Den socialdemokratiska regeringen påbörjade avvecklingen av en rad miljöskadliga kemikalier. Bland dessa finns kvicksilver. Kvicksilver är farligt både för miljön och hälsan. Som ett led i detta arbete fick Socialstyrelsen i uppgift att utreda förutsättningarna för avveckling av amalgam inom tandvården. En sådan avvecklingsplan presenterades sensommaren 1992.
Förslaget innebar att amalgam skulle avvecklas för barntandvården den 1 juli 1993 och för vuxentandvården 1997. De flesta remissorgan ställer sig positiva till avvecklingsplanen. Även tandläkarförbundet har nu anslutit sig till Socialstyrelsens förslag. Trots detta har regeringen inte förmått presentera något lagförslag till avveckling av amalgam.
Miljöproblem
Tandvårdens amalgam innehåller minst 50 % kvicksilver. Omkring 1,5 ton kvicksilver används årligen inom tandvården. Amalgam blandas på tandläkarmottagningarna och innebär därmed en arbetsmiljörisk. Rester från fyllningar och annat spill skall behandlas som miljöfarligt avfall och hanteras separat, liksom utdragna tänder och rester i vattenlås m.m. Trots stor noggrannhet hamnar mindre mängder i de vanliga soporna, bl.a. sådant som fastnat på servetter.
De flesta tandläkarmottagningar är anslutna till kommunens avloppsnät och förorenar därmed avloppsvattnet och slammet. Eftersom kommunerna har problem med höga tungmetallhalter i slam finns krav på amalgamavskiljare på samtliga tandläkarmottagningar. Kommunerna har påbörjat ett aktivt tillsynsarbete. Flera amalgamavskiljare fungerar emellertid dåligt och många tandläkare tömmer dem inte när de är fulla. I en rapport från Varbergs kommun anges att 30 procent av amalgamavskiljarna aldrig tömts sedan mitten av 1980- talet. Om detta stämmer även för andra kommuner släpps stora mängder kvicksilver ut i kommunernas ledningsnät. Därtill kommer att kvicksilver utsöndras via avföringen. Alla amalgambärare bidrar därmed till kvicksilverkontaminering av reningsverkens slam.
Först på senare tid har man börjat diskutera kvicksilverutsläppen från krematorierna. De beräkningar som gjorts visar, att ungefär 300 kg kvicksilver årligen släpps ut från landets krematorier och mängden beräknas öka. Trots att kvicksilver betraktas som ett miljöfarligt ämne är det först under senare år dessa utsläpp uppmärksammats. Nu ställs krav på kvicksilverrening av krematoriernas rökgaser till en kostnad av ca 50 000 kr/kg. Kvicksilvret försvinner emellertid inte utan det finns kvar i rökgasresterna eller askan.
Den tilltagande försurningen ökar riskerna med kvicksilverutsläpp. I sur miljö löses kvicksilver ut ur bottensediment och mark. Många insjöfiskar har av denna anledning alltför höga kvicksilverhalter och är olämpliga som föda. Kvicksilverskador i mark har ännu inte uppmärksammats. Men i starkt försurade jordar finns risk att kvicksilver löses ut i markvattnet och därmed frigörs. Då kan det tas upp i, eller rinna ut i, sjöar och vattendrag.
Enbart miljöskäl är tillräckligt för att motivera ett politiskt beslut att avveckla amalgam från tandvården. Men även allvarliga hälsoskäl talar för detta.
Amalgam, kvicksilver och hälsan
Amalgam är ingen kemisk förening utan en blandning av olika metaller. Därmed är amalgam inte heller stabilt -- det läcker alltid kvicksilver. Under senare år har flera undersökningar gjorts som bevisar detta. Det finns bl.a. elektronmikroskopbilder på mikroskopiska kvicksilverdroppar på tändernas amalgamfyllda ytor.
Elektriska strömmar finns alltid i munhålan. Dessa ökar om man äter salt mat eller om man har guldarbeten i munnen. Det senare beror på att guld är en ädlare metall än kvicksilver och därmed gör att kvicksilverjoner löses ut. Många människor har blivit sjuka då de satt in en guldkrona eller guldbrygga i munnen samtidigt som de haft kvar amalgam. Även elektriska fält från bildskärmar kan öka avgivandet av kvicksilver.
