Förslaget om vårdnadsbidrag talar om ''barn och föräldrar'' som om det var homogena grupper. Adoptivbarnen och adoptivföräldrarna nämns inte alls. Ändå är deras situation annorlunda, och konsekvenserna av vårdnadsbidraget kan bli negativa för dem.
Förslaget, som innebär möjlighet att uppbära vårdnadsbidrag för barn under tre års ålder, missgynnar i sin nuvarande utformning adoptivfamiljerna. Om barnet är tre år eller äldre vid ankomsten till sin adoptivfamilj skulle adoptivföräldrarna inte erhålla vårdnadsbidrag. När barnet är yngre än tre år vid ankomsten kan vårdnadsbidrag utgå till dess barnet fyllt tre år. Vid beräkning av de flesta andra förmåner som gäller barnfamiljer likställs tiden för ett adoptivbarns ankomst till familjen med tiden för ett biologiskt barns födelse. Detta bör vara utgångspunkten också för vårdnadsbidraget. I konsekvens därmed bör även adoptivföräldrar vara berättigade till tre års ledighet för vård av barn från den dag de får barnet i sin vård.
Förslaget om vårdnadsbidrag kombineras med ett förslag att rätten till föräldrapenning minskas från 450 dagar till 360 dagar. Detta gäller även adoptivföräldrar. Om detta genomförs utan att adoptivföräldrar blir berättigade till vårdnadsbidrag, innebär det att adoptivföräldrar, som tar emot ett barn som redan fyllt tre år, kommer att vara berättigade till föräldrapenning under enbart 360 dagar, alltså 90 dagar färre än för närvarande, utan den kompensation som vårdnadsbidraget utgör för biologiska föräldrar.
Enligt förslaget skall vårdnadsbidrag utgå för barn som är svensk medborgare och bosatt i Sverige och för barn som varit bosatt i Sverige minst sex månader och för barn vars föräldrar varit bosatta i Sverige minst sex månader. För att en utomlands beslutad adoption skall gälla i Sverige krävs normalt att den godkänns av Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA. Vissa länder har inte en sådan adoptionslagstiftning att ett beslut därifrån kan godkännas av NIA att gälla som adoption i Sverige. I dessa fall måste en svensk adoption genomföras vid svensk tingsrätt. Under den tid som förflyter innan NIA respektive tingsrätt fattat beslut är adoptivföräldrarna i juridisk mening inte föräldrar till barnet. Med den utformning förslaget har skulle vårdnadsbidrag inte heller under denna tid kunna utgå till adoptivföräldrarna. Lagen bör utformas så att blivande adoptivföräldrar kan erhålla vårdnadsbidrag även om adoptionen inte hunnit genomföras då de får barnet i sin vård i Sverige.
Med tanke på adoptivbarnens speciella behov är det otillfredsställande om adoptivfamiljerna skulle ges sämre sociala förmåner än familjer med biologiska barn. Enda motiveringen till detta är enligt förslaget att adoptivbarnet är äldre då det kommer till sin familj. Just detta faktum att det är äldre kan innebära att barnet i många hänseenden har mer långtgående behov än ett barn fött in i sin familj.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den tidpunkt då adoptivföräldrar får barnet i sin vård bör jämställas med tidpunkten för ett barns födelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att adoptivföräldrar bör ges rätt till lika lång tjänstledighet som biologiska föräldrar.
Stockholm den 17 mars 1994 Märtha Gårdestig (kds)