi kan därför vara symptom på
kvicksilverförgiftning. Kvicksilver kan också ge allergiska
symptom.
Eftersom kvicksilver påverkar många av kroppens
mekanismer kan man inte säga att det finns något speciellt
sjukdomssymptom, som man direkt kan hänföra till
kvicksilverpåverkan. Snarare är det så att patienter med
många olika symptom har stor anledning att misstänka
påverkan av kvicksilver från tänderna. Det krävs både ökad
forskning om sjukdomsbilden och forskning om olika
möjligheter att mäta kvicksilver i kroppens olika organ.
Först då kan läkarnas prognoser bli säkra. Utbildningen
både av tandläkare och läkare på detta område måste
förbättras. Regeringen bör snarast se över forskning och
utbildning inom detta område och utvärdera resultatet av de
forskningsresurser som Medicinska forskningsrådet
förfogat över, för amalgamforskning.
Vård av amalgamsjuka
Människor med symptom på kvicksilverförgiftning eller
allergi har haft mycket svårt att få rätt vård. Anledningen
är främst okunskap. Det är nödvändigt att ta amalgamsjuka
människor på allvar både för deras egen skull och för
samhällets skull. Många av dessa patienter blir
långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade och kostar
samhället stora summor varje år.
Både de amalgamsjuka och samhället tjänar på att
möjligheterna till amalgamsanering förbättras. Idag är det
svårt att få sanering betald av försäkringskassan. Ofta blir
det ett långdraget prövningsförfarande i lokala
försäkringskassor. Detta trots att riksdagen tidigare uttalat,
att det skall bli lättare för patienterna att få dessa kostnader
ersatta av tandvårdsförsäkringen. Regeringen föreslår i
prop. 1993/94:93: ''Patienter som behöver extraordinära
tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling
under en begränsad tid skall omfattas av de regler som
gäller för den öppna hälso- och sjukvården.'' Bland de
patienter som tillhör denna grupp omnämns patienter ''som
på grund av avvikande reaktion mot dentala material måste
byta dessa material mot andra''. Vi utgår ifrån att denna nya
regel skall kunna bidra till att lösa detta problem.
Regeringen bör uppmärksamt följa hur frågan utvecklas.
Dock är det viktigt att borttagandet av amalgam sker
med mycket stor försiktighet på redan sjuka patienter. Till
och med människor som är friska men ändå valt att ta bort
sitt amalgam, har blivit sjuka när tandläkare utfört
saneringen alltför snabbt. Därför måste kunskaperna om
hur en amalgamsanering skall utföras bli ett återkommande
inslag i all tandläkarutbildning och också finnas med i
tandläkarnas fortbildningar.
Ställ krav på tandvårdsmaterial
Många mycket känsliga människor har fått byta
tandlagningsmaterial både tre och fyra gånger för att deras
kroppar inte heller klarat det nya materialet. Därför är det
nödvändigt att införa en bra produktkontroll av
tandvårdsmaterial. Framför allt måste samhället kräva att
innehållet i tandvårdsmaterial deklareras på liknande sätt
som gäller för läkemedel. Bra deklarationer på
tandvårdsmaterial bör gå hand i hand med en bra utbildning
för tandläkare på det immunologiska området.
Produktregister och biverkningsregister bör byggas upp
enligt de riktlinjer riksdagen beslutat om. Riksdagen bör
hos regeringen begära en redovisning av hur detta arbete
fortskrider. Men viktigast av allt är att fullfölja
socialstyrelsens avvecklingsplan för amalgam -- både för
miljöns och hälsans skull. Därför uppmanar vi riksdagen att
hos regeringen begära en snabb handläggning av dessa
frågor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsens
plan för avveckling av amalgam verkställs snarast,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvicksilver och miljön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvicksilver och hälsan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning för extraordinära
tandvårdsinsatser,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning och utbildning på detta
område,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Medicinska forskningsrådet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortbildning av tandläkare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäkringskassan och
amalgamsanering,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på innehållsdeklaration av
tandvårdsmaterial,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biverkningsregister.
Stockholm den 25 januari 1994
Birgitta Dahl (s)
Gunnar Thollander (s)
Björn Kaaling (s)