I proposition 1993/94:148 föreslås att vårdnadsbidrag skall lämnas med 2 000 kr per månad och barn i åldrarna ett till tre år som inte har plats i den offentligt finansierade barnomsorgen.
Regeringen föreslår att riksdagen skall anslå 3,7 miljarder kronor till vårdnadsbidraget. Dessutom föreslår regeringen att ytterligare 73,8 miljoner kronor skall anslås för att täcka de ökade administrativa kostnader som följer med vårdnadsbidragets införande.
Vi socialdemokrater säger nej till propositionen om vårdnadsbidrag.
Sverige befinner sig i en besvärlig ekonomisk situation. Arbetslösheten är hög. Den borgerliga ekonomiska politiken hotar välfärden och drabbar de utsatta.
I detta svåra ekonomiska läge lägger regeringen fram en propostion som sammantaget kostar mer än 3,7 miljarder kronor och som mest gynnar familjer med högavlönade män och hemmafruar. Orättvisorna ökar och jämställdheten hotas.
Regeringens klara signal till familjerna är ''pappa skall förvärvsarbeta -- mamma skall arbeta hemma''.
Vårdnadsbidragsförslaget är konstruerat så att det maximala beloppet 2 000 kronor i månaden endast utgår till föräldrar som inte använder barnomsorg med offentligt stöd. För övriga familjer reduceras bidraget i förhållande till hur många timmar per vecka som barnet är på daghemmet eller hos kommunal dagmamma. En vistelsetid på upp till 15 timmar per vecka ger 1 350 kronor per månad i skattepliktigt bidrag, 16--30 timmar ger 700 kronor per månad, medan mer än 30 timmar inte ger något vårdnadsbidrag alls. Samtidigt tas de 90 garantidagarna i föräldraförsäkringen bort och rätten till tjänstledighet förlängs till 3 år.
Vårdnadsbidraget är ett allvarligt hot mot jämställdheten och en klar kvinnofälla. Marginaleffekterna är extrema. För LO:s 450 000 kvinnor som arbetar deltid blir det knappt lönsamt att arbeta. Detta gäller också heltidsarbetande kvinnor i låglöneyrken. Det blir också svårare för kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden och lättare att falla ut. Redan idag får unga kvinnor frågan när de söker arbete om de tänker skaffa barn. När de nu kan vara borta från arbetet i tre år blir detta ett stort hinder.
Konsekvensberäkning n
Hemma 1/2-tid 3/4-tid
Lön 6 000 9 000 Vårdnadsbidrag 2 000 700 -- Skatt -- 400 -- 1 690 -- 2 460 Bostadsbidrag 1 720 520 -- Arbetsresor -- -- 360 -- 360 Barnomsorg -- -- 1 850 -- 2 100
3 320 3 320 4 070 0 750
Marginaleffekt 100 % 92 %
Förslaget kan inte tolkas på annat sätt än att småbarnsmammor inte behövs i arbetslivet.
Talet om att vårdnadsbidraget skall underlätta för föräldrar att minska sin arbetstid när barnen är små gäller inte i verkligheten. Den form av deltidsarbete som är vanligast förekommande på arbetsmarknaden är 30 timmar per vecka. Det betyder att barnomsorg behövs för mer än 30 timmar och då utgår inget vårdnadsbidrag alls.
Ensamstående föräldrar kommer inte att få någon nytta av vårdnadsbidraget. Som ensamförsörjare måste de arbeta minst 30 timmar per vecka vilket betyder noll kronor i vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget blir ett bidrag till dem som redan har råd att stanna hemma, familjer med högavlönade män och hemmafruar. Vårdnadsbidraget blir i kronor räknat allra mest värt för den familj där bägge föräldrarna förvärvsarbetar, har goda inkomster, och t ex har en anställd barnflicka. Den familjen får hela bidraget på 2 000 kronor och får dessutom göra avdrag vid taxeringen för kostnader för barnflickan. Det betyder att de får 2 000 kronor i månaden efter skatt i vårdnadsbidrag. Man kan med fog fråga sig om det är dessa familjer som nu främst behöver samhällets stöd?
Det finns i vårdnadsbidragsförslaget på så sätt en tydlig koppling till förslagen om pigor. Det innebär att tjänster som utförs i hemmet ska bli avdragsgilla mot inkomsten. Detta gynnar de högavlönade som kan anställa folk att utföra hushållsarbete. Vilka som skall ha dessa låglönearbeten talas det tyst om. Regeringen framhärdar dock och hävdar att vårdnadsbidraget ökar valfriheten och främjar jämställdheten. Den talar då med kluven tunga. Samtidigt som regeringen med hjälp av vårdnadsbidraget gör det olönsamt för lågavlönade kvinnor att arbeta, är bidraget så litet att knappast någon pappa kommer att stanna hemma med barnen. Därmed försämras barnens möjligheter till nära kontakt med pappan.
För de kvinnor som väljer att stanna hemma, är vårdnadsbidraget ett bakslag för jämställdheten. Kvinnorna blir återigen beroende av männens inkomster. Kvinnorna tappar fotfästet på arbetsmarknaden och däri ligger också det största hotet mot jämställdheten.
Löne- och arbetsvillkoren kommer att bli försämrade för dessa kvinnor. Tre års tjänstledighet är lång tid och risken är stor att många kommer att utestängas från arbetsmarknaden. Vi lever i en tid där arbetsmarknaden är hårt ansträngd och jobben få.
