En fabrikant av läkemedel inom den vanliga läkemedelsindustrin kan patentsöka den process som medlet tillverkas under. Härmed garanteras fabrikanten att hans produkt inte kan kopieras av andra.
För dem som sysslar med naturläkemedel är intresset att kunna skydda en framtagen produkt naturligt nog motsvarande. Då ett naturläkemedel inte framtas i en process utan är en produkt av olika andelar örter finns ingen process som kan patentgaranteras. Dessutom skall alla aktiva och inaktiva beståndsdelar som ingår i ett naturläkemedel anges på förpackningen. Aktiva beståndsdelar skall dessutom anges till sin mängd. Uppgifter i dokumentationen hos Läkemedelsverket om hur beståndsdelarna använts vid tillverkningen lämnas däremot inte ut utan samtycke från tillverkaren.
Tillverkare av naturläkemedel anser inte denna begränsning av uppgift som tillräckligt skydd för produkten. Man åstundar ett skydd för sina produkter, som är jämförbart med det skydd vanliga läkemedel åtnjuter.
En möjlighet till neutralitet avseende sekretesskydd borde vara att göra recepten för naturläkemedel hemliga i så motto att innehållsförteckningen görs offentlig, medan det procentuella innehållet för varje enskild ört endast redovisas till Läkemedelsverket i samband med godkännande av produkten.
Det skydd som eftersträvas, även för naturläkemedel, i läkemedelslagen kan inte erhållas om beståndsdelar till exakt mängd måste anges på förpackning.
Regeringen bör för den skull på nytt göra, eller uppdra åt Läkemedelsverket att göra, förnyade överväganden, så att naturläkemedel ges rimligt sekretesskydd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över sekretessbestämmelserna för naturläkemedel.
Stockholm den 25 januari 1994 Arne Andersson (m)