Kvicksilver påverkar kroppen på många olika sätt. I hjärnan kan det blockera transmittorsubstanser som sköter överföring av nervsignaler. Det kan vara en anledning till att vissa kvicksilverpåverkade människor lider av kroniskt trötthetssyndrom. Även musklerna påverkas av kvicksilver, eftersom kvicksilverjonen inverkar på kalciumbalansen. Muskelsmärtor och myalgi kan därför vara symptom på kvicksilverförgiftning. Kvicksilver kan också ge allergiska symptom.
Eftersom kvicksilver påverkar många av kroppens mekanismer kan man inte säga att det finns något speciellt sjukdomssymptom, som man direkt kan hänföra till kvicksilverpåverkan. Snarare är det så att patienter med många olika symptom har stor anledning att misstänka påverkan av kvicksilver från tänderna. Det krävs både ökad forskning om sjukdomsbilden och forskning om olika möjligheter att mäta kvicksilver i kroppens olika organ. Först då kan läkarnas prognoser bli säkra. Utbildningen både av tandläkare och läkare på detta område måste förbättras. Regeringen bör snarast se över forskning och utbildning inom detta område och utvärdera resultatet av de forskningsresurser som Medicinska forskningsrådet förfogat över, för amalgamforskning.
Vård av amalgamsjuka
Människor med symptom på kvicksilverförgiftning eller allergi har haft mycket svårt att få rätt vård. Anledningen är främst okunskap. Det är nödvändigt att ta amalgamsjuka människor på allvar både för deras egen skull och för samhällets skull. Många av dessa patienter blir långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade och kostar samhället stora summor varje år.
Både de amalgamsjuka och samhället tjänar på att möjligheterna till amalgamsanering förbättras. Idag är det svårt att få sanering betald av försäkringskassan. Ofta blir det ett långdraget prövningsförfarande i lokala försäkringskassor. Detta trots att riksdagen tidigare uttalat, att det skall bli lättare för patienterna att få dessa kostnader ersatta av tandvårdsförsäkringen. Regeringen föreslår i prop. 1993/94:93: ''Patienter som behöver extraordinära tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid skall omfattas av de regler som gäller för den öppna hälso- och sjukvården.'' Bland de patienter som tillhör denna grupp omnämns patienter ''som på grund av avvikande reaktion mot dentala material måste byta dessa material mot andra''. Vi utgår ifrån att denna nya regel skall kunna bidra till att lösa detta problem. Regeringen bör uppmärksamt följa hur frågan utvecklas.
Dock är det viktigt att borttagandet av amalgam sker med mycket stor försiktighet på redan sjuka patienter. Till och med människor som är friska men ändå valt att ta bort sitt amalgam, har blivit sjuka när tandläkare utfört saneringen alltför snabbt. Därför måste kunskaperna om hur en amalgamsanering skall utföras bli ett återkommande inslag i all tandläkarutbildning och också finnas med i tandläkarnas fortbildningar.
Ställ krav på tandvårdsmaterial
Många mycket känsliga människor har fått byta tandlagningsmaterial både tre och fyra gånger för att deras kroppar inte heller klarat det nya materialet. Därför är det nödvändigt att införa en bra produktkontroll av tandvårdsmaterial. Framför allt måste samhället kräva att innehållet i tandvårdsmaterial deklareras på liknande sätt som gäller för läkemedel. Bra deklarationer på tandvårdsmaterial bör gå hand i hand med en bra utbildning för tandläkare på det immunologiska området.
Produktregister och biverkningsregister bör byggas upp enligt de riktlinjer riksdagen beslutat om. Riksdagen bör hos regeringen begära en redovisning av hur detta arbete fortskrider. Men viktigast av allt är att fullfölja socialstyrelsens avvecklingsplan för amalgam -- både för miljöns och hälsans skull. Därför uppmanar vi riksdagen att hos regeringen begära en snabb handläggning av dessa frågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsens plan för avveckling av amalgam verkställs snarast,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvicksilver och miljön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvicksilver och hälsan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för extraordinära tandvårdsinsatser,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utbildning på detta område,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Medicinska forskningsrådet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildning av tandläkare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassan och amalgamsanering,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på innehållsdeklaration av tandvårdsmaterial,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biverkningsregister.
Stockholm den 25 januari 1994 Birgitta Dahl (s) Gunnar Thollander (s) Björn Kaaling (s)
1 Yrkandena 4 och 8 hänvisade till SfU