I proposition 1993/94:148 föreslås att vårdnadsbidrag
skall lämnas med 2 000 kr per månad och barn i åldrarna
ett till tre år som inte har plats i den offentligt finansierade
barnomsorgen.
Regeringen föreslår att riksdagen skall anslå 3,7
miljarder kronor till vårdnadsbidraget. Dessutom föreslår
regeringen att ytterligare 73,8 miljoner kronor skall anslås
för att täcka de ökade administrativa kostnader som följer
med vårdnadsbidragets införande.
Vi socialdemokrater säger nej till propositionen om
vårdnadsbidrag.
Sverige befinner sig i en besvärlig ekonomisk situation.
Arbetslösheten är hög. Den borgerliga ekonomiska
politiken hotar välfärden och drabbar de utsatta.
I detta svåra ekonomiska läge lägger regeringen fram en
propostion som sammantaget kostar mer än 3,7 miljarder
kronor och som mest gynnar familjer med högavlönade män
och hemmafruar. Orättvisorna ökar och jämställdheten
hotas.
Regeringens klara signal till familjerna är ''pappa skall
förvärvsarbeta -- mamma skall arbeta hemma''.
Vårdnadsbidragsförslaget är konstruerat så att det
maximala beloppet 2 000 kronor i månaden endast utgår till
föräldrar som inte använder barnomsorg med offentligt
stöd. För övriga familjer reduceras bidraget i förhållande till
hur många timmar per vecka som barnet är på daghemmet
eller hos kommunal dagmamma. En vistelsetid på upp till
15 timmar per vecka ger 1 350 kronor per månad i
skattepliktigt bidrag, 16--30 timmar ger 700 kronor per
månad, medan mer än 30 timmar inte ger något
vårdnadsbidrag alls. Samtidigt tas de 90 garantidagarna i
föräldraförsäkringen bort och rätten till tjänstledighet
förlängs till 3 år.
Vårdnadsbidraget är ett allvarligt hot mot
jämställdheten och en klar kvinnofälla. Marginaleffekterna
är extrema. För LO:s 450 000 kvinnor som arbetar deltid
blir det knappt lönsamt att arbeta. Detta gäller också
heltidsarbetande kvinnor i låglöneyrken. Det blir också
svårare för kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden och
lättare att falla ut. Redan idag får unga kvinnor frågan när
de söker arbete om de tänker skaffa barn. När de nu kan
vara borta från arbetet i tre år blir detta ett stort hinder.
Förslaget kan inte tolkas på annat sätt än att
småbarnsmammor inte behövs i arbetslivet.
Talet om att vårdnadsbidraget skall underlätta för
föräldrar att minska sin arbetstid när barnen är små gäller
inte i verkligheten. Den form av deltidsarbete som är
vanligast förekommande på arbetsmarknaden är 30 timmar
per vecka. Det betyder att barnomsorg behövs för mer än
30 timmar och då utgår inget vårdnadsbidrag alls.
Ensamstående föräldrar kommer inte att få någon nytta
av vårdnadsbidraget. Som ensamförsörjare måste de arbeta
minst 30 timmar per vecka vilket betyder noll kronor i
vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget blir ett bidrag till dem som redan har
råd att stanna hemma, familjer med högavlönade män och
hemmafruar. Vårdnadsbidraget blir i kronor räknat allra
mest värt för den familj där bägge föräldrarna
förvärvsarbetar, har goda inkomster, och t ex har en anställd
barnflicka. Den familjen får hela bidraget på 2 000 kronor
och får dessutom göra avdrag vid taxeringen för kostnader
för barnflickan. Det betyder att de får 2 000 kronor i
månaden efter skatt i vårdnadsbidrag. Man kan med fog
fråga sig om det är dessa familjer som nu främst behöver
samhällets stöd?
Det finns i vårdnadsbidragsförslaget på så sätt en tydlig
koppling till förslagen om pigor. Det innebär att tjänster
som utförs i hemmet ska bli avdragsgilla mot inkomsten.
Detta gynnar de högavlönade som kan anställa folk att
utföra hushållsarbete. Vilka som skall ha dessa
låglönearbeten talas det tyst om. Regeringen framhärdar
dock och hävdar att vårdnadsbidraget ökar valfriheten och
främjar jämställdheten. Den talar då med kluven tunga.
Samtidigt som regeringen med hjälp av vårdnadsbidraget
gör det olönsamt för lågavlönade kvinnor att arbeta, är
bidraget så litet att knappast någon pappa kommer att
stanna hemma med barnen. Därmed försämras barnens
möjligheter till nära kontakt med pappan.
För de kvinnor som väljer att stanna hemma, är
vårdnadsbidraget ett bakslag för jämställdheten. Kvinnorna
blir återigen beroende av männens inkomster. Kvinnorna
tappar fotfästet på arbetsmarknaden och däri ligger också
det största hotet mot jämställdheten.
Löne- och arbetsvillkoren kommer att bli försämrade för
dessa kvinnor. Tre års tjänstledighet är lång tid och risken
är stor att många kommer att utestängas från
arbetsmarknaden. Vi lever i en tid där arbetsmarknaden är
hårt ansträngd och jobben få.
