Inom Landstinget Skaraborg har sedan antagandet av en
Hälsoplan 1968 bedrivits ett mycket väldokumenterat
folkhälsoarbete. Där finns en basorganisation i den
utbyggda vårdcentralorganisationen för lokalt hälsoarbete
samt ett väl utvecklat forsknings- och projektarbete.
Landstingets samhällsmedicinska enhet svarar både för
länsövergripande folkhälsoarbete och för övergripande
folkhälsokartläggning. Arbetet har lett till både nationellt
och internationellt erkännande.
Detta förhållande torde också vara bakgrunden till att
Folkhälsoinstitutet genom avtal inrättat ett
samverkanscenter med landstingets stiftelse för forskning
och utveckling -- Skaraborgsinstitutet -- och genomför de
nationella programmen -- tobak, olycksfall, skador, alkohol
och narkotika. Det nationella biblioteket för
tobaksprogrammet är också knutet till verksamheten i
Skaraborg. Dessutom har också en del -- utveckling och
utbildning -- inom allergiprogrammet genomförts inom
öppenvården som ett samarbete med Landstinget
Skaraborg och vid utvecklingsvårdcentralen i Habo.
Enligt vår uppfattning borde prövas om det på flera
områden kan knytas samarbetsavtal mellan
Folkhälsoinstitutet och Landstinget Skaraborg. Framför allt
inom området Hälsa/Miljö där det finns en antagen
Miljöplan som omfattar både landstinget som arbetsgivare
och länets miljö i sin helhet. Enligt vår uppfattning tar man
därmed inte bara tillvara en bra kompetens utan
programmen kan förmodligen utformas billigare för
samhället.
Folkhälsoinstitutet har nu varit i gång under en period.
Utvärdering av samarbetsavtalen både organisatoriskt och
ekonomiskt kommer att ske enligt tidigare beslut. Vad vi
kan bedöma har samarbetet hittills varit till båda parters
fördel och för folkhälsoarbetet. Det finns anledning att gå
vidare på den inslagna vägen och föra ut fler verksamheter
vilket bör utredas.
Denna modell med samarbetsavtal kan också tillämpas
inom andra samhällssektorer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare decentralisering av
folkhälsoarbetet.
Stockholm den 25 januari 1994
Bengt Kindbom (c)
Birgitta Carlsson (c)