Regeringen har i propositionen inte analyserat vilka effekter vårdnadsbidragets införande kan få. Hur många småbarnsmammor med vanliga kvinnolöner kommer att stanna hemma? Hur många familjer kommer att välja bort barnomsorg med offentligt stöd? Vad händer med arbetsutbudet på längre sikt? osv.
Staten skapar genom införande av vårdnadsbidrag ett bidragssystem som gör det ekonomiskt lönsamt att välja privata barnomsorgsalternativ framför kommunala. Samtidigt som systemet ekonomiskt gör det lönsamt att välja bort professionell barnomsorg.
Vårdnadsbidraget blir en extrainkomst i vardagsbudgeten och risken finns att föräldrar löser barnomsorgen på billigast möjliga sätt. Kanske via en ''svart dagmamma'', dag för dag-lösning eller genom att slopa barnomsorgen helt.
Om båda föräldrarna förvärvsarbetar kan allt fler komma att lösa barnomsorgen med att ''saxa''. Konstruktionen av vårdnadsbidraget innebär att föräldrarna kan använda pengarna till vad som helst -- utom till barnomsorg med offentligt stöd, då fryser pengarna inne.
Införande av vårdnadsbidrag kostar 3,7 miljarder kronor och det medför ökade administrativa kostnader för Riksförsäkringsverket, Postverket, Allmänna försäkringskassor, Posten AB och Riksskatteverket på sammanlagt 83,8 miljoner kronor. Dessutom måste ändringar göras i 9 lagar:
Förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring
Förslag till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
Förslag till lag om ändring i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
Förslag till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
Förslag till lag om ändring i lagen om bostadsbidrag
Förslag till lag om ändring i lagen om allmänna barnbidrag
Förslag till lag om ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadsbidrag till folkpension
Regeringen har inte angivit var pengarna till denna dyra reform skall tas. I budgetpropositionens bilaga 6 anges ''Regeringen har för avsikt att under våren 1994 förelägga riksdagen propositioner med förslag om införande av ett vårdnadsbidrag... De budgetmässiga konsekvenserna av dessa förslag kommer att behandlas i nämnda propositioner.'' I propositionen om vårdnadsbidrag står ''Förslaget har finansierats genom budgetförstärkningar i den nyligen framlagda budgetpropositionen.'' I finansplanen kan man läsa att vissa besparingar gjorts för ''kommande utgiftsbehov.''
Samtidigt som regeringens budgetunderskott är ca 200 miljarder kronor talas det om allmänna besparingar som bl a skall finansiera ett vårdnadsbidrag. Kan det uttryckas tydligare? Det finns inga pengar till vårdnadsbidrag.
Vi socialdemokrater säger bestämt nej till vårdnadsbidraget. Vi kommer att riva upp beslutet om vi får regeringsmakten efter valet.
Vi kommer istället att driva en familjepolitik som ger alla barn en så god start som möjligt i livet, som främjar jämställdheten och stärker kvinnornas ställning i arbetslivet.
Vi socialdemokrater vill att barnens levnadsvillkor sätts i främsta rummet, och vi vill värna om alla barns rätt till en trygg miljö oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation.
Den medvetna socialdemokratiska familjepolitiken har lett till att vi idag lever i ett av världens mest jämställda länder. Kvinnorna i Sverige kan kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Nästan alla småbarnsmammor i Sverige arbetar utanför hemmet. Samtidigt har vi höga födelsetal.
Föräldraförsäkring, god barnomsorg och barnbidrag till alla barn har varit och är hörnstenar i den socialdemokratiska familjepolitiken.
På område efter område angriper den borgerliga regeringen nu den svenska välfärdsmodellen. Den borgerliga regeringen kallar detta för ''valfrihetsrevolution''. I verkligheten betyder det att valfriheten minskar och klasssamhället kommer tillbaka. I det borgerliga ''valfria'' samhället är det helt rätt att välbeställda föräldrar köper finare och bättre barnomsorg till sina barn. Privata lösningar, vårdnadsbidrag och ''pigavdrag'' är talande exempel på den borgerliga valfria familjepolitiken.
Vill man förbättra barnfamiljernas ekonomi och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten så krävs en helt annan politik än den regeringen för.
Det krävs en politik som ser till att god barnomsorg blir tillgänglig för alla barn. Det krävs en politik för full sysselsättning så att alla föräldrar som vill arbeta kan göra det. Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för familjernas ekonomi och för jämställdheten.
Vi avvisar bestämt förslaget om vårdnadsbidrag. Vi socialdemokrater står fortfarande för den bästa familjepolitiken, med föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bra barnomsorg och skola för alla barn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag.
Stockholm den 17 mars 1994 Ingvar Carlsson (s) Jan Bergqvist (s) Birgitta Dahl (s) Ewa Hedkvist Petersen (s) Inger Hestvik (s) Anita Johansson (s) Birgitta Johansson (s) Kurt Ove Johansson (s) Allan Larsson (s) Berit Löfstedt (s) Börje Nilsson (s) Kjell Nilsson (s) Lennart Nilsson (s) Berit Oscarsson (s) Göran Persson (s) Pierre Schori (s) Britta Sundin (s) Ingela Thalén (s)