Regeringen har i propositionen inte analyserat vilka
effekter vårdnadsbidragets införande kan få. Hur många
småbarnsmammor med vanliga kvinnolöner kommer att
stanna hemma? Hur många familjer kommer att välja bort
barnomsorg med offentligt stöd? Vad händer med
arbetsutbudet på längre sikt? osv.
Staten skapar genom införande av vårdnadsbidrag ett
bidragssystem som gör det ekonomiskt lönsamt att välja
privata barnomsorgsalternativ framför kommunala.
Samtidigt som systemet ekonomiskt gör det lönsamt att
välja bort professionell barnomsorg.
Vårdnadsbidraget blir en extrainkomst i
vardagsbudgeten och risken finns att föräldrar löser
barnomsorgen på billigast möjliga sätt. Kanske via en ''svart
dagmamma'', dag för dag-lösning eller genom att slopa
barnomsorgen helt.
Om båda föräldrarna förvärvsarbetar kan allt fler
komma att lösa barnomsorgen med att ''saxa''.
Konstruktionen av vårdnadsbidraget innebär att
föräldrarna kan använda pengarna till vad som helst -- utom
till barnomsorg med offentligt stöd, då fryser pengarna
inne.
Införande av vårdnadsbidrag kostar 3,7 miljarder kronor
och det medför ökade administrativa kostnader för
Riksförsäkringsverket, Postverket, Allmänna
försäkringskassor, Posten AB och Riksskatteverket på
sammanlagt 83,8 miljoner kronor. Dessutom måste
ändringar göras i 9 lagar:
Förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring
Förslag till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet för
vård av barn, m. m.
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
Förslag till lag om ändring i lagen om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
Förslag till lag om ändring i lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter
Förslag till lag om ändring i lagen om bostadsbidrag
Förslag till lag om ändring i lagen om allmänna
barnbidrag
Förslag till lag om ändring i lagen om hustrutillägg och
kommunalt bostadsbidrag till folkpension
Regeringen har inte angivit var pengarna till denna dyra
reform skall tas. I budgetpropositionens bilaga 6 anges
''Regeringen har för avsikt att under våren 1994 förelägga
riksdagen propositioner med förslag om införande av ett
vårdnadsbidrag... De budgetmässiga konsekvenserna av
dessa förslag kommer att behandlas i nämnda
propositioner.'' I propositionen om vårdnadsbidrag står
''Förslaget har finansierats genom budgetförstärkningar i
den nyligen framlagda budgetpropositionen.'' I
finansplanen kan man läsa att vissa besparingar gjorts för
''kommande utgiftsbehov.''
Samtidigt som regeringens budgetunderskott är ca 200
miljarder kronor talas det om allmänna besparingar som bl
a skall finansiera ett vårdnadsbidrag. Kan det uttryckas
tydligare? Det finns inga pengar till vårdnadsbidrag.
Vi socialdemokrater säger bestämt nej till
vårdnadsbidraget. Vi kommer att riva upp beslutet om vi får
regeringsmakten efter valet.
Vi kommer istället att driva en familjepolitik som ger
alla barn en så god start som möjligt i livet, som främjar
jämställdheten och stärker kvinnornas ställning i
arbetslivet.
Vi socialdemokrater vill att barnens levnadsvillkor sätts
i främsta rummet, och vi vill värna om alla barns rätt till en
trygg miljö oberoende av föräldrarnas ekonomiska
situation.
Den medvetna socialdemokratiska familjepolitiken har
lett till att vi idag lever i ett av världens mest jämställda
länder. Kvinnorna i Sverige kan kombinera förvärvsarbete
och föräldraskap. Nästan alla småbarnsmammor i Sverige
arbetar utanför hemmet. Samtidigt har vi höga födelsetal.
Föräldraförsäkring, god barnomsorg och barnbidrag till
alla barn har varit och är hörnstenar i den
socialdemokratiska familjepolitiken.
På område efter område angriper den borgerliga
regeringen nu den svenska välfärdsmodellen. Den
borgerliga regeringen kallar detta för
''valfrihetsrevolution''. I verkligheten betyder det att
valfriheten minskar och klasssamhället kommer tillbaka. I
det borgerliga ''valfria'' samhället är det helt rätt att
välbeställda föräldrar köper finare och bättre barnomsorg
till sina barn. Privata lösningar, vårdnadsbidrag och
''pigavdrag'' är talande exempel på den borgerliga valfria
familjepolitiken.
Vill man förbättra barnfamiljernas ekonomi och
samtidigt öka valfriheten och jämställdheten så krävs en
helt annan politik än den regeringen för.
Det krävs en politik som ser till att god barnomsorg blir
tillgänglig för alla barn. Det krävs en politik för full
sysselsättning så att alla föräldrar som vill arbeta kan göra
det. Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse
för familjernas ekonomi och för jämställdheten.
Vi avvisar bestämt förslaget om vårdnadsbidrag. Vi
socialdemokrater står fortfarande för den bästa
familjepolitiken, med föräldraförsäkring, barnbidrag lika
för alla barn, bra barnomsorg och skola för alla barn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148
Vårdnadsbidrag.
Stockholm den 17 mars 1994
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)